Skatås – 8:an

Det var ett bra tag sedan senaste inlägget nu såg jag. Man kan väl lugnt säga att det varit lite turbulens i familjen utan att gå in på några detaljer.

Har hållit igång löpandet, men skulle önska att det blivit mer. Just nu får jag vara glad om jag tar mig ut en dag i veckan. Sprang 8:an i Skatås och kände att det börjat bli lite kallt. Första gången efter sommaren som jag sprang med tights. Skulle tagit vantar märkte jag, det var kallt om händerna. Som jag skrivit någon gång tidigare gör vantar väldigt mycket för känslan att känna sig varm, mössa kan man vänta med ett tag (i alla fall jag som har mycket hår).

Gick ganska ok, 46:29, inte säsongsbästa men helt ok för att vara jag. Sprang till och med om en som åkte rullskidor, fast han åkte långsamt, men det kände lite konstigt att springa om honom i nerförsbacke … Skall han åka Vasaloppet har han lite att träna på.

Nu känner jag lite i höger hälsena, men förhoppningsvis går det över, det brukar ju göra det (ta i trä) ..

Kramp i vaden och ont i knät

Sprang 8:an i Skatås. F..ck vad tråkigt det är att springa just nu i minusgrader och massa is. Längtar till våren helt otroligt mycket.

Hur som helst lyckade jag i alla fall sträcka mig i vänster vad så jag gick ett tag, sprang och gick igen. Kände även av höger knä, precis till vänster ovanför knäskålen gjorde det ont efter en halvtimme ca.

Ingen bra träning med andra ord. Ofta brukar ju sträckningar gå över efter ett par dagar så vi håller tummarna för det. Knät har jag känt av sedan efter par dagar då jag gjorde något (sprang ej utan satt bara vid bordet) så att det gjorde ont helt plötsligt, någon liten vridning. Hoppas det går över om någon vecka.

Inget vidare upplyftande blogginlägg detta, men i all fall ett inlägg, har varit riktigt uselt den senaste tiden.

MSM – mirakelpulver?

Några dagar före julafton började jag äta ett pulver som heter MSM, ett slags hälsotillskott som innehåller svavel. Jag hade fått problem med ryggskott, återkommande, och kramper och låsningar i muskler. Redan första dagen försvann krampkänningarna och ryggen har blivit bättre. Nu är det inte så att jag är naiv, det kan ju mycket väl vara så att min rygg blivit bättre ändå, men på något sätt känns det lite bättre. Jag fortsätter äta så får vi se, skall ju tydligen vara bra för träning också…

Om jag blir övertygad kommer jag skriva betydligt mer om detta senare!

Skatås 8:an – PB igen …

Senast jag sprang 8:an var jag ju inte riktigt medveten om vad jag hade för tid, men nu hade jag koll. Såg på halvtiden att det gick ganska fort (för att va mig) och på slutet höll jag koll på klockan. Sprang runt på 44.46, nytt PB med 20 sekunder ca. Så jag är väl i mitt livs form just nu, kul …

Men, det som är mindre kul är att mitt högra knä börjat värka lite och sen har jag ont i trampdynan fram i höger fot. Förhoppningsvis är det bara överbelastning och går över om jag springer lite mindre. Har man otur har det med min spruckna menisk att göra och då vet man ju inte vad det kan innebära. Får hålla tummarna bara helt enkelt …

Tillbaka efter semestern – Skatås 8:an PB – igen

Då var man hemma igen efter en lång frånvaro. Hammarö och Funäsdalen. Sprang riktigt bra under den delen jag var på Hammarö. Kilenegården, milen 2-3 gånger i veckan. I Funäsdalen blev det lite sämre, men det blev lite vandring också vilket kanske är bra för lårmusklerna när man går uppför bergen.

Sprang Skatås 8:an i måndags och satte pers igen, med tre sekunder … Hade inte riktigt koll på klockan och trodde inte att det skulle gå så snabbt. Sen hade jag glömt mitt förra PB, annars hade jag väl kunnat springa så jag kom in under 45 min, men nu blev det 45.02

Idag tänkte jag ut och springa Prästtjärn, ren backträning och till helgen får det bli milen.

Sen är planen inför hösten att ta ännu längre sträckor på helgerna, upp mot 1,5 – 2 mil. Får se hur det kommer att gå med det.

Skatås 8:an – PB

Ja, då har man varit på semester i Kroatien en vecka och det var inget träningsläger direkt. Fick förvisso in ett löppass på 7 km en morgon i stekande hetta, men det var allt. Sen blev det ett antal öl och glas vin varje dag. Fast det var skönt att komma bort, inget surr med jobb och mobiler hela tiden, stressa av – härligt!

Så idag då nyss hemkommen var det dags för 8:an på Skatås. Håller nu på att förbereda mig för Stadsloppet i Karlstad som är den 17:e juni.

Fundering kring detta är väl, hur skall man träna bäst för ett millopp. Skall man springa sträckor kring milen för att träna realistiskt eller skall man försöka springa kortare och fortare för att boosta pulsen och konditionen? Jag vet inte, men jag börjar som vanligt med 8:an i Skatås och försöker hålla så högt tempo jag orkar. Tanken idag var så här: skit samma om man håller för högt tempo, då blir det ju bra intervallträning i alla fall.

Började med en lugn km. Sedan uppför backarna, kändes inte så tungt. När det sen planar ut tryckte jag på och höll ett tempo under 5,0 min/km, det brukar jag aldrig göra. Snabbaste km gick på 4,51 min/km. Vilade i nerförsbacken och sen vid ett par tillfällen när jag började bli trött tog jag rygg på någon som sprang om, fast det var bara två på hela sträckan.

Kom i mål på 45,05 PB (personbästa) med nästan 50 sekunder. Gamla vara sedan september 2014 tror jag. Jag brukar dessutom alltid vara i bättre form efter sommaren, så detta kändes ju riktigt bra – kul! Dessutom glömde jag bort min Bricanyl innan, brukar alltid känna av det efter en km ca, men idag gick det bra ändå!

Speciellt kul med tanke på att Göteborgsvarvet blev lite av en besvikelse, inget nytt PB där tyvärr. Får bli ett eget blogginlägg om varvet lite senare, det hinner jag inte med nu!

Sprang i mina nya Asics-skor och det gick bra, kände inget i benhinnorna.

Tips inför Göteborgsvarvet

Dom här tipsen kanske kommer lite sent, med tanke på att jag skriver dem tre dagar innan varvet, men om någon läser dem får jag uppdatera tills nästa år. Tipsen är först och främst riktade till nybörjare, inte för er som vill sätta pers och har sprungit mycket förr.

Ok, tänk på att varvet är 2,1 mil, det är långt. Det går inte att jämföra med en mil. Den största skillnaden är att det kommer att börja göra ont efter 1,3 mil ca. När du tränar inför varvet är fart inte så viktigt, det är mycket viktigare att ha sprungit lång ett antal gånger och träna på att låta bli att gå, det stärker karaktären (och kanske annat också).

1. Ät som du brukar göra. Jag har testat att ändra frukost och lunch och det är inte bra, ät något du är van vid så att du vet att du mår bra, experimentera inte! Och ät inte för tätt inpå, lämna ett par timmar.

2. Drick inte för mycket. Alla är så supernojjiga om att dricka mycket… Det finns inget värre än att bli pissnödig under loppet, tro mig. Börja dricka när du blir törstig, inte innan.

3. Värm inte upp. Håll inte på och spring innan och bränn energi, det kommer ändå gå långsamt i början så du hinner ändå bli varm utan risk för skador.

4. Håll koll på pulsen (om du har pulsklocka). Är du van att springa med en puls på 160 så se till att du inte kommer över 150 första milen, detta är nog det viktigaste tipset! Själv brukar jag ligga mellan 160 och 170 och jag håller mig under 160.

5. Spring långsamt i uppförsbackarna och med kortare steg, då kan du nästan hålla samma puls. Det är pulsen som gör att man bränner onödig energi och i värsta fall får mjölksyra.

6. Låt dig inte dras med i någon annans tempo. Detta är svårt kan jag lova. Ibland får man lite hybris och tycker att jag kan minsann springa fortare än han/hon. Att följa med någon i ditt vanliga miltempo är döden och den brukar inträffa på väg upp mot Götaplatsen.

7. Kör på vilja sista kilometern. Det brukar gå med hög puls och lite vilja för nu är det snart slut.

Så även om det blir 2 tim, 2.30 eller 3 tim så är det helt ok och ett jädra bra jobb!!

Lycka till!!

 

Genrep 15 km Kilene

Då var det dags för genrep i  helgen. Känns lagom att springa 15 km en vecka innan ungefär. Sprang på Kilenegården milen plus 5:an. Både är väl några hundra meter kortare så det blev kanske drygt 1,4 mil, men det duger nog. Började milen i lugnt tempo, benen höll! Efter sju km blev jag ikappsprungen av en tjej som som sen höll mitt tempo milen ut. Ovanligt att träffa på någon man springer i samma tempo som och man dessutom pratar med. Hade jag bara sprungit milen hade jag sprungit ifrån henne, men nu fick jag hålla igen lite. Bra att träna på det också, det är det man måste göra första milen på varvet. Det gick nog lite fortare än jag tänkt mig på slutet, men jag fixade ändå 5:an efteråt helt ok. Allt kändes bra.

På tisdag blir det 8:an i Skatås, högt tempo för att köra lite sista puls, sen blir det vila tre dagar.

Det enda som inte går enligt plan nu är vikten. Tycker jag äter ganska lite och inget vin på vardagarna, men jag kommer knappt under 90 kg, fattar inte riktigt varför. Vill helst ner under 88, men det kommer nog inte att gå.

Kanske finns hopp ändå ..

Dum som man är, var man ju tvungen att testa springa efter benhinneinflammationen (det är ju inte egentligen det, men kallas så ..). Har ätit Diclofenac och smörjt med Voltarensalva regelbundet, vet inte om det hjälper, men det känns ju bra att göra något i alla fall.

Började springa vid Härlanda tjärn, tänkte att om det funkar skall jag springa milen och sen ytterligare lite. Började lugnt, sprang bakom två kvinnor som tjattrade oavbrutet, den ena hade tydligen en dotter som skulle börja gymnasiet efter sommaren som hade hamnat i dåligt sällskap ”för hände det igen skulle hon ringa någons föräldrar”. Hur lockande det än var att ta del av deras liv som de frikostigt delade med sig av :-) sprang de lite för långsamt så jag fick springa om.

Allt kändes bra så jag vek av på milen. Höll ett lugnt tempo speciellt uppför och kände hela tiden efter om det gjorde ont i smalbenet. Det gjorde det inte, kände kanske lite aningar, men inte mer. Kom runt milen på 1,15,18 vilket var nästan fem minuter snabbare än när jag sprang den för två veckor sedan, då gick det på 1,20 blankt. Fortsatte sedan åt fel håll för att få lite längre sträcka i benen, blev knappt 1,4 mil totalt.

Positivt får man ju verkligen summera detta med, en snabbare mil och inte ont i benet.

Jag sprang i mina gamla Nike-skor igen och jag lär inte byta till mina nya Asics innan Göteborgsvarvet, den risken skall vi inte ta. Sen får jag väl testa igen och se hur det går.

Kul att blogga lite igen också!