Mellan hopp och förtvivlan …

Ja, så känner man det just nu. Har precis sprungit 5:an i Härskogen. Lyckades hamna mitt i en orienteringstävling för familjer. Det var hur mycket folk och bilar som helst, parkeringsvakter och hela köret. Som tur var sprang jag mot alla andra så det gick ganska bra ändå. Tog mig runt på 29 minuter trotts att jag inte orkade springa sista backen utan fick gå den. Det är jag nöjd med. Hittade gamla papper från 2005 (7 år sedan alltså, då var jag 37 år) och där sprang jag Härskogen på 32 minuter ca. Är väl nån form av indikation på att formen inte är helt kass.

NU hoppas jag bara på att foten inte skall börja spöka mer för att jag har belastat den hårdare. Märker jag inget i morgon kväll är det nog lugnt … Hoppas … Hoppas … Känner fortfarande av foten, men det har sakta blivit bättre.

Lyckades höja min maxpuls till 185, det kändes bra. På måndag morgon blir det ett pass runt Prästtjärn om foten tillåter. Då blir det åter lite pulsträning och sen blir det väl ett lugnare pass på onsdag, lite slätlöpning och på lördag är det Stadsloppet!!

Listade ut att man kan använda Stadsloppet som seedning till Göteborgsvarvet om man springer på 47 minuter eller bättre, men det gör jag nog inte …

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>