Det GÅR framåt …

Ja, bloggen handlar inte så mycket om löpning just nu. Vi får hoppas att vi kommer tillbaka dit så småningom.

Just nu använder jag fotortosen när jag är ute, men inne använder jag den inte utom på jobbet. Inomhus haltar jag mig fram, det blir så eftersom jag inte vill vinkla foten och sträcka hälsenan. Måste ändå säga att själv hälsenan inte gör ont alls, det är skönt.

Smärtan under foten, på hälen, har blivit bättre. Hälen har väl börjat vänja sig vid trycket igen. Inte helt bra än, men det går åt rätt håll.

Det som är lite störande just nu är att foten svullnar. På kvällen är det lite fotbollskänsla på den. Sen på morgonen har den svullnat av en del och är nästan normal. Jag har inte fått några direkta råd om hur jag får belasta den eller rättar sagt om man bör ha den mer i högläge. Hur som helst, man går inte så mycket så det bör nog vara ok så länge det inte gör ont.

När man är ute och går med fotortosen kan man gå i vanligt promenadtempo så det är skönt, men det blir inga långpromenader än i alla fall.

Fotortos

Min nya slalompjäxa 🙂

I går morse blev jag av med gipset på högerbenet efter fem veckor, det var ofantligt skönt. Gipset i sig var inget direkt problem, det var mer att behöva kryckor hela tiden. Man kan inte ta med sig några saker, inte ens hämta en kopp kaffe. Två gånger lyckades jag dessutom trilla, en gång efter dusch, vilket också är ett eget kapitel, och en gång när jag gick in genom ytterdörren och det var blött ute. Tur att det inte hände något, det hade ju varit snyggt!

I alla fall, bort med gipset och på med en så kallad fotortos. Känns ganska mycket som en slalompjäxa. Man kan till och med pumpa upp den så att den sitter tajt på benet.

Denna skall jag ha i fyra veckor till. Det ligger kilar i hälen som jag skall plocka bort en i veckan så att vinkeln på foten går tillbaka till den vanliga i lugnt tempo så att hälsenan inte belastas för mycket.

Det jag inte hade räknat med var att jag skulle få ont under hälen, jag trodde lite naivt att jag skulle kunna gå som vanligt om än lite haltande, men icke. När jag lägger vikt på hälen gör det väldigt ont. Jag gissar att detta kanske är som när man har hälsporre. Läkaren sa något om det i förbifarten att vissa tycker att det gör ont under hälen, men jag hade inte upplevt det då så jag frågade inget direkt. Jag gissar att det helt enkelt är så att hälen måste vänja sig vid trycket, jag har ju inte sått på den på fem veckor.

Jag har fått reda på att problemet jag hade med inflammation i hälsenefästet i kombination med att benet växt ut heter Haglunds deformitet.

Gips och kryckor …

2023 kanske kan bli bättre än 2022!

Länge sedan jag skrev nu, har hänt mycket, får försöka återberätta inom kort. I alla fall fick jag inflammerat hälsenefäste våren 2022. Har inte kunnat springa sedan dess.

Nu i december blev det operation och gips i fem veckor som kommer att försvinna nu på torsdag. Sedan blir det ställning i fem veckor, men den kan jag gå med i alla fall så det blir nog bättre.

Sen blir det rehab och SEN kanske man äntligen kan börja springa igen.

Känner mig väldigt slö och gammal just nu, men blir nästan lite deprimerad när man inte kan hålla igång och jag har ju knappt ens kunnat gå på ett år ..

Ett år sen senaste inlägget – inte bra …

Skrev ett långt inlägg och publicerade, men det försvann … så sur man blir … orka skriva om …

I alla fall, fått sprucken menisk i vänster knä också. Skall göra MR i morgon, men både jag och läkaren är ganska säkra. Satans tråkigt när man inte kan springa, och nu känner jag att jag verkligen har behov. Konditionen är nog helt kass.

Har provsprungit två gånger. Första gången gick inte alls och i helgen 1 km, men det funkade hyfsat. Fick justera fotisättningen, mer tå och korta stegen (som vissa säger att man skall springa ändå) så det kanske man kan leva med.

Får såna himla löparkänslor nu på våren, känner lusten att springa eller tävla. Att springa i kortbyxor på en skogsstig och känna att man har bra kondition, en av de bästa känslor man kan uppleva.

Göteborgsvarvet 2019 gick på 2.30.49 för övrigt. Ser att jag inte skrivit om det. Tur det blev inställt i år hade ju ändå inte kunnat var med med sprucken menisk …

Massa problem …

Just nu är jag inne i en period av problem. Inga direkt löparrelaterade, det är väl den lilla positiva biten jag får försöka att fokusera på.

För att summera har jag haft ett par ryggskott (har hållit på att röja ur ett hus så det är kanske inte så konstigt), tennisarm, högerarmen närmare bestämt, samt haft väldigt ont i höfterna, värk i båda höfterna. Det känns lite som att kroppen håller på att ge upp när det krånglar så mycket.

När man är ute och springer känner jag av tennisarmen, man håller ju armarna böjda och händerna framför kroppen, när jag rätar ut högerarmen gör det riktigt ont.

Sen som en blixt från klar himmel fick jag nässelutslag för exakt två veckor sedan. Över hela kroppen. Kliar så jag håller på att bli tokig. Har försökt lista ut vad de kan bero på, men får ingen rätsida. Har varit hos doktorn förra veckan, men det var verkligen goddag yxskaft. Fick Aerius som jag skulle äta, men tycker inte att det hjälper alls. Två saker hjälper, det ena är att duscha svinkallt, drar reglaget i botten. Klarar man stå kvar i 30 sekunder kan kliet försvinna i någon timme. Och faktiskt så hjälper löpning också, har sprungit en gång och då var också kliet borta i några timmar efteråt.

Tyvärr blir det inte så mycket löpning just nu,max en gång per vecka och det går långsamt. Sämsta formen på många år tror jag, för dåligt väder och för mycket att göra med annat. Hoppas det vänder snart …

Har faktiskt börjat styrketräna lite också, det är ju positivt i alla fall.

Just nu sitter jag och bloggar mitt i natten för att jag fick gå upp och duscha kallt pga allt kli. Det är bra för nattsömnen det 🙂

Hoppas nästa inlägg kommer snart och blir mer positivt!

Skatås – 8:an

Det var ett bra tag sedan senaste inlägget nu såg jag. Man kan väl lugnt säga att det varit lite turbulens i familjen utan att gå in på några detaljer.

Har hållit igång löpandet, men skulle önska att det blivit mer. Just nu får jag vara glad om jag tar mig ut en dag i veckan. Sprang 8:an i Skatås och kände att det börjat bli lite kallt. Första gången efter sommaren som jag sprang med tights. Skulle tagit vantar märkte jag, det var kallt om händerna. Som jag skrivit någon gång tidigare gör vantar väldigt mycket för känslan att känna sig varm, mössa kan man vänta med ett tag (i alla fall jag som har mycket hår).

Gick ganska ok, 46:29, inte säsongsbästa men helt ok för att vara jag. Sprang till och med om en som åkte rullskidor, fast han åkte långsamt, men det kände lite konstigt att springa om honom i nerförsbacke … Skall han åka Vasaloppet har han lite att träna på.

Nu känner jag lite i höger hälsena, men förhoppningsvis går det över, det brukar ju göra det (ta i trä) ..

Kramp i vaden och ont i knät

Sprang 8:an i Skatås. F..ck vad tråkigt det är att springa just nu i minusgrader och massa is. Längtar till våren helt otroligt mycket.

Hur som helst lyckade jag i alla fall sträcka mig i vänster vad så jag gick ett tag, sprang och gick igen. Kände även av höger knä, precis till vänster ovanför knäskålen gjorde det ont efter en halvtimme ca.

Ingen bra träning med andra ord. Ofta brukar ju sträckningar gå över efter ett par dagar så vi håller tummarna för det. Knät har jag känt av sedan efter par dagar då jag gjorde något (sprang ej utan satt bara vid bordet) så att det gjorde ont helt plötsligt, någon liten vridning. Hoppas det går över om någon vecka.

Inget vidare upplyftande blogginlägg detta, men i all fall ett inlägg, har varit riktigt uselt den senaste tiden.

Skatås 8:an – PB igen …

Senast jag sprang 8:an var jag ju inte riktigt medveten om vad jag hade för tid, men nu hade jag koll. Såg på halvtiden att det gick ganska fort (för att va mig) och på slutet höll jag koll på klockan. Sprang runt på 44.46, nytt PB med 20 sekunder ca. Så jag är väl i mitt livs form just nu, kul …

Men, det som är mindre kul är att mitt högra knä börjat värka lite och sen har jag ont i trampdynan fram i höger fot. Förhoppningsvis är det bara överbelastning och går över om jag springer lite mindre. Har man otur har det med min spruckna menisk att göra och då vet man ju inte vad det kan innebära. Får hålla tummarna bara helt enkelt …

Kanske finns hopp ändå ..

Dum som man är, var man ju tvungen att testa springa efter benhinneinflammationen (det är ju inte egentligen det, men kallas så ..). Har ätit Diclofenac och smörjt med Voltarensalva regelbundet, vet inte om det hjälper, men det känns ju bra att göra något i alla fall.

Började springa vid Härlanda tjärn, tänkte att om det funkar skall jag springa milen och sen ytterligare lite. Började lugnt, sprang bakom två kvinnor som tjattrade oavbrutet, den ena hade tydligen en dotter som skulle börja gymnasiet efter sommaren som hade hamnat i dåligt sällskap ”för hände det igen skulle hon ringa någons föräldrar”. Hur lockande det än var att ta del av deras liv som de frikostigt delade med sig av 🙂 sprang de lite för långsamt så jag fick springa om.

Allt kändes bra så jag vek av på milen. Höll ett lugnt tempo speciellt uppför och kände hela tiden efter om det gjorde ont i smalbenet. Det gjorde det inte, kände kanske lite aningar, men inte mer. Kom runt milen på 1,15,18 vilket var nästan fem minuter snabbare än när jag sprang den för två veckor sedan, då gick det på 1,20 blankt. Fortsatte sedan åt fel håll för att få lite längre sträcka i benen, blev knappt 1,4 mil totalt.

Positivt får man ju verkligen summera detta med, en snabbare mil och inte ont i benet.

Jag sprang i mina gamla Nike-skor igen och jag lär inte byta till mina nya Asics innan Göteborgsvarvet, den risken skall vi inte ta. Sen får jag väl testa igen och se hur det går.

Kul att blogga lite igen också!

Benhinneinflammation, fu…k

Ja, vad skall man säga, två veckor innan Göteborgsvarvet får man benhinneinflammation. Sprang en mil i lördags och en till i måndags, då kände jag lite i smalbenet, höger insida vad. Tänkte inte så mycket på det då. Sprang i onsdags, helt ok, och i går, kom 2 km ca sen började det göra ont, fick även lite hugg ner i foten, som stötar, en gång överraskade jag mig själv genom att skrika högt. Fick sluta springa efter 4 km ca, gick resterande 4.

Jag har för mig att jag haft detta förut och att det gick över ganska fort, men jag kan inte hitta något på bloggen. Det är ju i princip enda anledningen att jag fortfarande bloggar, att hålla koll på framsteg och ev. bakslag över tid, man glömmer ju så himla fort.

Jag hittade den här länken, där står allt bra beskrivet och allt stämmer in på mig, pronation, lite övervikt, höga fotvalv, you name it!

Jag köpte nya skor också, ett par Asics, något (hm, borde nog vet vilken modell jag köpte ..) på Löp & Sko, fick de utprovade, men det var först gången jag sprang med dem. Det blir definitivt att gå tillbaka till Nikeskorna nästa gång, vilket jag hoppas blir i morgon. Ja, jag vet att jag inte borde springa, men om det gör ont går jag eller vänder och går tillbaka.

Nu hade jag tänkt öka till 1,8 mil en eller två gånger denna vecka, men som det känns just nu får jag väl vara glad om jag överhuvudtaget kan springa varvet, faan, jag vill verkligen inte missa det, är liksom höjdpunkten på året..