Härskogen 5 km

Då blev det Härskogen i dag. Det var på vippen att det inte blev något, men hade det inte det hade det inte blivit förrän på söndag och det hade varit ett lite väl lång uppehåll, tur!

Sprang större delen. Tvingade mig själv att gå efter några backar och det är det som är svårt känner jag nu, att kunna gå ibland. Gör man inte det får man lätt känslan att det är väldigt tungt och då kan man tappa sugen, inte bra… Tvinga sig själv att gå, bara någon minut eller så räcker. Det hade börjat torka upp så jag kunde använda vanliga skor, skönt! Ligger på 165 – 170 i puls i snitt på plan löpning nu, är det lagom tro?

Just det, hade inte ont i ryggen alls idag, otroligt skönt!! Man börjar möta lite folk i spåret nu också, det är trevligt och skapar lite extra motivation!

Ett år utan ont i knäna

Det händer mig nästan alltid – Jag får ont i knäna när jag börjar springa (och på 100 andra ställen i kroppen med ..). Nu har jag dock kunnat springa i snart ett år utan att få ont. Vad är skillnaden? Ja, ni kan gå in och läsa mer på bloggen under rubriken ”Så började det”, tricket är att inte starta för hårt helt enkelt. Nu, efter snart ett år springer jag hela sträckor. Jag går fortfarande en del, men springer mer och mer. Om ni känner det minsta ont i knän eller benhinnor så ta det lugnt, tids nog kommer ni kunna springa, men låt det ta den tid som krävs. Vissa kan springa direkt, vissa behöver ett år eller kanske två för att bygga upp kroppen för att klara påfrestningarna.

Dessutom är det mycket lättare att bibehålla sitt sug om man inte springer och tar ut sig som en tokig varje gång!

Sen kan det vara ganska smart att föra en dagbok också, själv skriver jag den här bloggen (fast det är bara jag som läser den än), men jag kan gå tillbaks och kolla och jämföra, det är motiverande.

5 i Härskogen

Dags för Härskogen, 5:an igen. Kan inte påstå att det är många som springer där nu. Jag är nog faktiskt ensam. Dom man möter går. Och det är inte helt enkelt att springa i snön. Det är inte helt platt, utan håligt av alla fotspår. Det är vingligt att springa och betydligt jobbigare, men det är säkert bra träning så länge man inte stukar foten. Det var -7 idag och kändes riktigt varmt!

Jag har bara ett lager på benen, men tre på kroppen. Tajt lager-1 tröja med långa ärmar. Lager-2 tröja med långa ärmar och en vindjacka utanpå. Mössa och löparvantar. Funkar bra, lite kallt om man bara skall gå, men idag sprang jag hela.

Tror jag listat ut varför pulsklockan inte ger värden ibland (den krånglade idag igen så det fanns ingen poäng med att försöka hålla sig i någon speciell zon). Tror batteriet börjar ta slut helt enkelt. Märkte att om jag höll upp handen närmare pulsbandet så fick jag värden. Får byta batteri och kolla. Tränade på att inte gå efter uppförsbackar i stället (öh, hur lät det då?) Jag sprang fortrare än jag brukar uppför backarna och sedan joggade jag för att få bort mjölksyran. Hittar man en bra form för detta är det lättare på sikt inbillar jag mig …

Tänkte lite på Stadsloppet i Karlstad som jag nu skickat in anmälan till. Jag satte en uppskattad löptid på 55 minuter. Egentligen tror jag nog att det blir lite längre, kanske över timmen, men många sätter nog får låga tider så man vill ju inte hamna för långt bak heller. Skall bli intressant att se hur det är att springa ett lopp på plan mark och med en massa annat folk runt omkring. Det är ju ”bara” en mil så det känns överkomligt. Målsättningen får väl bli att inte komma sist. Är väl en bra målsättning för en som är nybörjare på tävlingar. Borde kanske gå ner några kilo innan loppet. Vi får se hur det blir med det, men att springa omkring med 6-7 kilo för mycket är ju ingen större vits med. Har sett en del andra löparbloggar där det skrivs om löpning som viktminskning, men tro mig, det är ingen genväg. Man får springa MYCKET om man skall minska i vikt. Är man dessutom överviktig och inte van att springa blir det jobbigt. Börja med maten i stället, det funkar garanterat! Sen kan man börja gå, gärna längre promenader på över en timme och sen kan man börja springa! Babysteps som det heter på engelska, ett bra uttryck, successivt eller små steg i taget låter bara byråkratiskt …

Löpning på vintern, går det?

Ja, för det allra mesta faktiskt. Nu är inte jag något proffs, får väl närmast beskriva mig som nybörjare i att löpa på vintern, med det funkar faktiskt. I dag var det minus 10 grader och kolsvart, men med pannlampa, dubbskor och lite kläder så går det helt ok.

Det enda jag känner är att man får inte direkt någon lust att dra på med lite längre sträckor, 7,5 eller milen eller så, det får gärna vänta. Fast det finns en poäng med det också, dels blir träningen mer varierad och dels får man förhoppningsvis ett sug att springa lite längre när våren väl visar sig igen.

Så till alla er som lägger ner löpningen på vintern eller går in på gymmet och kör på band i stället, ut med er, det funkar! Skaffa ett par dubbskor bara, det är synd att bryta något! Har ni ingen pannlampa så spring på elljusspår eller gångvägar! Det finns fördelar också, det regnar ju inte i alla fall …

Härskogen zon 2 race

Läste en artikel i ”Aktiv träning” om att komma i gång med att springa. Där stod att man skulle löpa, gå, löpa, gå. Undrar om dom tjuvläst på min blogg? Nej, det är väl inte rocketscience precis. Det som var lite lustigt dock var att upplägget var väldigt likt mitt, dock utan pulsklocka. Kanske inte så konstigt med tanke på att de flesta som börjar springa kanske inte har någon pulsklocka. Mitt tips till dig som ingen har: Skaffa! Det blir mycket roligare!

Idag försökte jag åter göra klockan nöjd (i morgon får vi se om jag lyckades). Sprang och gick Härskogen i zon 2, som jag skrivit tidigare detta är mycket bekvämt, man känner sig lite lat faktiskt. Jag har i alla fall gjort över mitt veckokalorimål enligt klockan, så vi får se om den blir nöjd. När man springer på snö får man springa lite annorlunda. Tänkte på det idag när jag sprang. Man får springa med mer platt fot och försöka att inte gå upp på tå i slutet av steget. Gör man det får man inga dubbar i snön och slinter lättare. I stället får man försöka trycka ifrån när foten är längre bak och hela foten har kontakt med snön.

Zon 2 träning

Att hålla sig i zon 2 är svårt, men samtidigt måste det var den mest bekväma träningsformen. Gå uppför backarna och jogga försiktigt på plan mark. Håll koll på pulsklockan så att inte pulsen stiger för mycket och så fort den börjar gå in i zon 3 (högre puls) så börjar man gå, bekvämt. Bra för att bränna kalorier och för att förbättra sin form!

Enda nackdelen är att man måste kolla på pulsklockan hela tiden och det kan vara lite jobbigt, men men … Bra för nybörjare …

Springa i backe

Vet inte vad det är, men jag tycker om att springa uppför backar. Det är ju dessutom skonsammare för knäna och jag springer ju som sagt med en trasig menisk. Nedför backar håller jag igen ordentligt, tassar ner, jag vill inte släppa iväg stegen då det frestar mycket på knäna.

Hur skall man då springa uppför en backe? (Jag är ingen expert, men jag har två alternativ) Om jag är mitt inne i ett varv så brukar jag normalt hålla igen uppför backarna. Verkligen tänka på att ta små, korta steg, så att det går så lite kraft som möjligt. Försöker hålla koll på pulsklockan så att pulsen inte går över 170. När jag sen är uppe springer jag lugnt för att få bort mjölksyran ur benen och till pulsen är nere under 150.

Om jag känner att jag är stark eller om backen är kort eller det är sista backen på varvet brukar jag trycka på ordentligt. Jag börjar lugnt och ökar successivt farten, håller tempot ett tag och sedan ytterligare en ökning, som en slutspurt. Jag tänker dock på löpstegen så att jag inte rivstartar, jag är lite rädd om min andra menisk, det var så den första gick sönder. Det känns i alla fall bra att få upp pulsen. Brukar sluta på 183, men nån gång har jag varit över 190. Om man gör en sådan rusch är det svårt att kunna springa igen direkt, men kan man det så är det bra och ju fler gånger man testar ju bättre blir man!

Nyårslöften suger …

Ja, det vill jag nog påstå! Såg några typiska ”nyårslöfteslöpare” ute i spåret i dag. Deras miner var allt annat än glada. Såg närmast desperata ut. Deras miner sa: ”Faan, nu måste jag komma i from, gå ner dom här kilona, starta mitt nya liv …”

Att ge sig ut och springa 2,5 km och tycka att det är hur tråkigt som helst kommer inte att skapa motivation för att fortsätta motionera långsiktigt. Tro mig, jag har gjort det i 7 år snart, funkar korta perioder, sen slutar man.

Då är det bättre att bara kliva utanför dörren och gå en promenad, gå gärna längre än 30 minuter så blir du varm=man förbränner! Nästa steg kan vara att byta om innan man går ut och går, då kan man småspringa lite, gör inget om man blir svettig. Börja med att springa uppför en backe. Nästa gång kan man springa uppför två, osv. Ta med dig någon ut att prata med eller hörlurar och en ljudbok eller musik! Om du känner att du inte riktigt gett allt så blir du väldigt snabbt sugen på att gå ut igen, det är bra för då slutar man inte!

Just det, fick igång min Silva X-trail lampa också. Den var inte sönder! Fick en ”uppenbarelse” att jag missat någon knapp, men det hade jag inte. Däremot satt batterierna inte i ordentligt så efter lite tryckande så funkade lampan. Vilket ljus, hoppas jag får testa den snart!

Att springa med pulsklocka

Jag antar att de flesta som springer lite mer än som motionär använder pulsklocka. Jag använder det för att jag tycker det är kul, det tillför något extra. Som jag skrev i början på bloggen så tycker jag att det är ganska tråkigt att springa, har man en pulsklocka så kan man i alla fall kolla pulsen, vilken zon man ligger i och när man kommer i mål hur många kalorier man har förbrukat. Jag skall inte säga att jag springer för att gå ner i vikt, men om man kan undvika att gå upp så är det gott nog. Viktnedgång är ett annat kärt ämne som vi får återkomma till senare.

Hur som helst, pulsen indelas i tre Zoner: 1, 2 och 3. I 1:an bränner man fett (sägs det). I 2:an förbättrar man sin form och i 3:an sin maxprestation. Om man är otränad är det väldigt lätt att åka upp i zon 3 eller över. Så här såg min pulskurva ut idag när jag sprang på Skatås: (Klicka på bilden så blir den större)


Pulsklockan tycker för tillfället att jag skall träna mycket i Zon 2, dvs det gröna området. Det är det absolut svåraste. Om man går snabbt så når man inte upp, om man börjar springa så åker man över ganska snabbt (i alla fall jag). Därför får man tvinga sig själv att gå en del, hålla koll på klockan, och börja springa, gå osv.

När man har tränat färdigt kan man sedan koppla klockan till datorn (om man har det tillbehöret) och tanka upp informationen på Polars Website. Där samlas all information och man får en träningsdagbok. Sen kan man se över året hur man har tränat osv. Jag återkommer med mer bilder hur det se ut vid ett senare tillfälle!

Att springa är tråkigt

Jag antar att många av er känt som jag: Att springa är tråkigt, man spelar hellre fotboll eller badminton eller innebandy för det är så himla tråkigt att springa, eller?

I alla fall tycker jag så! Eller har tyckt kanske jag skall säga, har jag ändrat mig? Ja, jag hoppas det i alla fall. Vad gör man för fel då? … Man har för höga mål, vill för mycket, så det vanligaste felet är nog att man knäcker sig direkt. Man får för sig (plötslig inspiration) att börja springa och så sätter man igång, springer 5 km och kommer i mål helt död. Kanske gör man det några gånger till, men sen spyr man bara på det och slutar. Typ så …

SÄTT INTE FÖR HÖGA MÅL! Sikta bara på att höja nivån, sakta men säkert. Är man helt otränad och inte orkar springa ett steg är ju detta en ganska tacksam uppgift …

Jag har alltid tyckt att; skall man springa så skall man springa hela sträckan, inte hålla på att gå som någon gammal panschis, det är lite förnedrande. Vad är skillnaden nu då?

Ja, jag skaffade en pulsklocka en Polar FT 80. Det var nog helt rätt för mig. Startade ett program för att förbättra konditionen och sen var det inte så svårt längre. Enligt klockan skall jag ta det lugnt … väldigt lugnt (kanske beror detta på att jag har så himla dålig grundkondition?). Jag är helt enkelt tvungen att gå en massa. Springer jag åker jag upp i puls direkt och då blir klockan inte nöjd och mitt program uppgraderas inte. Klockan köpte jag i våras (2011) och jag är fortfarande lika het på att använda den. Dessutom kan man ju tanka upp informationen på Polars website och kolla pulskurvor och annat skoj. För alla tekniknördar som har motivationsproblem säger jag bara – KÖP!!!

Här kommer mina bästa råd:

1. Se till att det blir kul! Gör vad som helst, köp nya skor varje månad, skaffa prylar, GPS:er, klockor, kläder, läs tidningar, gör vad som helst bara det blir så kul som möjligt!

2. Skaffa en rutin. Rutinen behöver inte vara varje tisdag eller varje söndag. Det kan vara en gång varje vecka och senare två gånger varje vecka, men HÅLL rutinen annars är det ingen rutin. Tar du semester eller blir sjuk, se till att komma tillbaka så fort som möjligt igen. Vinter är ingen ursäkt att inte springa …

3. Gör det lätt! Springa passar mig för jag behöver inte boka tid för ett pass, jag är kass på att boka tider och kass på att hålla tider. Springa kan man göra NÄR SOM HELST, den som säger något annat ljuger för sig själv…

4 Vänta på belöningen, den kommer, men det kan ta lite tid. Ge det 4 -5 månader i alla fall. Kondition kommer inte blixtsnabbt även om det står så i alla tidningar, men det är värt att vänta på: En härlig känsla!!

5. Sätt mätbara mål (eller andra mål, typ tävlingar) som gör att du kan märka att du förbättrar dig! När du uppnått ditt mål, sätt upp ett nytt, men kom ihåg dina gamla så att du inte glömmer av att du utvecklats!

6. Gör dig oberoende! Jag vet att många vill ha med sig en träningskompis och det är ju roligt ibland, MEN, skaffa också rutin på att träna själv! Gör dig oberoende av andra. Det är inte det minsta farligt att bege sig ut och springa en runda ensam. Gör man sig beroende av andra kommer man inte att lyckas. Jag har sett många exempel på det …

Lycka till!