5 km asfalt

Har fortfarande ingen lust att springa på elljusspår med all is. Så i lördags blev det 5 km ca tror jag, från dörren. Var ute i 33 minuter så det borde bli 5 km med mitt tempo.

Efteråt har jag känt av baksida höger lår igen. Om ni läser Åsas kommentar till det förra inlägget så verkar hon ha samma problem och det känns ju inget vidare, löpförbud…

Alltså, att springa är kul, speciellt om man inte sprungit förut och aldrig känt känslan av att ha bra kondition. Att då kunna ta sig ut och få känna detta är helt underbart, känna kraften i benen och andningen. Att sen få skada efter skada och inte kunna springa känns så himla tråkigt, men blir deppig helt enkelt.

Det blev inget seedningslopp i helgen inför Göteborgsvarvet heller, var väl lika bra det kanske.

Bytte batteri i mitt pulsband. Har haft problem med att det tappar kontakten och ställer sig på 0, fast det hjälpte inte. Undra om det är kylan som gör att det inte funkar?

Väntar på tid hos sjukgymnast, får se om det kan hjälpa.

Just det, höll på att glömma. Jag fick tre PT-timmar av min fru i julklapp. Så i eftermiddag skall jag till Petri Hallberg som skall få coacha mig lite. Han är ultratriatlet (en liten annan division milt uttryckt) så han borde kunna lära ut ett och annat kan man hoppas. Återkommer om hur det var!

Hyfsad puls …

Kollade lite på min puls jag hade i måndags när jag sprang milen. Medelpuls på 178 och maxpuls på 194. Ny maxpuls igen. Ganska otroligt att man kan hålla så hög puls så länge. Nog det tuffaste passet jag kört nånsin faktiskt! Hela passet över zon 3. Jag får nog justera zongränserna lite …

Så här såg pulskurvan ut:

I morgon skall jag till en ortopedingenjör och få inlägg i mina skor. Jag behöver tydligen det för att inte få ont i fötterna, jag har ”Foppafötter” sa han. Nästan kändis alltså 🙂

 

Genrep, 1 mil asfalt

Foten känns bättre och bättre!! Idag sprang jag på morgonen 1 mil efter GPS på asfalt. Började springa i Partille och sprang upp till Kortedala ungefär och vände och tillbaka. Det kändes längre och gick ganska tungt. Förvånansvärt tungt. Jag trodde att det skulle kännas lättare. Det gick på ca 1.02 vilket jag inte är helt nöjd med. Under en timme hade jag velat komma. Antingen var jag dåligt förberedd eller så gick GPS:en fel eller så har jag helt enkelt inte den formen jag trodde jag hade…

På vägen tillbaka låg jag kring 180 i puls hela tiden, det är ganska mycket det, så jag vågade inte öka något. Vi får se hur det går på lördag.

Märker att hjärnan kan vara både vän och fiende. Om man börjar fokusera på att det går tugnt och gör ont då är det inte bra, men om man måste tänka på något annat, typ mötande cyklister eller trafik går det ofta mycket bättre.

Nu blir det nog vila sig i form tror jag!

45 min asfalt i Partille

Normalt sett på måndagmorgon brukar jag styrketräna. Jag tänkte dock passa på att vässa formen nu inför Stadsloppet (skriver det i varje inlägg nu känner jag) och byta till löpning. Fick till och med med mig en arbetskamrat ut och det var bra visade det sig.

Vi sprang från Sportlife i Partille till längst bort i Utby, en liten tur genom Utby och tillbaka igen. Ca. 45 minuter även denna gång. På vägen tillbaka höjde jag tempot till nästan max vad jag kunde (om man menar tempo man kan hålla någon längre tid alltså). Tryckte på så att pulsen kom upp över 180 och mjölksyran började komma. Då slog jag av och tog det lugnt igen. Kollegan sprang då om mig, vilket så klart var en utmaning, men jag orkade inte riktigt hänga på med min då ganska höga puls. Bra lärdom, men också bra träning.

Inga problem annars, allt kändes bra, inte ont någonstans, skönt!!

På torsdag kör jag samma runda igen om allt klaffar (men då skall jag se till att GPS:en funkar från start) ensam och tänkte springa exakt en mil med ett jämnare tempo. Blir en bra värdemätare tror jag!

Sen har jag ytterligare ett mål innan Stadsloppet och det är att springa från Partille till Lerum. Det är 1,4 mil och backigt, men det känns som en bra idé att ha något längre lopp i kroppen också. Då kanske en mil känns kort 🙂

45 minuter asfalt

Idag hade jag möjlighet att springa på morgonen. Det är ovanligt, men jag skulle med sonen till läkaren och vi skulle vara där kl. 10 så det fanns ingen poäng med att åka till jobbet och vända. Jädrar vad svettigt det var, hade frossa den sista kilometern. Vilket är bäst, värme eller kyla, det är frågan..

Tyvärr hade jag glömt min träningsbag nånstans så jag fick springa utan pulsbandet. Arrrghh, inte kul!! När man har pulsklockan att titta på kan man alltid se hur ”trött” man är. Har jag bara 155 slag i minuten så ”vet” jag att jag inte är trött och kan gasa lite mer. Nu visste jag inte det och fick gå på känsla. Det kändes jobbigare, jag fick inga indikationer på att jag hade låg puls och kunde helt fokusera på oväsentligheter som att det gör ont i ryggen eller benen eller nått annat. Pulsklocka ÄR bra, sen får folk säga vad dom vill!

Läste en artikel i iForm där folk uttalar sig om varför dom springer. Nästan alla sa att det var så skön efteråt. Det tycker inte jag. Kommer man in i rätt flyt så är det väldigt härligt under själva löpningen (joggningen), man känner sig stark. Redan nu i kväll var jag sugen på att springa igen, men jag får hålla mig några dagar.

Borde väl ta det lite lugnt, vet inte riktigt hur mycket tuffare det är för kroppen att springa asfalt än grus, så att man inte får ont i knän eller fötter igen.

7 km asfalt

Lyckades ta mig ut mellan regnskurarna. Sprang direkt från dörren. Säkert första gången på ett halvår eller så. Det blev alltså bara asfalt. Bra inför Stadsloppet i Karlstad i och för sig, det är ju bara asfalt.

Gick det bra då? Nää, inte det minsta!! Fattar inte vad jag har för problem med fötterna. Högra foten gör fortfarande ont (får se om detta gör saken bättre eller säme) och andra foten somnade!!! Hur fasen skall jag kunna springa när ena foten sover. Tänk om konditionen varit problemet i alla fall, den kan man ju träna upp, men ont i foten, kan man träna upp det?? Jag vet inte i alla fall!

Blir det inte bättre ringer jag läkaren på måndag. Har en sjuvårdsförsäkring så det bör gå ganska fort att komma till en specialist som tur är.

Satte på mig GPS:en också. Så här ser den ut:

Bra att ha när man inte springer ett motionsspår och inte vet exakt hur långt man springer. Man får fart och genomsnittshastighet och sträcka och sånt! Nu vet man exakt hur långsamt man springer 🙂

Sprang i löpartights också, för andra gången. Kändes inte riktigt så fjolligt som jag trodde att det skulle göra, tur det …