Två dagar till GBG-varvet – förkyld …

Då var det snart dags igen då! Varvet för tredje året i rad. De två förra åren har jag ju tvingas gå bitvis eftersom jag fått så ont, ett år ljumskarna och ett år höfterna.

Planen i år är att springa med en puls som aldrig överstiger 165, helst inte 160 för att se om det hjälper.

I går började jag känna mig riktigt förkyld. Kände att antingen blir det nog rejält, feber, ont i leder eller så kanske det vänder och försvinner. Hur som helt stack jag upp till Skatås och sprang 8:an. Ville få ett sista pass innan varvet. Försökte springa med ganska högt tempo, kom runt på 47,43, ok, men inte superbra. Det konstiga var att det finns ett värde som heter PTE i pulsklocka, jag fick 4.8, något form av index för belastning tror jag det är. Brukar ligga på 3.8 och 4.0 så det var nog ett bra pass i alla fall. När jag kom hem åt jag och sen tog jag en stadig whisky, träning och whisky brukar hjälpa mot förkylning – alvarigt alltså! Och nu på morgon känner jag mig faktiskt lite bättre.

Nu håller vi tummarna för bra väder på lördag, då syns vi väl?

Skade och sjukbloggen!

Ja, man kanske skulle byta namn på bloggen till det. Har sprunigt ett par gånger efter Göteborgsvarvet, Härskogen en gång och 7 km asfalt en, men nu är jag tokförkyld igen… Har en jädra hosta som inte vill ge med sig.

Har anmält mig till Stadsloppet och hinner antagligen bli precis frisk tills dess, men utan mer träning, typiskt …

Gång i New York

På nio dagar i New York, Manhattan, har man hunnit med att gå en del. Jag åkte i mina Nikeskor och de var de enda jag hade med mig. Tänkte att det måste ju vara bra att gå i löparskorna! Men där hade jag fel …

Redan på planet dit, fattar ingenting, fick jag ont under högerfoten. Hur mycket går man runt på ett flygplan?? Så när vi väl kom fram och skulle börja gå runt gjorde det väldigt ont, gick runt och haltade och fick trampa snett med foten hela tiden.

Tanken var att jag skulle köpa nya skor där borta, shoppingen skulle ju vara så fantastisk, men det tog 4 dagar tills jag hittade några, en lång pina!

Sedan köpte jag några skor till, bla så hittade jag ett par Saucony löparskor som jag köpte lite på vinst och förlust för 350:-, bra pris. Det var dom jag hade när vi sprang i Central Park. Tyvärr fick jag ont i dem också, fast på ett annat sätt. Märkligt att jag skall ha så svårt med skor och ännu märkligare att jag fick ont i mina Nike när jag gick, jag får ju inte ont i dom när jag springer.

Köpte ett par träningströjor också och en lager 2 tröja av märket Under Armour. Det springer man sällan på i Sverige, men de har bra och snygga kläder.

En annan kul grej i förbifarten, jag gick ner tre kilo i vikt. Trodde att jag skulle gå upp. Kanske var det all gång och inget småätande på kvällarna som gjorde det. Oavsett så tackar man och tar emot!

I kväll blir det Partille och Prästtjärn igen, då får vi se om konditionen försämrast efter förkylningen (som verkar vara på sluttampen).

Sista dagen blev det en runda i Central Park!

Var fortfarande lite förkyld i söndags, men man vet ju aldrig om man kommer hit igen så det blev en liten runda trotts allt. Var ute i ca 40 minuter.

Gick upp tillsammans med min fru innan barnen och innan frukost och började springa ner mot Första avenyn. Fick för mig att det skulle vara färre trafikljus där, men eftersom vi tog vänster vid FN-skrapan så var det lika mycket som överallt i New York.

Om man skulle bo i New York och försöka träna reglebundet och få variation skulle det inte var det lättaste. Att springa på gatorna är ganska meningslöst eftersom man måste stanna för rödljus hela tiden. Inga sammanhängande gångvägar eller cykelvägar eller något sånt. Det är bara i Central Park som man kan springa utan att behöva stanna, men där är det mycket folk, speciellt på helgerna, jösses …

Vid 8-tiden i söndags var det inte riktigt så här mycket folk som tur var. Vi tog en liten sväng genom parken och eftersom vi var ute så tidigt kunde vi springa på de mindre gångvägarna. Det går inte senare på dagen då få man hålla till på vägen som går genom parken annars får man stå i kö …

Sedan sprang vi tillbaka mot hotellet. Tog 5:e avenyn ner och sedan en vänstersväng vid 48:gatatan och vidare till Lexington aveny där vi bodde. Borde väl vara ca 6 km gissar jag. Kände mig inte i någon vidare form. Förkylningen gjorde nog sitt och sedan har man ju gått precis hur mycket som helst varje dag. Det är slitsamt att vara i New York :-)

Alla som varit i New York som man har pratat med har varit väldigt lyriska om stan. Riktigt så lyrisk är nog inte jag, osäker på om man är sugen på att åka tillbaka eller inte. New York Marathon känns i alla fall väldigt avlägset. Det blir ganska jobbigt att åka i väg och springa efter en tidsomställning så man får nog åka några dagar innan i så fall.

Fick köpt lite löparkläder också, men det kan vi ta mer vid ett senare tillfälle…