Det GÅR framåt …

Ja, bloggen handlar inte så mycket om löpning just nu. Vi får hoppas att vi kommer tillbaka dit så småningom.

Just nu använder jag fotortosen när jag är ute, men inne använder jag den inte utom på jobbet. Inomhus haltar jag mig fram, det blir så eftersom jag inte vill vinkla foten och sträcka hälsenan. Måste ändå säga att själv hälsenan inte gör ont alls, det är skönt.

Smärtan under foten, på hälen, har blivit bättre. Hälen har väl börjat vänja sig vid trycket igen. Inte helt bra än, men det går åt rätt håll.

Det som är lite störande just nu är att foten svullnar. På kvällen är det lite fotbollskänsla på den. Sen på morgonen har den svullnat av en del och är nästan normal. Jag har inte fått några direkta råd om hur jag får belasta den eller rättar sagt om man bör ha den mer i högläge. Hur som helst, man går inte så mycket så det bör nog vara ok så länge det inte gör ont.

När man är ute och går med fotortosen kan man gå i vanligt promenadtempo så det är skönt, men det blir inga långpromenader än i alla fall.

Härskogen 5 km

I lördags sprang jag Härskogen igen för första gången på länge. Det gick också sådär, hälsenan började ömma lite så jag bestämde mig för att gå efter 3 km ca. Gick de sista 2 km.

Inga direkta känningar i hälsenan på söndag morgon dock, så jag kanske var lite väl försiktigt. Men jag tror jag får springa lite plant några gånger till innan det blir backiga elljuspår igen.

Fortfarande ont under fötterna, använder mina inlägg hela tiden. På dagen när jag går känner jag i princip ingenting, men på kvällen om man sitter i soffan kan jag känna att det bränner och sticker under fötterna. Hade jag vetat att det aldrig skulle bli värre än så här hade man väl kunnat stå ut med det, men det vet man ju inte. Vet inte vad det beror på och om det blir bättre eller sämre beroende på vad man gör! Hmm …

Måste få till lite mer frekvent träning nu, 2 gånger per vecka eller helst 3, just nu känner jag att det är lite för klent!

5 km förra torsdagen + 8 km gång i går …

Ingen superträning just nu direkt. Förra torsdagen sprang jag Härskogen på is. Snö som smält och stelnat. Tur att jag hade dubbskorna med mig, hade tagit de vanliga skorna på mig, men fick byta. Annars hade det inte gått!

Kändes som att bröstet skulle sprängas på slutet, sprang hela 5:an. Benen kändes inte tunga och ingen mjölksyra, men syreupptagningen räckte inte. Ganska skönt på något sätt när det är så och inte tvärt om tycker jag.

I går gick jag 8:an på Skatås. Har känt av baksida lår igen i höger ben eller ”hamstring” som jag fattat att muskeln heter. Även när jag gick kändes det jättemycket efter ett tag, som om jag fick kramp. Alltså det känns som jag bara håller på med rehab för någon skada hela tiden. Tydligen kan man få problem med den om man springer mer på tå än häl (och jag har ju försökt ändra lite) kanske är det därför. Styrketräning rekommenderas, jag vet dock inte hur det är med fortsatt löpning, om det är bra, dåligt eller inte spelar någon roll.

Har börjat fundera på seedning inför Göteborgsvarvet också, men det kanske är dumt att springa det loppet om inte låret är bättre, så jag är i valet och kvalet just nu.

Sämsta tänkbara förhållanden …

Jag måste beklaga mig lite känner jag! Idag sprang jag Partille, Prästtjärn i mörker med dubbskor. Det gick sådär. Jag hade ont i huvudet redan innan, ingen ork, fick gå bitar, ont i baksida lår och lampan hade i princip inga batterier kvar så det var tur att månen var uppe. Pulsklockan la av från och till. Fortfarande lite förkylning kvar i kroppen också känns det som. Nu har jag ont under foten också! SÅ, nog gnällt!! 🙂

MEN, jag tog mig ut och detta var andra gången i veckan, DET är jag nöjd med! Känns det bättre blir det nog någon vända till helgen också!

Det är ändå något visst med att springa med pannlampa och dubbskor …

5:an med dubbskor.

Blev Härskogen 5:an i går med dubbskor. Känner fortfarande av baksidan höger lår efter ett tag. Jag tog det lite lugnt. Känner inte riktigt att jag ”kommit in” i det sedan efter sommaren. Det är så himla skönt när man får den där känslan att man har krafter kvar och håller igen lite, man kan öka om man vill. Det känner jag inte riktigt nu.

Ambitionen framöver får bli att försöka få till minst två pass i veckan och sedan höja till tre. Först behöver jag bli av med bristningskänslan i höger lår bara. Det är nog inte så bra att frästa för mycket när det känns som det gör nu. Nu tar jag det lugnt när det känns för mycket, går lite tills det känns bättre igen.

Skall försöka få till ett pass på torsdag i Partille, då blir det pannlampa i så fall, då blir man garanterat ensam!

Härskogen igen

Börjar bli lite tjötigt, men det blev Härskogen igen i onsdags. Dessa två veckor har varit lite onormala då vår dotter varit på sjukhus hela tiden. Jag och min fru har turats om att vara med. Det är mycket nytt som skall tas in så man orkar inte fokusera på sin träning direkt.

Sen krånglar benet fortfarande, fick gå igen, ont baksida höger lår. Kanske är dumt att springa, men att hålla upp igen känns såå tråkigt! Tar det försiktigt i stället. Fast det känns inte riktigt läge med några längre turer eller att ge sig ut och leta nya spår vilket jag annars kunde behöva.

Härskogen 5:an

I torsdags blev det Härskogen igen. Sprang 5:an som vanligt. Kände dock av baksidan på höger lår ganska mycket, hade blivit värre sedan senast, så jag gick lite för att inte fresta lyckan för mycket. Kändes lite trist så klart.

Har varit med min dotter på sjukhus i veckan. Hade lite löpartidningar att läsa och hittade en specialbilaga om löpning från iForm. Kunde läsa om att springa sina första 5 km och sin första mil. Kände att det där kan jag redan och fick därför läsa om första halvmaran, Ja, det känns långt, men samtidigt känner man att man kommit en bit på väg.

Ingen löpning i helgen. Får bli någon kväll i veckan!

Skatås – milen

Skall vara sveriges jobbigaste sägs det, men det vet jag inte! Gick den i lördags, sprang alltså inte. Vi får väl se när hälsenan känns helt bra om jag tar och springer den då! Dock kände jag av hälsenan lite mer i söndags. Antingen var det väl därför eller för att jag sprang i torsdags eller en kombination av båda.

Vi får se om det var någon tillfällig grej eller om det håller i sig. Måste omboka min tid till ultraljudsbehandlingen den 5:e oktober också, jag är bortrest då. Har ringt, men då låg deras datasystem nere …

 

Inte sprungit på 10 dagar …

Inte många inlägg här det senaste och det beror helt enkelt på att jag inte sprungit på 10 dagar nu. Fortfarande ont i hälsenan i vänster fot. Var ute och gick en knapp mil för ett par dagar sedan och då kände jag av den igen. Eller rättare, känner av den gör jag hela tiden, speciellt på morgonen, sen gör man lite övningar och så blir det bättre. Men när jag var ute och gick så kände jag att det började göra mer ont och det är nog inte så bra.

Att inte ha sprungit på 10 dagar känns som en evighet, känns som två månader minst, men hellre att det blir bra och att man tappar lite kondition än att problemen fortsätter. Får ge det några veckor till … suck …

Jag har listat ut två nya mål för min löpning nu när mitt första är uppfyllt.

1. Springa Prästtjärn runt på under 30 minuter (kanske inte låter märkvärdigt, men för all del, åk dit och spring själv …)

2. Springa 5 km på max 25 minuter. Slät asfalt alltså, eftersom jag klarat 12,30 på 2,5 km känns det logiskt!

Anåfjället Funäsdalen + bergsklättring Funäsdalsberget

Lite ”bakbloggande” om veckorna som gått. Veckan innan midsommar var vi i Funäsdalen. Det blev lite bergsklättrande uppför Funäsdalsberget och någon dag senare en vandring upp till Anåfjällets topp.

Bergsklättringen kan ge lite adrenalinkickar. Man börjar klättra bakom kyrkan på 600 m.ö.h. ca och sedan är det 400 höjdmeter upp till toppen. Sista biten när man klättrar är det ganska brant och utsikten är helt enorm. Den som inte får adrenalin då har inte anlag för svindel. Hela famlijen klättrade och det krävs inga förkunskaper. Man hyr utrustning på Toppsport nere i Funäsdalen (det är dom som gjort leden) och sedan är det bara att klättra! Min fru hade pulsband på sig och jag tror att det blev över 1000 kalorier så bra träning är det också. Är tvungen att bjuda på lite bilder, titta och njut (klicka på bilderna för att förstora):

Någon dag senare gick vi som sagt upp till Anåfjället. Ett ganska lättillgängligt, men ändå imponerande fjällmassiv. 1300 m.ö.h. ligger den ena toppen på. Ca 4 timmar tog det upp och ner igen. Det var lite vildavästernkänsla där uppe. Miljön kändes inte som i Sverige i alla fall det kan jag lova, titta på detta bara:

Kul med snö på midsommarafton. Bor vi i Sverige eller Alaska? Härjedalen är Sveriges högst belägna landskap även om det ”bara” ligger i mitten av Sverige. Det är därför det är så extremt snösäkert här på vintrarna. Här ligger t.e.x. Sveriges högs belägna by, kyra och Sveriges högst belägna landsväg, Flatruet! Skidbackarna i Härjedalen har bottenstation på ungefär samma höjd som Zell am See, fast bergen är inte riktigt lika höga, men vill man åka längd eller skoter kan alla andra ställen slänga sig i väggen!

Han med att testa elljusspåret utanför stugan på Röstberget också, 2,5 km. Den var nog gjord för skidåkning för den var stenig och rotig värre och så hade dom sett björn i skogen också dagen innan …

Blev lite sugen på detta, kanske inte hela sträckan, men det finns en halvmara också! Helags marathon!