Vet inte vad det är, men jag tycker om att springa uppför backar. Det är ju dessutom skonsammare för knäna och jag springer ju som sagt med en trasig menisk. Nedför backar håller jag igen ordentligt, tassar ner, jag vill inte släppa iväg stegen då det frestar mycket på knäna.

Hur skall man då springa uppför en backe? (Jag är ingen expert, men jag har två alternativ) Om jag är mitt inne i ett varv så brukar jag normalt hålla igen uppför backarna. Verkligen tänka på att ta små, korta steg, så att det går så lite kraft som möjligt. Försöker hålla koll på pulsklockan så att pulsen inte går över 170. När jag sen är uppe springer jag lugnt för att få bort mjölksyran ur benen och till pulsen är nere under 150.

Om jag känner att jag är stark eller om backen är kort eller det är sista backen på varvet brukar jag trycka på ordentligt. Jag börjar lugnt och ökar successivt farten, håller tempot ett tag och sedan ytterligare en ökning, som en slutspurt. Jag tänker dock på löpstegen så att jag inte rivstartar, jag är lite rädd om min andra menisk, det var så den första gick sönder. Det känns i alla fall bra att få upp pulsen. Brukar sluta på 183, men nån gång har jag varit över 190. Om man gör en sådan rusch är det svårt att kunna springa igen direkt, men kan man det så är det bra och ju fler gånger man testar ju bättre blir man!