Foten går åt rätt håll …

Ja, det har inte blivit så mycket inlägg för det har inte hänt så mycket. Har slutat halta nu i alla fall. Har på mig mina Saucony Getgo, som jag köpte billigt i USA, till jobbet varje dag. När jag går i dom känner jag inte mycket i foten.

Häromdan satte jag på mig ett annat på skor som jag hade när jag gick väldigt mycket i New York. Frågan är om inte det var där allt började … Det började nästan brinna i foten av smärta efter ett tag.  Det konstiga är att det är vid lätt beröring det gör ont, inte om man trampar hårt. Men det är tydligen så enligt läkaren när man har nervproblem, eller Mortons, som han kallade det.

Hur som helst, tänkte testa att springa 5 km efter jobbet idag, blir antingen Partille eller Härskogen. Så efter det får vi se om foten blir värre eller oförändrat. På söndag borde jag ha svaret så titta in igen då …

Inflammation i nerv i foten ..

Jaha, kul … 🙁 Mitt i eländet måste jag säga att en sjukvårdsförsäkring är det bästa man kan ha! Tänkte vänta över helgen och ringa på måndag, men vid lunchtid i går kände jag att jag gick och haltade mer och mer så jag ringde då i stället. Sköterskan sa att tyvärr hade de inga tider på fredag em, (det hade jag ju inte räknat med precis), men jag kunde få komma idag, lördag, 10.15. Snacka om service!!

Och så får man komma till en specialist direkt, en ortoped på Sportsmed, som är van att behandla Frölundaspelare m.m. Så medan alla andra löparintresserade i Göteborg gjorde sig klara för Göteborgsvarvet så åkte jag till doktorn. Det tog honom 3 minuter att konstatera att det var en nerv i högerfoten som var inflammerad (kan en nerv blir det?). Ingen hälsporre i alla fall, det kändes ju skönt. Jag fick Naproxen och så skulle jag inte gå (och inte springa) på foten för mycket, gärna lite massage och varmt fotbad. Ett par veckor och sedan skulle det vara bra menade han, lät lite för bra för att vara sant, men vi får se…

Han undrade om jag gått i nya skor och det har jag. Köpte nya skor i New York och de har jag haft varje dag sedan dess. Det är väl lite det jag känt också att det gjort lite ont på dagen, inte när jag sprungit. Jag skulle använda mina gamla skor igen, vilket jag redan börjat göra i och för sig!

Så ingen löpning på ett tag, skit!! Nu skulle man börja öka lite inför Stadsloppet ju … Ok, i morgon får jag kolla om jag kan pumpa cykeln och ge mig ut på den i stället. Känns inte bra att riskera att tappa kondition.

Såg Göteborgsvarvet på TV, man blir lite sugen, men det är långt! Hade jag inte haft ont hade jag stuckit ut och sprungit bara för att jag fick tillfällig inspiration. Jag får nog testa några 1,5-milsetapper när foten blir bra igen och känna efter hur det känns, skulle vara kul att anmäla sig nästa år!

Just det, jag hade ju börjat få ont i höfterna igen och börjat ta Voltaren, en om dagen. Nu är det helt borta. Så fort jag börjar ta Voltaren försvinner den smärtan helt, det är ju bra i alla fall.

Skatås 8:an med Bungypumpstavar

Gick 8:an på Skatås efter jobbet idag. Frun ville ut så jag följde med. Brukar ju inte gå så mycket längre, men det är alltid bra med lite omväxling. Sprang ju i går så det passade mig bra att inte springa idag i alla fall. Mycket folk ute som springer nu och ett otroligt vacker väder!

Gick i mina nya Saucony-skor jag köpte i New York för 350 spänn. Dom var bra att gå i (men sämre att springa i) så det får bli mina gångskor!

Stuga i Funäsdalen

Som jag nämde tidigare har vi köpt en stuga i Funäsdalen, Härjedalen eller fritidshus om man så vill. Vi känner nu att när barnen börjar bli större så blir det färre skidresor till alperna och då passar det bättre för oss med Sverige. Längdåkning kommer det att bli mer av och mindre utför.

Längdåkning är ju en väldigt trevlig träningsform, skonsam och bra för konditionen och är man dessutom uppe på fjället och åker kan man inte ha det bättre en solig dag! Att Funäsdalen sen har världens bästa längskidområde och att spåren börjar 50 m från vår stuga gör ju inte saken sämre. Läs mer om spåren här!

Sedan finns det också en hel del vandringsleder på fjället. De kallas för Guldturer. Skall bli kul med lite fjällvandring som omväxling. Ev. blir det en tur till upp strax innan midsommar och då får man utforska lite mer, omgivningar och leder och dyl.

150 m från vår stuga börjar en av lederna, nr 24. Tror kanske inte att man springer dessa, men att vandra lite längre är ju också bra träning och framför allt en härlig naturupplevelse (börja låta som en skogmulle nu känner jag, vilket jag inte är …). Här börjar leden:

Ni kan läsa mer om vandring i Härjedalen här!

Snacka om kontraster, ena veckan i New York och nästa i Härjedalen. Tror det bor ca 10 tusen i Härjedalen, det är väl ungefär lika många som får plats i någon av de större skyskraporna …

För mycket semester

Precis hemkommen från New York förra veckan så stack vi iväg till Funäsdalen på fredag och kom hem i går kväll. I morgon åker vi till Karlstad, Hammarö och kommer hem på tisdag. Ett himla farande kors och tvärs just nu känner jag. Även om det är roligt är det svårt med träningen. Försöker desperat få till en gång i veckan som det är nu.

I torsdags han jag med Prästtjärn (det gick oförtjänt bra, hade inte ont och höll ett högt tempo (för att vara mig, alltså …)) och i dag blir det väl en runda till där. Måste försöka trycka in något på Kilenegården när jag är i Karlstad.

Har knappt tid att blogga just nu, men jag får komplettera med lite bilder och info lite senare. I Funäsdalen har vi köpt en stuga så det kan bli en del längdåkning där till vintern. Det skall bli roligt!

Ser att bloggen fått en del nya läsare och det känns riktigt kul! Har ni några tankar så skriv gärna en kommentar!!

Gång i New York

På nio dagar i New York, Manhattan, har man hunnit med att gå en del. Jag åkte i mina Nikeskor och de var de enda jag hade med mig. Tänkte att det måste ju vara bra att gå i löparskorna! Men där hade jag fel …

Redan på planet dit, fattar ingenting, fick jag ont under högerfoten. Hur mycket går man runt på ett flygplan?? Så när vi väl kom fram och skulle börja gå runt gjorde det väldigt ont, gick runt och haltade och fick trampa snett med foten hela tiden.

Tanken var att jag skulle köpa nya skor där borta, shoppingen skulle ju vara så fantastisk, men det tog 4 dagar tills jag hittade några, en lång pina!

Sedan köpte jag några skor till, bla så hittade jag ett par Saucony löparskor som jag köpte lite på vinst och förlust för 350:-, bra pris. Det var dom jag hade när vi sprang i Central Park. Tyvärr fick jag ont i dem också, fast på ett annat sätt. Märkligt att jag skall ha så svårt med skor och ännu märkligare att jag fick ont i mina Nike när jag gick, jag får ju inte ont i dom när jag springer.

Köpte ett par träningströjor också och en lager 2 tröja av märket Under Armour. Det springer man sällan på i Sverige, men de har bra och snygga kläder.

En annan kul grej i förbifarten, jag gick ner tre kilo i vikt. Trodde att jag skulle gå upp. Kanske var det all gång och inget småätande på kvällarna som gjorde det. Oavsett så tackar man och tar emot!

I kväll blir det Partille och Prästtjärn igen, då får vi se om konditionen försämrast efter förkylningen (som verkar vara på sluttampen).

Sista dagen blev det en runda i Central Park!

Var fortfarande lite förkyld i söndags, men man vet ju aldrig om man kommer hit igen så det blev en liten runda trotts allt. Var ute i ca 40 minuter.

Gick upp tillsammans med min fru innan barnen och innan frukost och började springa ner mot Första avenyn. Fick för mig att det skulle vara färre trafikljus där, men eftersom vi tog vänster vid FN-skrapan så var det lika mycket som överallt i New York.

Om man skulle bo i New York och försöka träna reglebundet och få variation skulle det inte var det lättaste. Att springa på gatorna är ganska meningslöst eftersom man måste stanna för rödljus hela tiden. Inga sammanhängande gångvägar eller cykelvägar eller något sånt. Det är bara i Central Park som man kan springa utan att behöva stanna, men där är det mycket folk, speciellt på helgerna, jösses …

Vid 8-tiden i söndags var det inte riktigt så här mycket folk som tur var. Vi tog en liten sväng genom parken och eftersom vi var ute så tidigt kunde vi springa på de mindre gångvägarna. Det går inte senare på dagen då få man hålla till på vägen som går genom parken annars får man stå i kö …

Sedan sprang vi tillbaka mot hotellet. Tog 5:e avenyn ner och sedan en vänstersväng vid 48:gatatan och vidare till Lexington aveny där vi bodde. Borde väl vara ca 6 km gissar jag. Kände mig inte i någon vidare form. Förkylningen gjorde nog sitt och sedan har man ju gått precis hur mycket som helst varje dag. Det är slitsamt att vara i New York 🙂

Alla som varit i New York som man har pratat med har varit väldigt lyriska om stan. Riktigt så lyrisk är nog inte jag, osäker på om man är sugen på att åka tillbaka eller inte. New York Marathon känns i alla fall väldigt avlägset. Det blir ganska jobbigt att åka i väg och springa efter en tidsomställning så man får nog åka några dagar innan i så fall.

Fick köpt lite löparkläder också, men det kan vi ta mer vid ett senare tillfälle…

Lövsjöspåren 9 – Gråbo

Idag blev det gröna Lövsjöspåret. Förra helgen var det det blåa jag sprang. Det blåa är 8 km och det gröna är 9 (fast om man tittar på kartan ser det ut som om det skiljer mer). Jag får ta på mig GPS:en nån dag och kontrollera.

Gick bra, sprang hela, eller var tvungen att gå på några ställen för att ta mig över vattenpölar och lera annars sprang jag hela. Inte samma naturupplevelse här som på 8:an. Här var det grusväg, kalhyggen och kraftledningsgator, men det är alltid roligare att springa i skogen och framförallt att springa där man inte sprungit förut.

Jag är inte mycket för att ta tid, håller mig hellre till pulsklockan, men jag noterade att jag kom runt på 1.03. Det är jag nöjd med måste jag säga.

Senare delen av spåret låg jag på ca 170 i puls hela tiden. Jag kände att jag balanserade på gränsen till mjölksyra, men det kändes bra att kunna springa med den pulsen utan att ha ont och vara helt slut. Ett bra pass, men inget jättekul spår. Skall bli intressant att känna hur det känns i höfterna om någon dag nu!

Nästa löp-pass blir i Central Park, New York (åker på torsdag). Gissa om jag ser fram emot det!!

Prästtjärn

Jaha, torsdag, Prästtjärnsdag. Det blir ofta så. Idag sprang jag hela, precis hela, gick inte några backar. Det gick inte så fort, men det gick, sprang till och med om några som joggade/gick, tillhör inte vanligheterna. Fick lite ont i ryggen när jag kommit upp på toppen, känns som om man har mjöksyra i ryggen, vet inte om det är så eller bara att man blir trött i ryggen eller något. När man sprungit ett tag utför så släpper det, men det är obehagligt när det gör ont, värre med ryggen än benen.

Nere igen tog jag ”mördarbacken”. Blev två backlöpningar i dag. Kommer ihåg att jag blev lite yr efter tre gånger förra gången. Kände ett sug efter något att äta, men hade givetvis inget med mig (att man aldrig lär sig), så när jag kom hem tog jag en bit överbliven tårta, mums. Hade ju gjort av med drygt 900 kalorier så det kan man ju unna sig. Hela rundan i zon 3.

Nu blir det nog bara en runda till (och styrketräning på måndag) innan vi åker till New York. Tänker ta med joggingskorna och sedan köpa nya joggingkläder där, alla säger ju att det skall vara så himla bra shopping, så man får väl lita på det!