Kanske finns hopp ändå ..

Dum som man är, var man ju tvungen att testa springa efter benhinneinflammationen (det är ju inte egentligen det, men kallas så ..). Har ätit Diclofenac och smörjt med Voltarensalva regelbundet, vet inte om det hjälper, men det känns ju bra att göra något i alla fall.

Började springa vid Härlanda tjärn, tänkte att om det funkar skall jag springa milen och sen ytterligare lite. Började lugnt, sprang bakom två kvinnor som tjattrade oavbrutet, den ena hade tydligen en dotter som skulle börja gymnasiet efter sommaren som hade hamnat i dåligt sällskap ”för hände det igen skulle hon ringa någons föräldrar”. Hur lockande det än var att ta del av deras liv som de frikostigt delade med sig av 🙂 sprang de lite för långsamt så jag fick springa om.

Allt kändes bra så jag vek av på milen. Höll ett lugnt tempo speciellt uppför och kände hela tiden efter om det gjorde ont i smalbenet. Det gjorde det inte, kände kanske lite aningar, men inte mer. Kom runt milen på 1,15,18 vilket var nästan fem minuter snabbare än när jag sprang den för två veckor sedan, då gick det på 1,20 blankt. Fortsatte sedan åt fel håll för att få lite längre sträcka i benen, blev knappt 1,4 mil totalt.

Positivt får man ju verkligen summera detta med, en snabbare mil och inte ont i benet.

Jag sprang i mina gamla Nike-skor igen och jag lär inte byta till mina nya Asics innan Göteborgsvarvet, den risken skall vi inte ta. Sen får jag väl testa igen och se hur det går.

Kul att blogga lite igen också!

Benhinneinflammation, fu…k

Ja, vad skall man säga, två veckor innan Göteborgsvarvet får man benhinneinflammation. Sprang en mil i lördags och en till i måndags, då kände jag lite i smalbenet, höger insida vad. Tänkte inte så mycket på det då. Sprang i onsdags, helt ok, och i går, kom 2 km ca sen började det göra ont, fick även lite hugg ner i foten, som stötar, en gång överraskade jag mig själv genom att skrika högt. Fick sluta springa efter 4 km ca, gick resterande 4.

Jag har för mig att jag haft detta förut och att det gick över ganska fort, men jag kan inte hitta något på bloggen. Det är ju i princip enda anledningen att jag fortfarande bloggar, att hålla koll på framsteg och ev. bakslag över tid, man glömmer ju så himla fort.

Jag hittade den här länken, där står allt bra beskrivet och allt stämmer in på mig, pronation, lite övervikt, höga fotvalv, you name it!

Jag köpte nya skor också, ett par Asics, något (hm, borde nog vet vilken modell jag köpte ..) på Löp & Sko, fick de utprovade, men det var först gången jag sprang med dem. Det blir definitivt att gå tillbaka till Nikeskorna nästa gång, vilket jag hoppas blir i morgon. Ja, jag vet att jag inte borde springa, men om det gör ont går jag eller vänder och går tillbaka.

Nu hade jag tänkt öka till 1,8 mil en eller två gånger denna vecka, men som det känns just nu får jag väl vara glad om jag överhuvudtaget kan springa varvet, faan, jag vill verkligen inte missa det, är liksom höjdpunkten på året..

Kilene och Lerum-Partille

Nu har man kommit upp lite i längd på löpningen! I söndags sprang jag Kilene, milen igen. Kände av andningen, ansträngningsastma. Hade egentligen tänkt ta Bricanyl innan, men glömde av det. Gick väl ganska ok ändå, men det tog 7 km innan andningen kändes ok. Sprang runt på 1.02, putsade min tid från sist med 30 sekunder och det var nog mest för att jag kände till tiden och ville springa fortare, man är ju sån 🙂

I går sprang jag från jobbet i Partille och hem, till Lerum. 1,3 mil är det enligt GPS:en. Tog 1.30 ganska exakt. Inte så fort, men poängen är att vänja kroppen vid sträckan inte att träna kondition. Känns nästan lite nervöst att springa så långt. Av någon anledning får man för sig att så fort man springer över 1 mil skall det hända något, som att kroppen inte skall orka med och att man skall få ont och behöva gå, men inget hände! Eller, ont fick jag, i fötterna och det stör mig grymt mycket för det har jag inte haft problem med förut (jo, lite). I högra foten får jag ont under trampdynan, hålfoten, gör bara riktigt ont, inte det minsta trevligt och den vänstra foten somnar/domnar bort. Försöker få bort det genom att knipa med tårna och ändra löpsteget och farten och lite allt möjligt, men det funkar sådär.

Hälsenan spökade också, var lite orolig för jag började känna av den efter 4 km ca och sen höll det i sig hela vägen. Stretchade excentriskt när jag kom fram och väntade med spänning tills jag vaknade i morse, det är då domen kommer, gör det ont när man kliver ur sängen är det kört, men det gjorde det som tur var inte, puh …

Sprang utan inlägg i skorna, men med mina gamla Nike structure skor, de har ju mycket bättre pronationsstöd än mina Adidas Boost som är neutrala. Kommer nog inte att springa så långt i dom igen, nästa test blir med mina Adidas utan inlägg.

Jag börjar fundera på om jag skall försöka göra ett par egna inlägg som är mer för löpning, mina gjutna inlägg är lite väl extrema för löpning tror jag. Kanske ta ett par inlägg och köpa någon kudde och klistra på, nått får jag göra i alla fall.

Måste återigen berömma min Suunto Ambit 2 klocka. Så himla bra, och så skönt att kunna se vilken fart man håller. Nu bär det iväg på semester till Finland en vecka. Har packat ner löpargrejerna (är egentligen ingen sån fanatiker som packar grejerna på semester) eftersom det är Göteborgsvarvet om prick en månad och en dag. Målet i år får blir först och främst att slå förra årets resultat, men även att springa under 2.30, mer än så vill jag inte hoppas, det får bli bonus i så fall!

Sprungit 4 km!!

Ja, det är ju kanske inte så märkvärdigt, men eftersom jag varit skadad sedan september är det stort. Kände lite i hälsenan, men inte mycket. Nu får vi bara hoppas att det inte blir värre efter någon dag!

Fick inviga min nya julklapp också Suunto Ambit 2 HR! Mycket nöjd måste jag säga, kommer skriva mer om den senare när jag testat den ordentligt, men för en prylnörd så går det knappt att hitta bättre!

Nu håller vi tummarna att hälsenan inte börjar spöka igen!! Hörs snart!

Uppdatering: Fyller på här lite en dag efteråt. En sak jag inte nämnt tidigare är att min ansträngningsastma verkar ha blivit lite värre. Märkte det även när vi var i Funäsdalen över jul/nyår. Fick ta Bricanyl för att kunna andas ordentligt när jag ansträngde mig. Nu tog jag Symbicort innan jag sprang och det funkade någorlunda, kände av det lite grand ändå.

Hade även ont i ländryggen, typiskt ”otränadsymptom”, kommer ihåg att jag hade det i början, men det var ett tag sedan, bör väl bli bättre om några gånger.

Sprang i mina Nike Structure skor denna gång. Får för mig att det är bättre att springa i dom när hälsenan inte är 100 eftersom de ger mer stöd och jag förhoppningsvis springer lite mindre svajigt i dom. Så nu fick jag nog skrivit ner allt som kan vara bra att komma ihåg!

Härskogen 5:an

Det blev Härskogen 5:an idag. Tungt! Känns som jag har lagt på mig ett par kilo och tappar lite kondition sedan innan sommaren (vilket säker är alldeles sant).

I torsdags sprang jag Prästtjärn. Fick lite ont i njurarna, så det blev intervallträning istället för att springa hela.

Förra söndagen sprang jag Härskogen igen.

Det känns som att benen börjar bli lite mer vana. Gör inte ont i dom längre. Konditionen är fortfarande sådär och vikten är lite för hög. Få börja jobba på de punkterna nu.

Hälsenan är fortfarande inte bra, men jag sträcker ut den varje morgon och sedan tänker jag inte så¨mycket mer på det!

2,5 km + 2,5 med inlägg i skorna +farttest

Då har man sprungit med inlägg i skorna för första gången i går onsdag. Stoppade inläggen i mina Nikeskor. Kändes inte alls konstigt, som att springa med vanliga skor, fast lite skönare.

Trodde aldrig att jag skulle vänja mig vid inläggen när jag först provade dom. Kändes som jag skrev att ha en pingisboll under foten. Nu blir det bara inlägg tills vidare. Foten sitter fast bättre i skon också, lite mer slalompjäxkänsla så att säga!

Körde Kilenegården 2,5:an. Gjorde ett test på första 2,5:an. Sprang i ett högt tempo för att testa konditionen och kollade om jag kunde komma runt på under 12.30 – Det gick, 12.28! Inte illa. Tror inte att jag sprungit så fort sedan jag var 15 år (och 30 kilo lättare)!! Himla nöjd. Då får nästa mål bli 5 km under 25 då, pust …

Satte mig och vilade efter 2,5:an i några minuter och spottade mjölksyra. Sedan joggade jag ett varv till. Kom runt hela 5 km sträckan på under 30 trotts sittpaus. Det kändes också bra! Nu blev det mycket tider kände jag, inte så kul kanske, men dokumentation är bra. Om ni läser hur det började här på bloggen kan ni se att jag uppfyllt mitt mål och nu får jag fundera ut ett nytt. Jag behåller mitt gamla, det är alltid bra så att man inte glömmer!

Just det, för er andra med Mortons eller andra fotproblem, skaffa inlägg och ge inte upp. Om man inte behandlar i tid kan det bli operation och men för livet. För mig tog det två veckor exakt att vänja sig, men det kan tydligen ta längre tid också!

Stadsloppet Karlstad 2012

Vilken folkfest!!! Det blev nytt deltagarrekord detta året också (osäker på om de räknar de åren då det hette Götajoggen) 4424 tror jag eller i närheten i alla fall.

Plats 1803 och tiden 58.47. Nöjd med att komma under timmen, fast jag trodde att jag skulle kunne pressa in under 55 minuter, men det gick inte.

Det var lite svårt att få plats att springa första halvan av loppet och om man sprang förbi någon fick man ödsla med en del kraft så det kändes dumt. Hade koll på pulsklockan hela tiden och sista halvan låg jag över 180. När vi kom in på Drottninggatan var det tur att det stog hur mycket folk där som helst, annars hade det varit nära att man börjat gå. Någon flygande 100-metrare var inte att tänka på. Det var en som sprang den, men han sprang jag om igen 300 m längre fram, då gick han.

Efteråt var jag trött, glad och hade blåsor under fötterna:

Jag sprang inte med mina nya inlägg, det vågade jag inte (men det har jag gjort nu). Jag sprang i mina Nike. (Bilden ljuger lite, för jag bytte skor precis efteråt)

Det blir helt klart en anmälan nästa år igen och det är redan flera som har flaggat för att de vill hänga på. Det vore roligt för det blev lite ensamt vid start och mål när man inte hade någon att prata med. Jag får blogga ikapp lite de närmaste dagarna. Har varit i Funäsdalen och fjällvandrat och ligger efter lite nu.

Så här roligt hade vissa det:

Foten är helt bra nu föresten, det var den inte på Stadsloppet, då kände jag av den och fram tills i går. Har använt mina inlägg flitigt och gått i dem hela tiden även på fjällen, men mer om det senare!

Gång i New York

På nio dagar i New York, Manhattan, har man hunnit med att gå en del. Jag åkte i mina Nikeskor och de var de enda jag hade med mig. Tänkte att det måste ju vara bra att gå i löparskorna! Men där hade jag fel …

Redan på planet dit, fattar ingenting, fick jag ont under högerfoten. Hur mycket går man runt på ett flygplan?? Så när vi väl kom fram och skulle börja gå runt gjorde det väldigt ont, gick runt och haltade och fick trampa snett med foten hela tiden.

Tanken var att jag skulle köpa nya skor där borta, shoppingen skulle ju vara så fantastisk, men det tog 4 dagar tills jag hittade några, en lång pina!

Sedan köpte jag några skor till, bla så hittade jag ett par Saucony löparskor som jag köpte lite på vinst och förlust för 350:-, bra pris. Det var dom jag hade när vi sprang i Central Park. Tyvärr fick jag ont i dem också, fast på ett annat sätt. Märkligt att jag skall ha så svårt med skor och ännu märkligare att jag fick ont i mina Nike när jag gick, jag får ju inte ont i dom när jag springer.

Köpte ett par träningströjor också och en lager 2 tröja av märket Under Armour. Det springer man sällan på i Sverige, men de har bra och snygga kläder.

En annan kul grej i förbifarten, jag gick ner tre kilo i vikt. Trodde att jag skulle gå upp. Kanske var det all gång och inget småätande på kvällarna som gjorde det. Oavsett så tackar man och tar emot!

I kväll blir det Partille och Prästtjärn igen, då får vi se om konditionen försämrast efter förkylningen (som verkar vara på sluttampen).

Prästtjärn

Jaha, torsdag, Prästtjärnsdag. Det blir ofta så. Idag sprang jag hela, precis hela, gick inte några backar. Det gick inte så fort, men det gick, sprang till och med om några som joggade/gick, tillhör inte vanligheterna. Fick lite ont i ryggen när jag kommit upp på toppen, känns som om man har mjöksyra i ryggen, vet inte om det är så eller bara att man blir trött i ryggen eller något. När man sprungit ett tag utför så släpper det, men det är obehagligt när det gör ont, värre med ryggen än benen.

Nere igen tog jag ”mördarbacken”. Blev två backlöpningar i dag. Kommer ihåg att jag blev lite yr efter tre gånger förra gången. Kände ett sug efter något att äta, men hade givetvis inget med mig (att man aldrig lär sig), så när jag kom hem tog jag en bit överbliven tårta, mums. Hade ju gjort av med drygt 900 kalorier så det kan man ju unna sig. Hela rundan i zon 3.

Nu blir det nog bara en runda till (och styrketräning på måndag) innan vi åker till New York. Tänker ta med joggingskorna och sedan köpa nya joggingkläder där, alla säger ju att det skall vara så himla bra shopping, så man får väl lita på det!

Härskogen 5 km

Då blev det Härskogen i dag. Det var på vippen att det inte blev något, men hade det inte det hade det inte blivit förrän på söndag och det hade varit ett lite väl lång uppehåll, tur!

Sprang större delen. Tvingade mig själv att gå efter några backar och det är det som är svårt känner jag nu, att kunna gå ibland. Gör man inte det får man lätt känslan att det är väldigt tungt och då kan man tappa sugen, inte bra… Tvinga sig själv att gå, bara någon minut eller så räcker. Det hade börjat torka upp så jag kunde använda vanliga skor, skönt! Ligger på 165 – 170 i puls i snitt på plan löpning nu, är det lagom tro?

Just det, hade inte ont i ryggen alls idag, otroligt skönt!! Man börjar möta lite folk i spåret nu också, det är trevligt och skapar lite extra motivation!