Löpning på vintern, går det?

Ja, för det allra mesta faktiskt. Nu är inte jag något proffs, får väl närmast beskriva mig som nybörjare i att löpa på vintern, med det funkar faktiskt. I dag var det minus 10 grader och kolsvart, men med pannlampa, dubbskor och lite kläder så går det helt ok.

Det enda jag känner är att man får inte direkt någon lust att dra på med lite längre sträckor, 7,5 eller milen eller så, det får gärna vänta. Fast det finns en poäng med det också, dels blir träningen mer varierad och dels får man förhoppningsvis ett sug att springa lite längre när våren väl visar sig igen.

Så till alla er som lägger ner löpningen på vintern eller går in på gymmet och kör på band i stället, ut med er, det funkar! Skaffa ett par dubbskor bara, det är synd att bryta något! Har ni ingen pannlampa så spring på elljusspår eller gångvägar! Det finns fördelar också, det regnar ju inte i alla fall …

5 i -10

Ja, idag var det kallt, -10 grader! Inte utan att man känner sig lite extrem när man är ute och springer i sånt väder, mitt i natten (det känns så när det är nattsvart) och på snö. Men så himla märkvärdigt är det inte. Hade tänkt köra i zon 2 hela sträckan, men pulsklockan la av igen …. F..n. I måndags var det dags för dommen och som vanligt fick jag ”Incomplete training week”, jag trodde att jag skulle kunna fixa det förra veckan, men icke. Klockan är lite väl petig tycker jag och nu när den la av igen så lär inte denna vecka heller bli ok, skit!

Jag mötte några tappra löpare på den elbelysta delen kring Prästtjärn, men på den andra delen var jag ensam. Man hinner tänka lite när man springer. Tänkte att jag skulle kolla runt på lite andra löparbloggar. Har faktiskt inte kollat på en enda annan löparblogg, eller jo, en, den handlade om barfotalöpning, det känns lite halvfarligt om man springer på något vasst.

Hittar jag någon bra som handlar om löpning för nybörjare och har bra tips för träning och motivation så länkar jag till den.

Just det, jag hade bara tunna löparhandskar på mig, det var väl kallt innan jag fått upp värmen, får ta på mig lite varmare nästa gång.

Zon 2 träning

Att hålla sig i zon 2 är svårt, men samtidigt måste det var den mest bekväma träningsformen. Gå uppför backarna och jogga försiktigt på plan mark. Håll koll på pulsklockan så att inte pulsen stiger för mycket och så fort den börjar gå in i zon 3 (högre puls) så börjar man gå, bekvämt. Bra för att bränna kalorier och för att förbättra sin form!

Enda nackdelen är att man måste kolla på pulsklockan hela tiden och det kan vara lite jobbigt, men men … Bra för nybörjare …

Härskogen 5 + 2,5

Dags för Härskogen igen, det var ett tag sedan! Började springa 5:an och sprang hela. Det var ganska tungt första 3 km. Benen var blytunga. För övrigt kändes det bra, inte ont i ryggen, konditionen ganska ok, skönt det i alla fall. Men fort gick det inte. Sedan gick jag 2,5:an ett varv för att få lite mer längd på passet. Vet att jag läste i någon löpartidning för några år sedan om att springa i lugnt tempo och dom skrev någon om snigelfart på 6 minuter/km. Så om jag springer på 7 min/km vad är då det?

Det är nackdelen med alla tidningar, de förutsätter att man har en viss kondition och skriver mest för dem som har det, men vi andra då, var skall vi hitta inspiration. Jag tror många nybörjare känner så. Nu är ju inte jag någon nybörjare direkt, jag har börjat springa många gånger… Som bäst gick det när min första dotter föddes, då sprang jag ganska flitigt, men det är 16 år sen nu så den meriten gills inte. Sen brukar jag får ett ryck varje sommar och springer mellan 6 till 10 gånger sådär och det är som att börja på nytt varje gång!

Nu har jag i alla fall lyckats hålla igång, och då menar jag gång/löpning i ett halvår, det måste var rekord. Nä, nån nybörjare är jag inte, men jag gjorde ett hälsotest för något år sedan och då hade jag kondition som en 65:åring … Jag får väl göra om det om något år och se. Just nu är jag 44 år föresten, om någon undrar, så ni fattar vilken nivå vi snackar här! Det är aldrig för sent att börja springa och man måste inte springa hela sträckor!

Tänkte en del när jag sprang idag, fick mycket idéer till bloggen, men sen skall man komma ihåg dem tills man kommer hem och får tid att skriva, inte det lättaste. Men det var bra att tänka, fokusera på något annat, då gick det lättare att springa!

Låg i zon 3 eller över hela tiden jag sprang, ja det är för högt, men jag kommer inte ner.

Att springa är tråkigt

Jag antar att många av er känt som jag: Att springa är tråkigt, man spelar hellre fotboll eller badminton eller innebandy för det är så himla tråkigt att springa, eller?

I alla fall tycker jag så! Eller har tyckt kanske jag skall säga, har jag ändrat mig? Ja, jag hoppas det i alla fall. Vad gör man för fel då? … Man har för höga mål, vill för mycket, så det vanligaste felet är nog att man knäcker sig direkt. Man får för sig (plötslig inspiration) att börja springa och så sätter man igång, springer 5 km och kommer i mål helt död. Kanske gör man det några gånger till, men sen spyr man bara på det och slutar. Typ så …

SÄTT INTE FÖR HÖGA MÅL! Sikta bara på att höja nivån, sakta men säkert. Är man helt otränad och inte orkar springa ett steg är ju detta en ganska tacksam uppgift …

Jag har alltid tyckt att; skall man springa så skall man springa hela sträckan, inte hålla på att gå som någon gammal panschis, det är lite förnedrande. Vad är skillnaden nu då?

Ja, jag skaffade en pulsklocka en Polar FT 80. Det var nog helt rätt för mig. Startade ett program för att förbättra konditionen och sen var det inte så svårt längre. Enligt klockan skall jag ta det lugnt … väldigt lugnt (kanske beror detta på att jag har så himla dålig grundkondition?). Jag är helt enkelt tvungen att gå en massa. Springer jag åker jag upp i puls direkt och då blir klockan inte nöjd och mitt program uppgraderas inte. Klockan köpte jag i våras (2011) och jag är fortfarande lika het på att använda den. Dessutom kan man ju tanka upp informationen på Polars website och kolla pulskurvor och annat skoj. För alla tekniknördar som har motivationsproblem säger jag bara – KÖP!!!

Här kommer mina bästa råd:

1. Se till att det blir kul! Gör vad som helst, köp nya skor varje månad, skaffa prylar, GPS:er, klockor, kläder, läs tidningar, gör vad som helst bara det blir så kul som möjligt!

2. Skaffa en rutin. Rutinen behöver inte vara varje tisdag eller varje söndag. Det kan vara en gång varje vecka och senare två gånger varje vecka, men HÅLL rutinen annars är det ingen rutin. Tar du semester eller blir sjuk, se till att komma tillbaka så fort som möjligt igen. Vinter är ingen ursäkt att inte springa …

3. Gör det lätt! Springa passar mig för jag behöver inte boka tid för ett pass, jag är kass på att boka tider och kass på att hålla tider. Springa kan man göra NÄR SOM HELST, den som säger något annat ljuger för sig själv…

4 Vänta på belöningen, den kommer, men det kan ta lite tid. Ge det 4 -5 månader i alla fall. Kondition kommer inte blixtsnabbt även om det står så i alla tidningar, men det är värt att vänta på: En härlig känsla!!

5. Sätt mätbara mål (eller andra mål, typ tävlingar) som gör att du kan märka att du förbättrar dig! När du uppnått ditt mål, sätt upp ett nytt, men kom ihåg dina gamla så att du inte glömmer av att du utvecklats!

6. Gör dig oberoende! Jag vet att många vill ha med sig en träningskompis och det är ju roligt ibland, MEN, skaffa också rutin på att träna själv! Gör dig oberoende av andra. Det är inte det minsta farligt att bege sig ut och springa en runda ensam. Gör man sig beroende av andra kommer man inte att lyckas. Jag har sett många exempel på det …

Lycka till!

Så började det …

Jag har ingen bra kondition, har aldrig haft, så detta är ett experiment för att se om jag kan få det. Kan jag kan alla, jag lovar! Kom tillbaka om några månader eller ett år och se hur det gick …

Målet är att kunna springa 1 mil kanske längre utan att vara helt slut och framför allt att kroppen skall hålla.

Förra sommaren tyckte jag att jag kommit igång lite. Hade sprungit några varv i elljusspåret, 2,5 eller 5 km. Framåt hösten började jag och min fru gå/springa lite längre sträckor ca 1 mil. Vi sprang uppför backarna och gick på plan mark, ganska bra träning inbillar jag mig. Pang, helt plötsligt fick jag ont i knät i en rusch uppför en backe. Menisken i höger knä hade spruckit visade det sig senare. Kul …

Var inte helt säker på hur det funkade att springa med opererad menisk, men som det verkar nu så funkar det … Visst man känner att det glappar lite i knät, men det gör inte ont.