Partille – Lerum 1,3 mil m.m.

Ja, det var ett tag sedan jag bloggade nu. (känns som jag skriver det varje gång). Men vi skall flytta, från villa i Lerum till lägenhet i stan så allt är nerpackat, även datorerna, och det har varit sjukt mycket på jobbet så har inte haft någon tid att blogga där.

Hur som helst, jag har hållit igång och sprungit. Kommit upp i lite längder och i förrgår sprang jag från Partille till Lerum för andra gången på ett par veckor. Gick skapligt, men fick lite ont i höften (höger) och vänster hålfot. Just smärtan när man springer långt är problemet nu, har inga problem med konditionen. Har också fått lite tankar kring lågpulsträning, dvs inte köra på max som jag lätt har en tendens att gör annars. Så jag försöker ligga under 165 i puls hela vägen, och det gör att det inte går så himla fort.

Har även sprungit milen i Skatås och milen på Kilenegården ett par gånger, så det har blivit lite längre sträckor. Nånstans är jag ändå rädd för att det inte skall räcka för Göteborgsvarvet och nu är det bara två veckor kvar. Sjukt vad tiden sprang iväg …

Fått lite ont i ryggen, har inte varit på gymmet sedan i januari, så nu på måndag måste jag verkligen dit. Ett halvår utan gym och sen kommer värken, det har jag märkt förut också.

Jag rapporterar efter Göteborgsvarvet hur det gick. Är även anmäld till Stadsloppet i Karlstad i år igen!

Bloggen 1 år …

Missade min egen 1-årsdag här på bloggen. Det har varit lite si och så både med bloggandet och springandet det senaste. Fick till en tur in snön och fick fram dubbskorna för någon vecka sedan, sen blev det ett pass på löpband i måndags.

Vår dotter har varit på sjukhus i två veckor så det har varit lite upp och ner. Ni kan läsa min frus blogg här om ni är intresserade: http://www.optinet.se/tina/

Här är mitt allra första inlägg: http://www.xn--lparblogg-07a.se/index.php/2011/12/sa-borjade-det/

Nu bär det i väg till Funäsdalen på en välbehövlig vintersemester. Blir väl ingen löpning, men förhoppningsvis lite längdåkning. Har till och med beställt skate-skidor som står och väntar på mig, skall bli spännande och se hur det är/blir!

Och sedan den obligatoriska skadeuppdateringen: hälsenan är bättre, nästan helt bra, känner ingenting i den nu på morgonen faktiskt. Har dock fortfarande ont bak i höger lår och på framsidan i ljumsken, får detta efter ett par kilometers löpande varje gång!

Sen har jag fått något problem med ryggen också, ont och smärta som går ner i armen. Har även tappat kraft i höger hand, kan inte riktigt använda den som vanligt, känns halvkul … Det positiva är ju att det går bra att springa 🙂

 

45 minuter asfalt

Idag hade jag möjlighet att springa på morgonen. Det är ovanligt, men jag skulle med sonen till läkaren och vi skulle vara där kl. 10 så det fanns ingen poäng med att åka till jobbet och vända. Jädrar vad svettigt det var, hade frossa den sista kilometern. Vilket är bäst, värme eller kyla, det är frågan..

Tyvärr hade jag glömt min träningsbag nånstans så jag fick springa utan pulsbandet. Arrrghh, inte kul!! När man har pulsklockan att titta på kan man alltid se hur ”trött” man är. Har jag bara 155 slag i minuten så ”vet” jag att jag inte är trött och kan gasa lite mer. Nu visste jag inte det och fick gå på känsla. Det kändes jobbigare, jag fick inga indikationer på att jag hade låg puls och kunde helt fokusera på oväsentligheter som att det gör ont i ryggen eller benen eller nått annat. Pulsklocka ÄR bra, sen får folk säga vad dom vill!

Läste en artikel i iForm där folk uttalar sig om varför dom springer. Nästan alla sa att det var så skön efteråt. Det tycker inte jag. Kommer man in i rätt flyt så är det väldigt härligt under själva löpningen (joggningen), man känner sig stark. Redan nu i kväll var jag sugen på att springa igen, men jag får hålla mig några dagar.

Borde väl ta det lite lugnt, vet inte riktigt hur mycket tuffare det är för kroppen att springa asfalt än grus, så att man inte får ont i knän eller fötter igen.

Härskogen 5+5

I söndags blev det Härskogen. Sprang första varvet på 5:an, hela varvet. Ganska tungt på slutet måste jag säga. Har börjat titta mer på klockan vilken tid man tar sig runt på och det är inte bra, blir lätt att man höjer tempot lite för mycket bara för att komma runt på en bra tid i stället för att låta pulsen styra så att man inte drar på sig mjölksyra. Men, kom runt på 30 minuter och med tanke på att det är ett kuperat motionsspår så tycker jag det är bra.

Sen gick jag ett varv till och kunde hålla pulsen i zon 2 i princip hela tiden, dvs. mellan 125-140 ungefär. Det blir bra träning det. Hade jag bara gått hade jag aldrig fått upp pulsen så högt så att springa först och gå efteråt måste vara en bra kombo känns det som.

1200 kalorier, snäppet mindre än om jag sprungit hela milen, man jag tror man vinner på att variera träningen.

Haft lite ont i ryggen/höfterna igen, tagit voltaren i två dagar och det känns redan bättre.

Kilene 5 km i söndags

Som jag skrev tidigare är det lite svårt att få till tillfällen att springa just nu, men i söndags kom jag ut och sprang 5:an i Kilene i alla fall. Det gick bra måste jag säga. Det var väldigt mjuk, dom hade lagt på ännu mera spån på vissa ställen så det var lite som att springa i skumgummi.

För första gången lyckades jag springa ifrån min fru (tänkte dra ett tort skämt där, men jag avstår …). Om det var för att jag har fått bättre kondition eller att hon hade problem med andningen, mycket pollen troligen, eller en kombination kanske.

Ett litet träninstips föresten till er som brukar ta tid. Det kan ju vara lite knäckande om man springer långsammare än man brukar (nu brukar jag inte ta tid, men jag ser ju ändå tiden eftersom pulsklockan alltid är på så ..): starta klockan lite tidigare någon minut eller så, dels får man ju svårt att jämföra tider och dels (om man är tidsfascist) får man fullt upp med att försöka räkna ut vilken tid man egentligen har vid olika km-markeringar och har man mycket annat att tänka på brukar det ju gå lättare att springa!

Idag skall jag ut och springa en vandringsled i Partille som jag aldrig testat, skall bli spännande! Börjat känna av lite ont i ryggen/höfterna igen (har inte styrketränat på en månad) får hoppas att jag kan bli av med det snart.

Inte ont idag.

Med tanke på att jag sprang nästan en mil i går så tycker jag att jag borde känna något i dag, men det gör jag inte. Det kanske är så, trotts allt, att om man springer regelbundet så bygger man upp, eller i alla fall vänjer kroppen vid det. Jag har alltid haft mina misstankar att man sliter ut kroppen om man springer, men jag kanske har haft fel, hoppas det!

Jag tycker inte om folk som beklagar sig och gnäller, det har ju blivit väldigt populärt nu, med Facebook och allt, stackar mig som är sjuk eller stackars mig som få ta hand om mina sjuka barn. Ja, livet är sånt, lev med det har man lust att skriva! De som verkligen har det värst brukar inte skriva något, konstigt nog … I alla fall, det jag ville säg var att om jag skriver här i bloggen att jag har ont än här, än där, så är det för att jag själv skall veta det tills ett senare tillfälle, kunna gå tillbaka och kolla, inte för att gnälla. Det är absolut inte synd om mig, jag kan ju faktiskt springa, det är inte alla som kan, men jag vill gärna veta hur var det för ett år sedan etc. annars glömmer jag. Tidigare har jag alltid fått sluta att springa för att jag fått ont, men denna gången verkar det som att jag kommit längre. Kan springa på asfalt och lite överallt.

Jag skriver bloggen för min egen skull, men skulle nån hitta den är det ju roligt och skulle nån ha nytta av den är det ju helt otroligt!

Jag hittade gamla noteringar sedan 2005 på ett papper om sträckor jag sprungit/gått och tider. Det var intressant, trodde att jag hade slängt dom. Jag får scanna dom och spara dom här så att dom inte kommer bort igen …

Prästtjärn och Kilenegården

I torsdags blev det Prästtjärn efter jobbet. På med dubbskorna igen efter 10 cm nysnö, var det verkligen nödvändigt skulle det inte bli vår nu? Sprang hela sträckan, men det var tugnt.

Över helgen åkte vi till Karlstad och i söndags blev det Kilene. Jag inbillar mig alltid att när jag kommer hit och springer skall det gå lätt. Spåren här är inte lika backiga som Härskogen eller Prästtjärn, men av någon anledning blir det aldrig så lätt. Kanske just därför, att man förväntar sig att det skall bli lätt. Konditionsmässigt gick det inte tungt, men jag fick ont i ryggen för första gången på länge. Förr hade jag alltid ont i ryggen när jag sprang, men det var säkert ett halvår sedan eller så. Jobbigt att det kom tillbaka igen. Hoppas att det var en engångsföreteelse. Det är himla störande att springa med smärta någonstans i kroppen, man kan inte tänka på något annat även om man vill. Det blev dubbskor även här, det var fruset, men ingen snö.

5 km både i Partille och på Hammarö och sedan ytterligare 2,5 km gång på Hammarö. Mycket zon 3 träning, bara på 2,5:an blev det zon 2.