Foten går åt rätt håll …

Ja, det har inte blivit så mycket inlägg för det har inte hänt så mycket. Har slutat halta nu i alla fall. Har på mig mina Saucony Getgo, som jag köpte billigt i USA, till jobbet varje dag. När jag går i dom känner jag inte mycket i foten.

Häromdan satte jag på mig ett annat på skor som jag hade när jag gick väldigt mycket i New York. Frågan är om inte det var där allt började … Det började nästan brinna i foten av smärta efter ett tag.  Det konstiga är att det är vid lätt beröring det gör ont, inte om man trampar hårt. Men det är tydligen så enligt läkaren när man har nervproblem, eller Mortons, som han kallade det.

Hur som helst, tänkte testa att springa 5 km efter jobbet idag, blir antingen Partille eller Härskogen. Så efter det får vi se om foten blir värre eller oförändrat. På söndag borde jag ha svaret så titta in igen då …

45 min asfalt i Partille

Normalt sett på måndagmorgon brukar jag styrketräna. Jag tänkte dock passa på att vässa formen nu inför Stadsloppet (skriver det i varje inlägg nu känner jag) och byta till löpning. Fick till och med med mig en arbetskamrat ut och det var bra visade det sig.

Vi sprang från Sportlife i Partille till längst bort i Utby, en liten tur genom Utby och tillbaka igen. Ca. 45 minuter även denna gång. På vägen tillbaka höjde jag tempot till nästan max vad jag kunde (om man menar tempo man kan hålla någon längre tid alltså). Tryckte på så att pulsen kom upp över 180 och mjölksyran började komma. Då slog jag av och tog det lugnt igen. Kollegan sprang då om mig, vilket så klart var en utmaning, men jag orkade inte riktigt hänga på med min då ganska höga puls. Bra lärdom, men också bra träning.

Inga problem annars, allt kändes bra, inte ont någonstans, skönt!!

På torsdag kör jag samma runda igen om allt klaffar (men då skall jag se till att GPS:en funkar från start) ensam och tänkte springa exakt en mil med ett jämnare tempo. Blir en bra värdemätare tror jag!

Sen har jag ytterligare ett mål innan Stadsloppet och det är att springa från Partille till Lerum. Det är 1,4 mil och backigt, men det känns som en bra idé att ha något längre lopp i kroppen också. Då kanske en mil känns kort 🙂

3 mil cykel

Jaha, då får man hitta på alternativa träningsformer eftersom foten inte tillåter att man springer på den. Läkaren rekommenderade cykling och det kändes faktiskt bra efteråt. Tror att blodet cirkulerar bra i både ben och fötter, men man belastar ju inte foten på alls samma sätt. Hur som helst, rotade fram min gamla mountainbike, pumpade och ut och trampa. Det går ju ganska trögt med en mountainbike på vanlig asfalt och eftersom jag hade GPS:en på så fick jag ju toppfart och medelhastighet och sånt. Cyklade ungefär lika fort som de bästa på Göteborgsvarvet sprang (fattar inte hur fort dom springer!?).

Cyklade knappt 3 mil, Lerum – Partille och tillbaka. En sak som slog mig var att det var svårare att få upp pulsen när man cyklade. Låg mellan 140 – 160 hela tiden. Trampade jag på mer fick jag tunga ben (mjölksyra) direkt. När jag springer kan jag springa ganska lugnt och ändå ha en puls på över 160, konstigt. Kanske beror det på att de musklerna man använder för cykling är mer otränade och att konditionen i förhållande till musklerna är bättre? En högst egen teori som saknar all vetenskaplig förankring, men om man lyckas höja pulsen på sikt bör ju detta stämma. Brännde 1250 kalorier på 1,5 timme, hade jag sprungit så hade jag bara behövt en timme för det.

Tycker att det är lite jobbigare med cykelträning eftersom man måste vara ute i trafiken, sen känns det inte så enkelt att ta cykeln i bilen och åka iväg någon annan stans så man blir lite begränsad med var man cyklar. Bättre att springa. Hoppas foten blir bättre snart, ingen skillnad från igår, går fortfarande och haltar … 🙁

Uppdaterat motionsspårsidan

Jag har uppdaterat sidan med olika motionsspår med vandringsleder i Gråbo och Paradiset, Partille. Har skrivit om dessa tidigare på bloggen, men om man bara kommer in som sporadisk besökare så kanske man inte hittar just de inläggen. Skall ge mig ut på onsdag eller torsdag och leta ytterligare nya leder, så titta snart in igen!

 

Partille vandringsled Paradiset 1 mil

Att springa på vandringsleder är kul. Man har fullt upp med att kolla hur man sätter fötterna så man tänker inte så mycket på att det är jobbigt. Ibland måste man gå för att det är för halt, eller fullt med vatten eller för brant o. dyl. I går var det ganska torrt som tur var, lyckades klara mig utan att bli blöt om fötterna. Kom på mig själv med att springa uppför en brant bara för att jag inte ville gå, korkat, så jag gick i stället… Pulsen sjunker ju inte så det blir bra träning ändå.

Hade bestämt mig innan för att köra ganska lågintensivt så att springa uppför långa backar låg ju inte i linje med det direkt. Låg runt 160 (vilket egentligen är över zon 3, men jag tror inte att mina zoner i pulsklockan stämmer så bra med mig) i puls vilket jag tycker är ganska behagligt. Fick en känsla av att jag kunde springa hur långt som helst, härligt!!

Det är fin natur i ”Paradiset”, jo det heter faktiskt så, denna del av Partille. Fick tipset på leden från Annelie Pompes bok ”Vandring kring Göteborg”, den kan jag rekommendera.

Tyvärr stämde inte kartan i boken med den skyltade leden så jag kom inte runt på det sättet som jag tänkt mig. Kom tillbaka till bilen i stället på Gavelåsvägen. Lyckades dock hitta en till grön/vit markering som jag fortsatte på och kom runt som Annelie beskriver i boken. Lyckades tappa bort stigen i skogen också så jag irrade runt lite, men det är ju lite av tjusningen. Totalt med extrasträckor uppskattar jag min löpning till drygt en mil. Själva leden är 7,5 km, men den går från punkt A till B så man får springa asfalt för att få ihop det till en slinga. En hel del backar blir det …

Just det, gjorde slut på drygt 1300 kalorier, bra … Får se detta som startskottet för Stadsloppet i Karlstad, snart bara en månad kvar!

Kilene 5 km i söndags

Som jag skrev tidigare är det lite svårt att få till tillfällen att springa just nu, men i söndags kom jag ut och sprang 5:an i Kilene i alla fall. Det gick bra måste jag säga. Det var väldigt mjuk, dom hade lagt på ännu mera spån på vissa ställen så det var lite som att springa i skumgummi.

För första gången lyckades jag springa ifrån min fru (tänkte dra ett tort skämt där, men jag avstår …). Om det var för att jag har fått bättre kondition eller att hon hade problem med andningen, mycket pollen troligen, eller en kombination kanske.

Ett litet träninstips föresten till er som brukar ta tid. Det kan ju vara lite knäckande om man springer långsammare än man brukar (nu brukar jag inte ta tid, men jag ser ju ändå tiden eftersom pulsklockan alltid är på så ..): starta klockan lite tidigare någon minut eller så, dels får man ju svårt att jämföra tider och dels (om man är tidsfascist) får man fullt upp med att försöka räkna ut vilken tid man egentligen har vid olika km-markeringar och har man mycket annat att tänka på brukar det ju gå lättare att springa!

Idag skall jag ut och springa en vandringsled i Partille som jag aldrig testat, skall bli spännande! Börjat känna av lite ont i ryggen/höfterna igen (har inte styrketränat på en månad) får hoppas att jag kan bli av med det snart.

Hej eller …?

Som sagt, det blev Prästtjärn idag igen. Känner att jag måste hitta ett alternativ till detta som ligger inom räckhåll… Idag sprang jag åt andra hållet och fick mördarbacken utför på slutet i stället. Det gick någon minut långsammare än sist, men vem bryr sig …

Har tänk lite på varför nästan ingen hejar när man är ute på slingan. Om man inte möter en käft på 3 km och så möter man någon så tittar dom bort eller ner i marken, märkligt beteende, är folk så folkskygga? Klart man inte kan heja på alla om man är i Skatås där man möter folk hela tiden, men om man möter 2-3 personer på en halvmil kan det ju vara trevligt.

Så jag bestämde mig för att nästa person som tittar bort skall jag heja på ändå och det gjorde jag. Nån hejade tillbaka efteråt, nån låtsades som det regnade (vilket det ju faktiskt gjorde…) och nån såg ut att bli förvånad. Kul, var det i alla fall, så det kan ni ha som tidsfördriv och så kan man se hur många ”hej” man plockar på en runda. Om dom hejar tillbaka så gills det inte, bara dom som inte hejar får räknas. Jag fick två idag!

Låg som mest på 180 i puls vid slätlöpning, märkligt att man kan ha så hög puls utan att det känns superjobbigt, det kanske är det som kallas kondition …

För mycket semester

Precis hemkommen från New York förra veckan så stack vi iväg till Funäsdalen på fredag och kom hem i går kväll. I morgon åker vi till Karlstad, Hammarö och kommer hem på tisdag. Ett himla farande kors och tvärs just nu känner jag. Även om det är roligt är det svårt med träningen. Försöker desperat få till en gång i veckan som det är nu.

I torsdags han jag med Prästtjärn (det gick oförtjänt bra, hade inte ont och höll ett högt tempo (för att vara mig, alltså …)) och i dag blir det väl en runda till där. Måste försöka trycka in något på Kilenegården när jag är i Karlstad.

Har knappt tid att blogga just nu, men jag får komplettera med lite bilder och info lite senare. I Funäsdalen har vi köpt en stuga så det kan bli en del längdåkning där till vintern. Det skall bli roligt!

Ser att bloggen fått en del nya läsare och det känns riktigt kul! Har ni några tankar så skriv gärna en kommentar!!

Gång i New York

På nio dagar i New York, Manhattan, har man hunnit med att gå en del. Jag åkte i mina Nikeskor och de var de enda jag hade med mig. Tänkte att det måste ju vara bra att gå i löparskorna! Men där hade jag fel …

Redan på planet dit, fattar ingenting, fick jag ont under högerfoten. Hur mycket går man runt på ett flygplan?? Så när vi väl kom fram och skulle börja gå runt gjorde det väldigt ont, gick runt och haltade och fick trampa snett med foten hela tiden.

Tanken var att jag skulle köpa nya skor där borta, shoppingen skulle ju vara så fantastisk, men det tog 4 dagar tills jag hittade några, en lång pina!

Sedan köpte jag några skor till, bla så hittade jag ett par Saucony löparskor som jag köpte lite på vinst och förlust för 350:-, bra pris. Det var dom jag hade när vi sprang i Central Park. Tyvärr fick jag ont i dem också, fast på ett annat sätt. Märkligt att jag skall ha så svårt med skor och ännu märkligare att jag fick ont i mina Nike när jag gick, jag får ju inte ont i dom när jag springer.

Köpte ett par träningströjor också och en lager 2 tröja av märket Under Armour. Det springer man sällan på i Sverige, men de har bra och snygga kläder.

En annan kul grej i förbifarten, jag gick ner tre kilo i vikt. Trodde att jag skulle gå upp. Kanske var det all gång och inget småätande på kvällarna som gjorde det. Oavsett så tackar man och tar emot!

I kväll blir det Partille och Prästtjärn igen, då får vi se om konditionen försämrast efter förkylningen (som verkar vara på sluttampen).

Prästtjärn

Jaha, torsdag, Prästtjärnsdag. Det blir ofta så. Idag sprang jag hela, precis hela, gick inte några backar. Det gick inte så fort, men det gick, sprang till och med om några som joggade/gick, tillhör inte vanligheterna. Fick lite ont i ryggen när jag kommit upp på toppen, känns som om man har mjöksyra i ryggen, vet inte om det är så eller bara att man blir trött i ryggen eller något. När man sprungit ett tag utför så släpper det, men det är obehagligt när det gör ont, värre med ryggen än benen.

Nere igen tog jag ”mördarbacken”. Blev två backlöpningar i dag. Kommer ihåg att jag blev lite yr efter tre gånger förra gången. Kände ett sug efter något att äta, men hade givetvis inget med mig (att man aldrig lär sig), så när jag kom hem tog jag en bit överbliven tårta, mums. Hade ju gjort av med drygt 900 kalorier så det kan man ju unna sig. Hela rundan i zon 3.

Nu blir det nog bara en runda till (och styrketräning på måndag) innan vi åker till New York. Tänker ta med joggingskorna och sedan köpa nya joggingkläder där, alla säger ju att det skall vara så himla bra shopping, så man får väl lita på det!