Stadsloppet Karlstad 2013

Ja, då var det avklarat! Jag tycker det är en himla skön känsla innan loppet, alla är förväntansfulla, lite pirrigt. Lite väl pirrigt denna gången kanske, strax efter start hade jag redan en puls på 150, det brukar ta mig några minuter att komma dit annars.

Allt gick bra i starten, hade ett bra tempo och följde 50-ballongen ett tag. Sen fick jag släppa, men det gjorde inte så mycket, 50 var ju knappast en rimlig tid för min del just nu ändå! Vid första drickat tog jag sportdryck och gick medan jag drack. Vid 5 km låg jag 1,30 under halvtimmen, nu var man uppvärmd så nu kan man ju öka …

Gick vid andra drickat också för att få ner pulsen som nu låg stadigt över 180. Hmm, med så hög puls vågar man inte riktigt öka så jag låg kvar i samma tempo. Höll utkik efter km-markeringarna, men det kom inga, förrän vid 9 km, och då var det ju så dags. Insåg att jag klart skulle komma under timmen, men knappt skulle slå min tid från förra året på 58.47. Vågade inte spurta förrän jag såg målet heller och gjorde samma miss som på Göteborgsvarvet. Jag trodde en reklambåge var målet, men det var det inte och fick glatt spurta vidare ytterligare 200 meter. Kom in på 58.30 enligt egen klocka.

Maxpuls på 192 så så mycket mer fanns inte att ge på slutet. Borde nog inte gått vid drickat och kanske försökt att hålla ett lite högre tempo sista 5 km.

Så, jag slog förra årets tid, men bara knappt. Det var väldigt varmt dock, solen stekte bra ett tag (på oss som löpte för de som tittade på frös tydligen). Får försöka träna lite på att hålla ett högre marschtempo, köra lite 5 km sträckor och se vad jag kan få ner tiden till. Nästa år tar jag nog GPS:en på också, alltid bra att veta sin fart om man saknar markeringar och vill göra en bättre tid. Sen är det bra att ha något att tänka på också när man springer!

Har mailat till Stadsloppet också för jag fick aldrig någon officiell tid, trist, men jag vill ju i alla fall att det skall framgå att jag var med och sprang.

Inga direkta skadeproblem eller annat, det känns väldigt bra i alla fall!!

Partille – Lerum 1,4 mil

Idag sprang jag 1,4 mil från Partille till Lerum på asfalt. Hade GPS:en på mig så jag kunde mäta och se hur fort jag sprang. Hade ett högre tempo än GBG-varvet, men inte så farligt högt ändå. Det är ju lite backigt i Jonsered så jag höll igen lite i början.

Meningen är ju också att vänja kroppen vid längre sträckor på asfalt, inte att maxa tempot. Gick bra tyckte jag, 1.32 blev tiden. Hade lite ont i vänster ljumske och på insidan fötterna från hålfoten och upp utmed smalbenen.

Är i alla fall väldigt nöjd med att jag sprang hela, längsta sammanhängande sträckan jag sprungit på asfalt någon gång (utan att gå alltså). Får se om jag lyckas göra detta till ett stående inslag i träningen. Jag har ju i så fall möjligheten att springa från jobbet och hem och det är ju praktiskt!

Sprang i mina Boost-skor, kan fortfarande inte säga vad jag tycker, men lätta är dom i alla fall. Fick lite blåsor.

Hyfsad puls …

Kollade lite på min puls jag hade i måndags när jag sprang milen. Medelpuls på 178 och maxpuls på 194. Ny maxpuls igen. Ganska otroligt att man kan hålla så hög puls så länge. Nog det tuffaste passet jag kört nånsin faktiskt! Hela passet över zon 3. Jag får nog justera zongränserna lite …

Så här såg pulskurvan ut:

I morgon skall jag till en ortopedingenjör och få inlägg i mina skor. Jag behöver tydligen det för att inte få ont i fötterna, jag har ”Foppafötter” sa han. Nästan kändis alltså 🙂

 

Genrep, 1 mil asfalt

Foten känns bättre och bättre!! Idag sprang jag på morgonen 1 mil efter GPS på asfalt. Började springa i Partille och sprang upp till Kortedala ungefär och vände och tillbaka. Det kändes längre och gick ganska tungt. Förvånansvärt tungt. Jag trodde att det skulle kännas lättare. Det gick på ca 1.02 vilket jag inte är helt nöjd med. Under en timme hade jag velat komma. Antingen var jag dåligt förberedd eller så gick GPS:en fel eller så har jag helt enkelt inte den formen jag trodde jag hade…

På vägen tillbaka låg jag kring 180 i puls hela tiden, det är ganska mycket det, så jag vågade inte öka något. Vi får se hur det går på lördag.

Märker att hjärnan kan vara både vän och fiende. Om man börjar fokusera på att det går tugnt och gör ont då är det inte bra, men om man måste tänka på något annat, typ mötande cyklister eller trafik går det ofta mycket bättre.

Nu blir det nog vila sig i form tror jag!

45 min asfalt i Partille

Normalt sett på måndagmorgon brukar jag styrketräna. Jag tänkte dock passa på att vässa formen nu inför Stadsloppet (skriver det i varje inlägg nu känner jag) och byta till löpning. Fick till och med med mig en arbetskamrat ut och det var bra visade det sig.

Vi sprang från Sportlife i Partille till längst bort i Utby, en liten tur genom Utby och tillbaka igen. Ca. 45 minuter även denna gång. På vägen tillbaka höjde jag tempot till nästan max vad jag kunde (om man menar tempo man kan hålla någon längre tid alltså). Tryckte på så att pulsen kom upp över 180 och mjölksyran började komma. Då slog jag av och tog det lugnt igen. Kollegan sprang då om mig, vilket så klart var en utmaning, men jag orkade inte riktigt hänga på med min då ganska höga puls. Bra lärdom, men också bra träning.

Inga problem annars, allt kändes bra, inte ont någonstans, skönt!!

På torsdag kör jag samma runda igen om allt klaffar (men då skall jag se till att GPS:en funkar från start) ensam och tänkte springa exakt en mil med ett jämnare tempo. Blir en bra värdemätare tror jag!

Sen har jag ytterligare ett mål innan Stadsloppet och det är att springa från Partille till Lerum. Det är 1,4 mil och backigt, men det känns som en bra idé att ha något längre lopp i kroppen också. Då kanske en mil känns kort 🙂

Provade springa idag, 3 km

Foten känns bättre nu! Gud va skönt, inte helt bra, men det känns bättre för varje dag.

Provade en liten runda vid Nösnässkolan i Stenungsund (där har man inte sprungit på 25 år, man jag hade vägarna förbi). Började springa elljusspåret, men kom fel och kom ut på en bilväg (grus) i stället. Sprang runt ner mot Strandnorum och tillbaka till parkeringen. Av tiden att dömma lär det ha varit ca 3 km. Kanske är bra att det blev så kort med tanke på att foten fortfarande inte är hundra och att jag äter medicin för den. Får se på söndag om det kan bli en längre sträcka.

Skönt var det i alla fall att springa igen, kände mig stark!

Nu när jag vet att jag kommer kunna springa igen snart har jag börjat fundera på hur jag skall träna innan Stadsloppet och jag tror att det får bli asfaltslöpning efter jobbet på plana vägar. I Partille finns det en del plant om man springer mot Utby så det blir nog bra. På med GPS:en så vet man vilket tempo man håller. 1 månad kvar nu!

7 km asfalt

Lyckades ta mig ut mellan regnskurarna. Sprang direkt från dörren. Säkert första gången på ett halvår eller så. Det blev alltså bara asfalt. Bra inför Stadsloppet i Karlstad i och för sig, det är ju bara asfalt.

Gick det bra då? Nää, inte det minsta!! Fattar inte vad jag har för problem med fötterna. Högra foten gör fortfarande ont (får se om detta gör saken bättre eller säme) och andra foten somnade!!! Hur fasen skall jag kunna springa när ena foten sover. Tänk om konditionen varit problemet i alla fall, den kan man ju träna upp, men ont i foten, kan man träna upp det?? Jag vet inte i alla fall!

Blir det inte bättre ringer jag läkaren på måndag. Har en sjuvårdsförsäkring så det bör gå ganska fort att komma till en specialist som tur är.

Satte på mig GPS:en också. Så här ser den ut:

Bra att ha när man inte springer ett motionsspår och inte vet exakt hur långt man springer. Man får fart och genomsnittshastighet och sträcka och sånt! Nu vet man exakt hur långsamt man springer 🙂

Sprang i löpartights också, för andra gången. Kändes inte riktigt så fjolligt som jag trodde att det skulle göra, tur det …