Back on Track – YES!!

Då sprang man Prästtjärn igen, det var inte igår! Kändes att det var ett tag sedan, men jag sprang (i princip) hela. Kom runt på 33 minuter något mer andfådd än vanligt, men under omständigheterna att jag inte sprungit sedan den 13:e juli och ättit en del god mat under tiden får man nog vara mer än nöjd. Tog mördarbacken två gånger efteråt också, kanske inte smart men var tvungen att testa. Dödligt jobbigt …

Känner inget mer i hälsenan idag. Känner fortfarande lite varje morgon och gör lite övningar, men det blev inte värre av löpturen igår.

Nu kan man äntligen börja lägga upp en plan för Göteborgsvarvet, vi får se vad det kan bli. Har ni några bra tips?

Inte sprungit på 10 dagar …

Inte många inlägg här det senaste och det beror helt enkelt på att jag inte sprungit på 10 dagar nu. Fortfarande ont i hälsenan i vänster fot. Var ute och gick en knapp mil för ett par dagar sedan och då kände jag av den igen. Eller rättare, känner av den gör jag hela tiden, speciellt på morgonen, sen gör man lite övningar och så blir det bättre. Men när jag var ute och gick så kände jag att det började göra mer ont och det är nog inte så bra.

Att inte ha sprungit på 10 dagar känns som en evighet, känns som två månader minst, men hellre att det blir bra och att man tappar lite kondition än att problemen fortsätter. Får ge det några veckor till … suck …

Jag har listat ut två nya mål för min löpning nu när mitt första är uppfyllt.

1. Springa Prästtjärn runt på under 30 minuter (kanske inte låter märkvärdigt, men för all del, åk dit och spring själv …)

2. Springa 5 km på max 25 minuter. Slät asfalt alltså, eftersom jag klarat 12,30 på 2,5 km känns det logiskt!

Mellan hopp och förtvivlan …

Ja, så känner man det just nu. Har precis sprungit 5:an i Härskogen. Lyckades hamna mitt i en orienteringstävling för familjer. Det var hur mycket folk och bilar som helst, parkeringsvakter och hela köret. Som tur var sprang jag mot alla andra så det gick ganska bra ändå. Tog mig runt på 29 minuter trotts att jag inte orkade springa sista backen utan fick gå den. Det är jag nöjd med. Hittade gamla papper från 2005 (7 år sedan alltså, då var jag 37 år) och där sprang jag Härskogen på 32 minuter ca. Är väl nån form av indikation på att formen inte är helt kass.

NU hoppas jag bara på att foten inte skall börja spöka mer för att jag har belastat den hårdare. Märker jag inget i morgon kväll är det nog lugnt … Hoppas … Hoppas … Känner fortfarande av foten, men det har sakta blivit bättre.

Lyckades höja min maxpuls till 185, det kändes bra. På måndag morgon blir det ett pass runt Prästtjärn om foten tillåter. Då blir det åter lite pulsträning och sen blir det väl ett lugnare pass på onsdag, lite slätlöpning och på lördag är det Stadsloppet!!

Listade ut att man kan använda Stadsloppet som seedning till Göteborgsvarvet om man springer på 47 minuter eller bättre, men det gör jag nog inte …

Hej eller …?

Som sagt, det blev Prästtjärn idag igen. Känner att jag måste hitta ett alternativ till detta som ligger inom räckhåll… Idag sprang jag åt andra hållet och fick mördarbacken utför på slutet i stället. Det gick någon minut långsammare än sist, men vem bryr sig …

Har tänk lite på varför nästan ingen hejar när man är ute på slingan. Om man inte möter en käft på 3 km och så möter man någon så tittar dom bort eller ner i marken, märkligt beteende, är folk så folkskygga? Klart man inte kan heja på alla om man är i Skatås där man möter folk hela tiden, men om man möter 2-3 personer på en halvmil kan det ju vara trevligt.

Så jag bestämde mig för att nästa person som tittar bort skall jag heja på ändå och det gjorde jag. Nån hejade tillbaka efteråt, nån låtsades som det regnade (vilket det ju faktiskt gjorde…) och nån såg ut att bli förvånad. Kul, var det i alla fall, så det kan ni ha som tidsfördriv och så kan man se hur många ”hej” man plockar på en runda. Om dom hejar tillbaka så gills det inte, bara dom som inte hejar får räknas. Jag fick två idag!

Låg som mest på 180 i puls vid slätlöpning, märkligt att man kan ha så hög puls utan att det känns superjobbigt, det kanske är det som kallas kondition …

För mycket semester

Precis hemkommen från New York förra veckan så stack vi iväg till Funäsdalen på fredag och kom hem i går kväll. I morgon åker vi till Karlstad, Hammarö och kommer hem på tisdag. Ett himla farande kors och tvärs just nu känner jag. Även om det är roligt är det svårt med träningen. Försöker desperat få till en gång i veckan som det är nu.

I torsdags han jag med Prästtjärn (det gick oförtjänt bra, hade inte ont och höll ett högt tempo (för att vara mig, alltså …)) och i dag blir det väl en runda till där. Måste försöka trycka in något på Kilenegården när jag är i Karlstad.

Har knappt tid att blogga just nu, men jag får komplettera med lite bilder och info lite senare. I Funäsdalen har vi köpt en stuga så det kan bli en del längdåkning där till vintern. Det skall bli roligt!

Ser att bloggen fått en del nya läsare och det känns riktigt kul! Har ni några tankar så skriv gärna en kommentar!!

Gång i New York

På nio dagar i New York, Manhattan, har man hunnit med att gå en del. Jag åkte i mina Nikeskor och de var de enda jag hade med mig. Tänkte att det måste ju vara bra att gå i löparskorna! Men där hade jag fel …

Redan på planet dit, fattar ingenting, fick jag ont under högerfoten. Hur mycket går man runt på ett flygplan?? Så när vi väl kom fram och skulle börja gå runt gjorde det väldigt ont, gick runt och haltade och fick trampa snett med foten hela tiden.

Tanken var att jag skulle köpa nya skor där borta, shoppingen skulle ju vara så fantastisk, men det tog 4 dagar tills jag hittade några, en lång pina!

Sedan köpte jag några skor till, bla så hittade jag ett par Saucony löparskor som jag köpte lite på vinst och förlust för 350:-, bra pris. Det var dom jag hade när vi sprang i Central Park. Tyvärr fick jag ont i dem också, fast på ett annat sätt. Märkligt att jag skall ha så svårt med skor och ännu märkligare att jag fick ont i mina Nike när jag gick, jag får ju inte ont i dom när jag springer.

Köpte ett par träningströjor också och en lager 2 tröja av märket Under Armour. Det springer man sällan på i Sverige, men de har bra och snygga kläder.

En annan kul grej i förbifarten, jag gick ner tre kilo i vikt. Trodde att jag skulle gå upp. Kanske var det all gång och inget småätande på kvällarna som gjorde det. Oavsett så tackar man och tar emot!

I kväll blir det Partille och Prästtjärn igen, då får vi se om konditionen försämrast efter förkylningen (som verkar vara på sluttampen).

Prästtjärn

Jaha, torsdag, Prästtjärnsdag. Det blir ofta så. Idag sprang jag hela, precis hela, gick inte några backar. Det gick inte så fort, men det gick, sprang till och med om några som joggade/gick, tillhör inte vanligheterna. Fick lite ont i ryggen när jag kommit upp på toppen, känns som om man har mjöksyra i ryggen, vet inte om det är så eller bara att man blir trött i ryggen eller något. När man sprungit ett tag utför så släpper det, men det är obehagligt när det gör ont, värre med ryggen än benen.

Nere igen tog jag ”mördarbacken”. Blev två backlöpningar i dag. Kommer ihåg att jag blev lite yr efter tre gånger förra gången. Kände ett sug efter något att äta, men hade givetvis inget med mig (att man aldrig lär sig), så när jag kom hem tog jag en bit överbliven tårta, mums. Hade ju gjort av med drygt 900 kalorier så det kan man ju unna sig. Hela rundan i zon 3.

Nu blir det nog bara en runda till (och styrketräning på måndag) innan vi åker till New York. Tänker ta med joggingskorna och sedan köpa nya joggingkläder där, alla säger ju att det skall vara så himla bra shopping, så man får väl lita på det!

Fått lite ont i höfterna igen

Inte jätteont, men lite. Blir lite irriterad på det måste jag säga. Äter fortfarande Litomove, men jag börjar tro att det inte hjälper. Får väl ta Voltaren igen i stället. Fick nog det onda nu när jag sprang i söndags. Kroppen kanske inte riktigt klarade milen. Ja, ja, skall ut och springa Prästtjärn nu så vi får se hur det känns i morgon om det blir bättre eller sämre.

Hela familjen ligger sjuk också. Min son har en trummhinna som spruckit och det bara rinner ur örat på honom. Min ena dotter låter som en mindre förkylningsfabrik och den andra kan inte prata för att hon har så ont i halsen. När blir jag sjuk?? Lagom till att vi skall åka till New York nästa torsdag kanske?

Läste på en blogg att man är friskast om man tränar tre gånger i veckan, tränar man mer blir man sjukare och tränar man mindre lika så. Jag ligger på tre ggr i veckan ganska slaviskt och har, peppar peppar, varit ganska frisk …

Pulskurva

Det är lite kul att titta på pulskurvan efteråt (om man har tid). Här är pulskurvan från i Söndags runt Prästtjärn. Man ser att den sticker iväg direkt upp till 160 och sedan kan man följa backarna. Stämmer kanske inte riktigt för jag höjde farten på vissa ställen och då stiger ju pulsen direkt. De tre sista taggarna är mördarbacken tre ggr till.

När man tankat upp sitt data från pulsklockan på Polars website kan man även få reda på hur sin träningsbelastning ser ut. Går man upp i det röda skall man inte träna. I det gula skall man inte träna hårt och i det gröna kan man köra på. Så här ser en sådan kurva ut:

Prästtjärn

Då blev det Prästtjärn idag. Lite ovanligt på en söndag, men resten av familjen skulle till Sportlife i Partille så då passade det ju bra. Sprang utan mössa för första gången på 4 månader, skönt. Kan det bli varmt nu då …

Sprang så gott som hela, bara den sista backen vid vattentornet gick jag. Kände att benen hade blivit bra tunga om jag sprungit den också (eller springa är väl fel ord egentligen när det går långsammare än när man joggar).

Man tänker en del när man springer, det är bra, och jag kom att tänka på hur jag tänkte. Jag tänkte: en backe, det är jobbigt, tungt, snart kommer plan mark eller nedförsbacke då kan man vila. Och så kom jag på att om man tänker att man vilar på plan mark och nedför så måste man ju ha kommit en bit. Många skulle ju tycka att det var jobbigt bara det! Kände mig lite nöjd med dom tankarna.

I mål så tog jag ”mördarbacken” vid panncentralen tre ggr till och lät pulsen sjunka till ca 130 i mellan. Hade maxpuls på 190, inte illa. Kände mig lite vimmelkantig efteråt, borde haft med mig något att äta, sånt är jag kass på … Tänkte lägga upp en pulskurva på bloggen, men jag har inte tid med det, tyvärr ..

Jag är ganska kass på att lägga in bilder också, bloggen blir ju lite tråkig pga. det, men jag skall snart till New York och då tänkte jag springa lite i central Park, då får jag ta mig i kragen och lägga in lite bilder även om det blir i efterhand.