Etikettarkiv: puls

Midnattsloppet Göteborg – hur gick det då?

Publicerat av
Svara

Ja, det är nu snart två månader sedan och först nu får jag tummen ur att blogga, men som jag skrev tidigare har har det varit mycket (och det verkar inte bli mindre) att lägga 15-20 minuter på bloggen blir det som först får stryka på foten tyvärr. Som tur är har jag lite större fokus på själva springandet 🙂

Ok, vi sprang fyra st från jobbet. En startade i en snabbare startgrupp, men tre av oss sprang ihop. Gick riktigt bra i början, höll hela tiden ett tempo under 6 min/km och det kändes som att detta kan bli en bra tid!

Härlig stämning också, men lite kallt. Upp till kyrkan och mördarbacken höll vi ihop, det är lite svårt eftersom det är mörkt och alla har samma tröja. Vid kyrkan tog jag lite sportdryck och när jag tittade upp var kompisarna försvunna i vimlet. Ingen fara, bara att köra på själv. Ökade tempot nerför och sen vände det upp igen nere vid andra Långgatan. Därifrån är det i princip bara uppför och den biten är den tyngsta. Såg en helt grön gospelkör vid nästa kyrka och för första gången i mitt liv kan jag säga att det var en upplevelse. Tvingade mig att titta på kören när jag sprang förbi och glömma de nu tunga benen och flämtande andningen. Sista backen innan Slottsskogen och sedan upp på plan mark igen. Började spurta, men det var trångt och jag var grymt trött. Lyckades spurta förbi något tiotal på slutet och kom i mål ganska död med puls över 190.

Gick sakta fram och fick banan och medalj och dricka. Välbehövligt med dricka! När jag kom längre fram stod alla kollegorna och snackade, jag kom sist, skit också. Är i och för sig äldst så så farligt är det ju inte! Alla var glad och uppspelta, nästa lite berusade kändes det som …

Gissa om jag blev förvånad på vägen hem i bilen när min fru ringde och sa att jag slagit ena kollegan med en enda sekund, vilken seger! Eftersom vi startade samtidigt måste jag ha sprungit om honom på mållinjen utan att se honom. Vi kom allihop inom två minuter och själv kom jag in på 1.00.30 något.

Insåg att jag feltolkat min GPS-klocka, 5.50 är ju farligt nära 6.00, det är inte alls 5 och en halv som jag tänkte, snacka om amatörmisstag. 5.30 skulle jag ha hållit i snitt för att ha lite marginal. Sen visade min klocka att jag sprungit 200 meter längre så när jag borde varit i mål fick jag springa 200 meter till.

2 minuter sämre än förra året, men jag var nog lite sämre tränad och sen kanske jag hade kunnat springa lite fortare i den lätta första delen när det är mest utför!

Nu har man i alla fall anmält sig till Göteborgsvarvet 2015 och då jädrar, skall vi ta personbästa i alla fall, inte för att det blir någon bra tid för det, men med rätt träning borde jag kunna springa hela vägen åtminstone!

Suunto Ambit2 HR – första testet

Publicerat av
Svara

Ja, mitt första test av nya leksaken, Suunto Ambit2 HR, gjorde jag i går. Tänkte bara skriva en liten rapport av vad jag kom fram till.

Började att koppla ihop den med pulsbandet, inga problem. Smart att pulsbandet är en del av ”strömbrytaren” till själva pulssändaren, ingen risk att den drar batteri när man inte har det på sig. Gick ut och startade ett träningspass, också smart att man väljer vad man skall träna (det gjorde man inte på Polar), så nu valde jag löpning och startade GPS:en. Det tog någon minut för den att få kontakt, får undersöka om det finns något knep för att få det gå snabbare.

När GPS:en var igång började jag springa. Allt funkade perfekt, pulsen, hastigheten, medelpuls och lite all möjlig information. Bläddrade i visningsmenyn medan jag sprang, texten syntes bra (nästan all text i alla fall, återkommer till det :-)), bättre än i min Polar där det faktiskt är ganska dålig kontrast och kan vara svårt att se i bland.

Kunde konstatera att jag sprang i maklig takt, 6-7 km/h. Hmm, inte fort, men som sagt hade inte sprungit på ett tag så konditionen var väl kass. Bestämde mig för att öka och se hur den reagerade, konstigt, farten sjönk när jag sprang fortare, kan vara en eftersläpning om inte GPS:en uppdateras så ofta …

När jag kom i mål stoppade jag tiden och såg att toppfarten varit 12.9 km/h, ännu märkligare … Ok, efter lite knappande insåg jag att det jag trott varit min fart var min kilometertid, alltså minuter/km inte km/h och just själva enheten stod med väldigt liten text och det såg jag inte i farten 🙂 Dagens glada överraskning alltså, konditionen var inte helt körd i botten.

Så över till den roliga biten, tanka upp informationen på internet och kolla på Suuntos hemsida, www.movescount.com, (dom kallar ett träningspass för ett ”move”). Så här ser det ut:

Man får en himla massa information och dessutom grafer med puls, höjdskillnad, fart, you name it. Dessutom kan du dra på kartan och se exakt var i grafen du var då, hur coolt som helst.

Summa summarum, väldigt nöjd med det lilla jag testat hittills. Det jag först och främst var på jakt efter var att kunna se min fart, och nu vet jag ju hur det funkar :-). Ser fram emot nästa träningspass.

Kan väl passa på att nämna att jag använder klockan som vardagsklocka också, funkar alldeles utmärkt, är uppladdningsbar vilket jag tycker är bra, man behöver inte bry sig så mycket då om man använder belysningen, bara att ladda. Fast man behöver inte ladda den så ofta, har inte gjort det än och jag satte på den på julafton ..

Hälsenan kändes bra idag, så detta skall nog gå bra nu hoppas jag. Återkommer inom någon dag med rapport om mina första upplevelser av skate på längdåkningsskidor också, det var kul!

Göteborgsvarvet 2013.

Publicerat av
Svara

Ja, det var pirrigt innan, har aldrig sprungit så långt i hela mitt liv och alltså var det första gången för mig att springa Göteborgsvarvet! På förmiddagen gick jag bara och väntade på att klockan skulle gå, min starttid var ju 15.46, en dryg timme efter prisutdelning!

Fick skjuts till tåget och satte mig och väntade. Hörde strax att det var inställt och buss skulle ersätta, men ingen buss kom. Fick ringa frugan som som tur var, var i närheten, hon körde in mig till Drottningtorget där jag skulle möta en kollega. Vi tog oss efter lite ytterligare småstrul till Slottsskogen i alla fall där vi mötte upp ytterligare en kollega.

Kollade upp var väskorna skulle lämnas och gjorde oss i ordning, pulsklocka, smörjde fötterna med vaselin m.m. Drack ordentligt, det var 27 grader varmt, varmaste dagen på året!

Så då var det dags. Började springa. Det här gick helt enligt plan, lugnt och fint, allt kändes kanon! Första kilometern på 35 min. Inte snabbt, men med de värsta uppförsbackarna avklarade så kan det ju bara bli lättare nu, eller hur?

Efter Älvsborgsbron, kom man ner utmed norra älvstranden och där är det ju platt och lättsprunget, men nu blev det inte som planerat. Min puls låg farligt högt, 176 ca, och jag blev lite orolig att trötta ut mig för mycket så jag slog av på tempot lite. Efter ytterligare några km fick jag ont, ont på ett sätt jag aldrig fått förut, ont i höfterna precis som om jag fått en skada. Det värkte rejält. Efter ytterligare ett par km tog jag vatten och gick lite, fick ner pulsen, men värken var kvar. Hade ingen lust i hela världen att springa vidare, men gjorde det ändå. Sprang fram till Götaälvbron där jag gick uppför. Sen sprang och gick jag blandat uppför Avenyn mot Götaplatsen. 4 km kvar, kollade klockan 2.10, utvilad och i superform hade jag kanske kunnat springa 4 km på 20 min, man absolut inte nu, så jag fortsatte att småjogga, gick lite och joggade igen. 1 km kvar, spurt, nä, första gångbron innan Slottsskogsvallen, nu spurtade jag, trodde att målet var vid sista bron, men det var det ju inte, det var ju inne på stadion såklart och att sluta spurta nu var ju förnedrande så jag fortsatte, sprang nog om 2-300 löpare de sista 400 metrarna, det var som dom stod stilla, det var helt klart loppets höjdpunkt! (och ett tips om ni vill att fotograferna skall ta bilder på er, dom tog 9 bilder bara på min spurt :-))

Så, det fanns alltså lite kraft kvar, men smärtan i höfterna gjorde att jag under loppet inte kunde förmå mig att springa fortare. Har funderat på detta (och skall fortsätta), men det jag tror är: Jag har aldrig sprungit på asfalt (nästan i alla fall), så stegisättningen blir hårdare. Mitt löpsteg är nog inte heller det bästa och här är ju frågan om man överhuvudtaget kan få till ett som är bra. Längden, har aldrig sprungit längre än 1,5 mil och det bara en gång så kroppen är inte van vid påfrestningen. Blåsor på fötterna fick jag också trotts vaselin, får testa något annat nästa gång.

Så här såg mina tider ut:

Nu två dygn senare har jag en otroligt träningsvärk i både höfter och vader. Så detta har varit en lärdom.

Men, nöjd måste jag säga att jag är ändå och nästa år, då blir det under 2.30 i alla fall (fast så klart, jag vet att jag borde kunna bra mycket bättre men målen får vara realistiska).

På kvällen blev det lite firande!

Jag skall lägga upp lite roliga länkar snart där man bla. kan kolla hur alla springer på en karta med små gubbar som kutar omkring, kul om man vill jämföra med andra eller bara får mer statistik om hur man själv sprang!

5 km i ösregn och Kilenegården!

Publicerat av
Svara

Förra onsdagen (ja, jag har varit dålig på att blogga. Varit i Prag över helgen bla. och kört Segway. Kändes otroligt primitivt att gå efter det, inte bra … :-)) sprang jag Prästtjärn i ösregn.

Ett tips till alla som springer i regn, ta på en keps, så slipper ni får vatten i ansiktet. Blöt blir man ju ändå så om man svettas inifrån eller det kommer regn utifrån spelar ingen jättestor roll. Fast det kan bli lite kallt om det bara är några plusgrader ute.

Sen har det varit uppehåll (med springandet alltså) till nu!

Sprang Kilene idag, 5:an först, sedan gick jag 2:5:an och sprang sista biten. Lyckades bränna över 1200 kalorier! Det känns att man inte riktigt är i samma form som innan sommaren, men jag sprang i alla fall 5:an på 29 minuter ca, så helt kass är det ju inte heller.

Nån stans tycker jag det är lite skönt när det är konditionen som inte räcker. Om benen och kroppen känns bra, men pulsen stiger över 180 och man nästan får tryck över bröstet vet man i alla fall att ”detta passet gör nytta för konditionen”.

En sak som är tacksamt med att börja springa när man är lite äldre är att man kan utvecklas och bli bättre. Är man redan vältränad går kurvan bara nedåt med ålder och det kan ju inte kännas så roligt. Men så är det inte för mig 🙂

Har läst att för otränade så räcker det med 15 minuter i veckan med hög puls, nära maxpuls, för att förbättra sin kondition. Så i dag blev den bättre!