Två dagar till GBG-varvet – förkyld …

Då var det snart dags igen då! Varvet för tredje året i rad. De två förra åren har jag ju tvingas gå bitvis eftersom jag fått så ont, ett år ljumskarna och ett år höfterna.

Planen i år är att springa med en puls som aldrig överstiger 165, helst inte 160 för att se om det hjälper.

I går började jag känna mig riktigt förkyld. Kände att antingen blir det nog rejält, feber, ont i leder eller så kanske det vänder och försvinner. Hur som helt stack jag upp till Skatås och sprang 8:an. Ville få ett sista pass innan varvet. Försökte springa med ganska högt tempo, kom runt på 47,43, ok, men inte superbra. Det konstiga var att det finns ett värde som heter PTE i pulsklocka, jag fick 4.8, något form av index för belastning tror jag det är. Brukar ligga på 3.8 och 4.0 så det var nog ett bra pass i alla fall. När jag kom hem åt jag och sen tog jag en stadig whisky, träning och whisky brukar hjälpa mot förkylning – alvarigt alltså! Och nu på morgon känner jag mig faktiskt lite bättre.

Nu håller vi tummarna för bra väder på lördag, då syns vi väl?

Första rundan 2015 – 6 km asfalt

Ja, det har inte varit lätt att få in en runda detta året. Först bortrest och sedan en hel del privata saker att pyssla med och sedan ett riktigt skitväder om man väl har haft tid att sticka ut.

Hur som helst kom jag ut nu i alla fall. Direkt från dörren på kvällen idag blev det. Sprang 6 km. Hade inget lust att vänta på att GPS-en skulle kicka igång så jag fick inga exakta farter i början och tur var väl det kanske. Noterade en topp-puls på 184 i alla fall så man fick blåst ur ådrorna lite åtminstone.

Gjorde lite mer ont än vanligt i ländryggen och låren, lite nybörjar-ont kan man nog säga. Nu siktar vi på mer regelbundenhet, som jag skrev i inlägget ”tråkigt att springa” bara man kommer tillbaka till rutinen igen så är det ingen fara och det går fort nu, snart är det Göteborgsvarvet igen och detta året måste jag få mer längd i kroppen så att jag inte får ont, och dessutom har jag ju några bekanta att spöa i Stadsloppet i Karlstad också (you wish). Det får vi fira med ett glas vin tror jag!

Midnattsloppet Göteborg – hur gick det då?

Ja, det är nu snart två månader sedan och först nu får jag tummen ur att blogga, men som jag skrev tidigare har har det varit mycket (och det verkar inte bli mindre) att lägga 15-20 minuter på bloggen blir det som först får stryka på foten tyvärr. Som tur är har jag lite större fokus på själva springandet :-)

Ok, vi sprang fyra st från jobbet. En startade i en snabbare startgrupp, men tre av oss sprang ihop. Gick riktigt bra i början, höll hela tiden ett tempo under 6 min/km och det kändes som att detta kan bli en bra tid!

Härlig stämning också, men lite kallt. Upp till kyrkan och mördarbacken höll vi ihop, det är lite svårt eftersom det är mörkt och alla har samma tröja. Vid kyrkan tog jag lite sportdryck och när jag tittade upp var kompisarna försvunna i vimlet. Ingen fara, bara att köra på själv. Ökade tempot nerför och sen vände det upp igen nere vid andra Långgatan. Därifrån är det i princip bara uppför och den biten är den tyngsta. Såg en helt grön gospelkör vid nästa kyrka och för första gången i mitt liv kan jag säga att det var en upplevelse. Tvingade mig att titta på kören när jag sprang förbi och glömma de nu tunga benen och flämtande andningen. Sista backen innan Slottsskogen och sedan upp på plan mark igen. Började spurta, men det var trångt och jag var grymt trött. Lyckades spurta förbi något tiotal på slutet och kom i mål ganska död med puls över 190.

Gick sakta fram och fick banan och medalj och dricka. Välbehövligt med dricka! När jag kom längre fram stod alla kollegorna och snackade, jag kom sist, skit också. Är i och för sig äldst så så farligt är det ju inte! Alla var glad och uppspelta, nästa lite berusade kändes det som …

Gissa om jag blev förvånad på vägen hem i bilen när min fru ringde och sa att jag slagit ena kollegan med en enda sekund, vilken seger! Eftersom vi startade samtidigt måste jag ha sprungit om honom på mållinjen utan att se honom. Vi kom allihop inom två minuter och själv kom jag in på 1.00.30 något.

Insåg att jag feltolkat min GPS-klocka, 5.50 är ju farligt nära 6.00, det är inte alls 5 och en halv som jag tänkte, snacka om amatörmisstag. 5.30 skulle jag ha hållit i snitt för att ha lite marginal. Sen visade min klocka att jag sprungit 200 meter längre så när jag borde varit i mål fick jag springa 200 meter till.

2 minuter sämre än förra året, men jag var nog lite sämre tränad och sen kanske jag hade kunnat springa lite fortare i den lätta första delen när det är mest utför!

Nu har man i alla fall anmält sig till Göteborgsvarvet 2015 och då jädrar, skall vi ta personbästa i alla fall, inte för att det blir någon bra tid för det, men med rätt träning borde jag kunna springa hela vägen åtminstone!

Kilene och Lerum-Partille

Nu har man kommit upp lite i längd på löpningen! I söndags sprang jag Kilene, milen igen. Kände av andningen, ansträngningsastma. Hade egentligen tänkt ta Bricanyl innan, men glömde av det. Gick väl ganska ok ändå, men det tog 7 km innan andningen kändes ok. Sprang runt på 1.02, putsade min tid från sist med 30 sekunder och det var nog mest för att jag kände till tiden och ville springa fortare, man är ju sån :-)

I går sprang jag från jobbet i Partille och hem, till Lerum. 1,3 mil är det enligt GPS:en. Tog 1.30 ganska exakt. Inte så fort, men poängen är att vänja kroppen vid sträckan inte att träna kondition. Känns nästan lite nervöst att springa så långt. Av någon anledning får man för sig att så fort man springer över 1 mil skall det hända något, som att kroppen inte skall orka med och att man skall få ont och behöva gå, men inget hände! Eller, ont fick jag, i fötterna och det stör mig grymt mycket för det har jag inte haft problem med förut (jo, lite). I högra foten får jag ont under trampdynan, hålfoten, gör bara riktigt ont, inte det minsta trevligt och den vänstra foten somnar/domnar bort. Försöker få bort det genom att knipa med tårna och ändra löpsteget och farten och lite allt möjligt, men det funkar sådär.

Hälsenan spökade också, var lite orolig för jag började känna av den efter 4 km ca och sen höll det i sig hela vägen. Stretchade excentriskt när jag kom fram och väntade med spänning tills jag vaknade i morse, det är då domen kommer, gör det ont när man kliver ur sängen är det kört, men det gjorde det som tur var inte, puh …

Sprang utan inlägg i skorna, men med mina gamla Nike structure skor, de har ju mycket bättre pronationsstöd än mina Adidas Boost som är neutrala. Kommer nog inte att springa så långt i dom igen, nästa test blir med mina Adidas utan inlägg.

Jag börjar fundera på om jag skall försöka göra ett par egna inlägg som är mer för löpning, mina gjutna inlägg är lite väl extrema för löpning tror jag. Kanske ta ett par inlägg och köpa någon kudde och klistra på, nått får jag göra i alla fall.

Måste återigen berömma min Suunto Ambit 2 klocka. Så himla bra, och så skönt att kunna se vilken fart man håller. Nu bär det iväg på semester till Finland en vecka. Har packat ner löpargrejerna (är egentligen ingen sån fanatiker som packar grejerna på semester) eftersom det är Göteborgsvarvet om prick en månad och en dag. Målet i år får blir först och främst att slå förra årets resultat, men även att springa under 2.30, mer än så vill jag inte hoppas, det får bli bonus i så fall!

Härskogen 5 och läkarsamtal

Sprang Härskogen 5:an i går. Gick lite bättre än senast, putsade tiden med 1 minut så nu var jag nere på 32 blankt. Fortfarande ingen raketfart precis, men det går åt rätt håll, börjar kännas bättre och bättre tycker jag. Pyttekänningar i hälsenan, men även här känns det bättre och bättre.

Läkaren ringde upp i går också. Hade tittat på MR-bilderna av fötterna. Han kunde se lite irritation under trampdynorna vid lilltå och stortå och det stämmer ganska väl med mina symptom, att det sticker och domnar och kan göra lite ont där. Men, som han uttryckte sig, det finns ingen quickfix på detta, bara att använda inläggen i skorna regelbundet så bör det bli bättre på sikt. Jag tycker nog att det känns bättre också, använder mina inlägg hela dagarna, men springer inte med dom varje gång.

Har inte skrivit om min Suunto Ambit 2 på ett tag nu, men nu har jag verkligen fått testa den ordentligt och jag tycker nog absolut att den är strået vassar än min Polarklocka (såklart den har ju GPS så det går inte att jämför rätt av). Känns mer gedigen, hittar pulsband och GPS hur fort som helst och har aldrig strulat det minsta. Använder den som vardagsklocka hela tiden utan problem. Kan definitivt rekommendera den!

9 km Partille

Det blir mycket springa på asfalt nu, vill skona hälsenan och inte köra de vanliga sträckorna i skogen med mycket backar. I dag blev det Partille, Utby, Bergsjön, 9 km ca.

För jädra bra med GPS alltså, man kan springa hur som helst och ändå få kvitto på hur fort man springer. Inte så märkvärdigt tycker väl många som springer med telefon, men jag gör inte det, för klumpigt och musik stör mig bara, så GPS-klocka passar mig perfekt.

Fortfarande mycket nöjd med Suunton, GPS:en hittar sateliterna blixsnabbt och sen är det bara att springa. Hittade en ny vy i klockan där man ser både fart och puls samtidigt, den vyn gillar jag! Just det, glömde nämna att jag sprang med en kompis som hade runkeeper, han sprang 6,5 km och jag 5,9, hm, hoppas min GPS går rätt och hans fel för det är inte roligt när man inte kan lite på värdena. Tänk att springa ett lopp och ligga på 50 tempo, bara för att märka att det är en km kvar till mål … Måste kontrollmäta mot något vid tillfälle!

Sprang från Partille bort mot Utby och genom Utby, fick lite inlevelse (det var på tiden) och bestämde mig för att springa upp till Bergsjön på bussvägen. 112 meters stigning, började känna att det brände i benen och börja gå, vill inte riskera återfall med hälsenan. Gick 5 gånger totalt, blev lite rädd för det kändes konstigt i höger hälsena, men förhoppningsvis har det gått bra.

För första gång sedan jag börjat springa efter uppehållet kände jag ”flyt”, jag bara flöt fram, den känslan är så skön, det känns som man kan springa hur länge som helst. Det blev mitt långsammaste pass, men också det längsta med mest stigning så det var väl ok. Snitt tempo på 7,1 min/km trotts gång 5 gånger!

Några löprundor och mer om Ambit2

Så, då har man kommit igång lite med löpningen igen. Har varit lite dålig att blogga om det här på löparbloggen, men det kommer mer!

Är riktigt nöjd med min nya Suunto Ambit2 måste jag säga. Har nu testat den 5 ggr sammanlagt och den funkar klockrent. GPS:en får kontakt blixtsnabbt bara man rör sig lite. Brukar räcka med att starta den i dörren så har den kontakt innan man hunnit ut på gatan.

Suuntos hemsida Movescount.com tycker jag också om, det enda negativa om man nu skall ta upp något är att det tar lite tid att ladda upp informationen, några minuter. Med polarklockan gick det fortare.Om det är mörkt när man springer kan man välja att ha belysningen i klockan tänd hela tiden, kanske inte att rekommendera om man springer långt, men funkar för intervaller. Lätt att komma åt varvknappen av misstag bara och skapa ett nytt varv.

Har sprungit lite olika längder från 3 km till 6,5 km. Känner av ansträngningsastman ganska tydligt, lite störande, förtar njutningen av att springa. Det är ju kallt och jag borde nog ta brikanyl innan, men förra vintern behövdde jag det inte så jag vet inte.

Känner fortfarande av hälsenan, men inte när jag springer och det blir inte värre efter jag har sprungit heller. Varje morgon måste jag göra mina tåhävningsövningar dock annars gör det lite ont.

Har sprungit ungefär två ggr per vecka och gått ner 2 kilo sedan 7:e januari. Börjar så sakta komma tillbaka igen. Är grymt sugen på att få springa i varmare väder, just nu känns kylan himla tråkig.

Suunto Ambit2 HR – första testet

Ja, mitt första test av nya leksaken, Suunto Ambit2 HR, gjorde jag i går. Tänkte bara skriva en liten rapport av vad jag kom fram till.

Började att koppla ihop den med pulsbandet, inga problem. Smart att pulsbandet är en del av ”strömbrytaren” till själva pulssändaren, ingen risk att den drar batteri när man inte har det på sig. Gick ut och startade ett träningspass, också smart att man väljer vad man skall träna (det gjorde man inte på Polar), så nu valde jag löpning och startade GPS:en. Det tog någon minut för den att få kontakt, får undersöka om det finns något knep för att få det gå snabbare.

När GPS:en var igång började jag springa. Allt funkade perfekt, pulsen, hastigheten, medelpuls och lite all möjlig information. Bläddrade i visningsmenyn medan jag sprang, texten syntes bra (nästan all text i alla fall, återkommer till det :-) ), bättre än i min Polar där det faktiskt är ganska dålig kontrast och kan vara svårt att se i bland.

Kunde konstatera att jag sprang i maklig takt, 6-7 km/h. Hmm, inte fort, men som sagt hade inte sprungit på ett tag så konditionen var väl kass. Bestämde mig för att öka och se hur den reagerade, konstigt, farten sjönk när jag sprang fortare, kan vara en eftersläpning om inte GPS:en uppdateras så ofta …

När jag kom i mål stoppade jag tiden och såg att toppfarten varit 12.9 km/h, ännu märkligare … Ok, efter lite knappande insåg jag att det jag trott varit min fart var min kilometertid, alltså minuter/km inte km/h och just själva enheten stod med väldigt liten text och det såg jag inte i farten :-) Dagens glada överraskning alltså, konditionen var inte helt körd i botten.

Så över till den roliga biten, tanka upp informationen på internet och kolla på Suuntos hemsida, www.movescount.com, (dom kallar ett träningspass för ett ”move”). Så här ser det ut:

Man får en himla massa information och dessutom grafer med puls, höjdskillnad, fart, you name it. Dessutom kan du dra på kartan och se exakt var i grafen du var då, hur coolt som helst.

Summa summarum, väldigt nöjd med det lilla jag testat hittills. Det jag först och främst var på jakt efter var att kunna se min fart, och nu vet jag ju hur det funkar :-) . Ser fram emot nästa träningspass.

Kan väl passa på att nämna att jag använder klockan som vardagsklocka också, funkar alldeles utmärkt, är uppladdningsbar vilket jag tycker är bra, man behöver inte bry sig så mycket då om man använder belysningen, bara att ladda. Fast man behöver inte ladda den så ofta, har inte gjort det än och jag satte på den på julafton ..

Hälsenan kändes bra idag, så detta skall nog gå bra nu hoppas jag. Återkommer inom någon dag med rapport om mina första upplevelser av skate på längdåkningsskidor också, det var kul!

Sprang med löpargrupp.

I tisdags var jag ute och sprang med en löpargrupp vid Riddarsten. Min granne övertalade mig att hänga med, Göteborgsvarvets löpargrupp i Lerum. Normalt sett är den uppdelad i tre nivåer, men nu hade det inte riktigt kommit igång och då kör de lite mer på frivillig basis och då är det bara en grupp (läs: de som är lite bättre).

Det var på gränsen kan jag säga. Intervaller och backe. Kommer man sen lite på slutet finns inte riktigt tid att vila lika mycket som de som kommer i början. Till slut fick jag kramp i magen och kände även lite i baksida vänster lår (alltså inte höger som krånglat tidigare). Krampen släppte efter tio minuter ca. och jag och grannen kunde ändå jogga hem.

Bra träning var det i alla fall. Man får passa sig så man inte blir skadad bara när man ligger på gränsen. Nu på tisdag kör de igång på riktigt och då är det tre olika grupper, jag tar inte den snabbaste i alla fall…

Är ändå nöjd att jag var med och känner att om jag tränar mer regelbundet kan jag nog höja min nivå ett snäpp till. Ser fram emot det :-)

Funderar på att skaffa en löparklocka till också, en där man kan se snittfart bättre än på min, Garmin säger en del folk, nån som har åsikter?

Rudspåret Karlstad med släkting

Har sprungit Rudspåret i Karlstad två gånger med en släkting. Han är inte så vältränad just nu. Har sprungit tidigare (för 15 år sedan) och varit riktigt snabb. Dock har tid och kilon tagit ut sin rätt och nu kan jag säga att han hade det tungt. Spåret är bara 2,5 km och innan vi sprang ihop hade han inte sprungit hela utan gått vissa delar (inget fel i det). Nu pushade jag honom och han sprang hela. När vi kom runt fortsatte jag ett varv till och han vände och gick, när vi möttes sprang vi tillsammans i ”mål”.

En liten annorlunda känsla att springa med någon med sämre kondition (som att springa med mig själv för två år sedan skulle jag tro). Jag fick inte upp min puls, medan han knappt orkade prata.

När jag sprang Stadsloppet sprang det några från IF Göta som sprang baklänges och peppade oss andra att springa (oklart om de hade sprungit från start dock), nu kände jag mig som dom, en ganska trevlig känsla måste jag säga! Man är inte nybörjare längre, man har kommit en bit på väg helt enkelt!