Kategoriarkiv: Skador och problem

Ja, det har alltid varit jobbigt för mig att springa. Ont i ryggen, ont i knäna, sprucken menisk m.m. Att kunna springa utan att få ont är målet!

Prästtjärn och Kilenegården

Publicerat av
3

I torsdags blev det Prästtjärn efter jobbet. På med dubbskorna igen efter 10 cm nysnö, var det verkligen nödvändigt skulle det inte bli vår nu? Sprang hela sträckan, men det var tugnt.

Över helgen åkte vi till Karlstad och i söndags blev det Kilene. Jag inbillar mig alltid att när jag kommer hit och springer skall det gå lätt. Spåren här är inte lika backiga som Härskogen eller Prästtjärn, men av någon anledning blir det aldrig så lätt. Kanske just därför, att man förväntar sig att det skall bli lätt. Konditionsmässigt gick det inte tungt, men jag fick ont i ryggen för första gången på länge. Förr hade jag alltid ont i ryggen när jag sprang, men det var säkert ett halvår sedan eller så. Jobbigt att det kom tillbaka igen. Hoppas att det var en engångsföreteelse. Det är himla störande att springa med smärta någonstans i kroppen, man kan inte tänka på något annat även om man vill. Det blev dubbskor även här, det var fruset, men ingen snö.

5 km både i Partille och på Hammarö och sedan ytterligare 2,5 km gång på Hammarö. Mycket zon 3 träning, bara på 2,5:an blev det zon 2.

Prästtjärn utan dubbskor

Publicerat av
Svara

Tog en runda kring Prästtjärn efter jobbet, denna gång utan dubbskor. Känns bra att all snö har försvunnit, dock var det lite slaskigt.

För första gången sprang jag med musik. Har inte tyckt om att göra det tidigare, har velat höra andningen, men nu när man har pulsklocka kan man ju kolla på den i stället. Enda nackdelen är väl att man inte tänker lika mycket, annars brukar jag tänka på vad jag skall skriva på bloggen och sånt (och sen glömmer man ändå av hälften tills man kommer hem) nu blev det mer att man lyssnade på musiken. Men variation är ju aldrig fel, så det blir nog fler rundor med musik.

Sprang nästan hela. Fick ont i njuren, kändes det som, så jag gick en bit, och blev omsprungen av en kvinna med hund, men sen gick det över så jag kunde fortsätta igen. När jag kom ”i mål” gjorde jag några backlöpningar uppför mördarbacken vid panncentralen, de var väl halvsmart, tog kanske i lite väl mycket och kände att hjärtat inte räckte till riktigt, undrar om det är nyttigt … Fast det är väldigt skönt när man känner att kroppen inte sätter begränsningen utan att det är konditionen som gör det, då har man kommit en bit på väg!

Har tagit Voltaren nu i sex dagar och all smärta jag kände i höfterna är i princip borta. Ganska otroligt. Undrar bara vad som händer när jag slutar äta Voltaren, kommer det tillbaka då tro?

Hittade denna bloggartikeln om kost idag, den kändes sund. Bra att veta om man funderar på att springa något lopp och tankarna går mer och mer åt det hållet.
http://www.marathon.se/inspiration/hur-%C3%A4ter-man-f%C3%B6r-att-prestera

Tillbaks igen …

Publicerat av
Svara

Då var man tillbaka igen efter en vecka i Funäsdalen. Har varit riktigt roligt, åkt utför, offpist, skoter och lite längd. Blev inte så mycket längd eftersom barnen var med och dom vill verkligen inte åka längdskidor, där är det bara utför som gäller och då vill dom ha mig med!

Hemma igen så sprang jag i torsdags i Härskogen, isigt värre. Dubbarna biter inte riktigt när det är hårt packad snö som smält, frusit och blivit is. Klart att det är bättre än att springa med vanliga skor, det hade inte gått, men man får ta det väldigt försiktigt. I går var jag ute och gick med min fru. Vi hade Bungystavar båda två, jag köpte såna för någon månad sedan. Man höjer pulsen 10-20 slag extra om trycker ordentligt när man går.

I dag blev det Gråbo och elljusspåret där. Det är ju bara 2,5, men det blev tre varv. Första sprang jag hela, andra sprang jag intervall och tredje gick jag i högt tempo. Lyckades bränna 975 kalorier, ganska bra. Det var lite tungt, men det var kanske dagsformen. Har tagit Voltaren i två dagar nu för höfterna och det känns redan bättre. Bara en tablett om dagen, vi får se om några dagar

Ett år utan ont i knäna

Publicerat av
Svara

Det händer mig nästan alltid – Jag får ont i knäna när jag börjar springa (och på 100 andra ställen i kroppen med ..). Nu har jag dock kunnat springa i snart ett år utan att få ont. Vad är skillnaden? Ja, ni kan gå in och läsa mer på bloggen under rubriken ”Så började det”, tricket är att inte starta för hårt helt enkelt. Nu, efter snart ett år springer jag hela sträckor. Jag går fortfarande en del, men springer mer och mer. Om ni känner det minsta ont i knän eller benhinnor så ta det lugnt, tids nog kommer ni kunna springa, men låt det ta den tid som krävs. Vissa kan springa direkt, vissa behöver ett år eller kanske två för att bygga upp kroppen för att klara påfrestningarna.

Dessutom är det mycket lättare att bibehålla sitt sug om man inte springer och tar ut sig som en tokig varje gång!

Sen kan det vara ganska smart att föra en dagbok också, själv skriver jag den här bloggen (fast det är bara jag som läser den än), men jag kan gå tillbaks och kolla och jämföra, det är motiverande.

Ont under fötterna

Publicerat av
Svara

Jag har ofta problem med skor. Aldrig skor med hård sula, typ finskor, men skor med mjuk sula då får jag ofta ont under fötterna eller i alla fall ena foten, höger mest tror jag. Kollade vad min Nikeskor heter, Nike structure 14, heter dom tydligen. Jag har ett par Saucony också, men dom får jag ont av. Jag hade Nike innan Sauconyskorna, men dom har jag slitit ut, fast dom var gamla också, säkert 8 år eller så.

Hur som helst är det ingen som fattar varför jag får ont under fötterna, men det är väldigt jobbigt när man köper skor. Har testat det mesta, med inlägg här och inlägg där, inget hjälper. Jag får väl hålla mig till Nike och hoppas att de inte ändrar skon för mycket i framtiden.

Springa i backe

Publicerat av
Svara

Vet inte vad det är, men jag tycker om att springa uppför backar. Det är ju dessutom skonsammare för knäna och jag springer ju som sagt med en trasig menisk. Nedför backar håller jag igen ordentligt, tassar ner, jag vill inte släppa iväg stegen då det frestar mycket på knäna.

Hur skall man då springa uppför en backe? (Jag är ingen expert, men jag har två alternativ) Om jag är mitt inne i ett varv så brukar jag normalt hålla igen uppför backarna. Verkligen tänka på att ta små, korta steg, så att det går så lite kraft som möjligt. Försöker hålla koll på pulsklockan så att pulsen inte går över 170. När jag sen är uppe springer jag lugnt för att få bort mjölksyran ur benen och till pulsen är nere under 150.

Om jag känner att jag är stark eller om backen är kort eller det är sista backen på varvet brukar jag trycka på ordentligt. Jag börjar lugnt och ökar successivt farten, håller tempot ett tag och sedan ytterligare en ökning, som en slutspurt. Jag tänker dock på löpstegen så att jag inte rivstartar, jag är lite rädd om min andra menisk, det var så den första gick sönder. Det känns i alla fall bra att få upp pulsen. Brukar sluta på 183, men nån gång har jag varit över 190. Om man gör en sådan rusch är det svårt att kunna springa igen direkt, men kan man det så är det bra och ju fler gånger man testar ju bättre blir man!

Litomove

Publicerat av
Svara

Jag börjar få ont i höfterna. Tror inte att det har något med att jag springer mer att göra för jag har haft det tidigare också och då sprang jag inte alls. För fyra år sedan ca. hade jag problem med ryggen, jag kunde inte stå upp i mer än 10 minuter utan att få väldigt ont. Jag var inne på en magnetröntgen och läkaren sa att jag hade artros, det lät ju kul … Men å andra sidan så har tydligen de flesta det, mer eller mindre. Jag började med sjukgymnastik och sedan styrketräning och det är nästan helt bra nu. Under en tid då så åt jag Litomove, läste i nån tidning att det skall vara bra och man går ju på en del reklam, för att man vill ju gärna hitta någon genväg, detta var dock i samband med att jag började träna så jag vet inte vad som gjorde att det blev bättre. Hur som helst, tänkte börja med Litomove igen, ett par månader och se. Man kan ju hoppas för det är himla irriterande att ha ont i höfterna!

Så började det …

Publicerat av
2

Jag har ingen bra kondition, har aldrig haft, så detta är ett experiment för att se om jag kan få det. Kan jag kan alla, jag lovar! Kom tillbaka om några månader eller ett år och se hur det gick …

Målet är att kunna springa 1 mil kanske längre utan att vara helt slut och framför allt att kroppen skall hålla.

Förra sommaren tyckte jag att jag kommit igång lite. Hade sprungit några varv i elljusspåret, 2,5 eller 5 km. Framåt hösten började jag och min fru gå/springa lite längre sträckor ca 1 mil. Vi sprang uppför backarna och gick på plan mark, ganska bra träning inbillar jag mig. Pang, helt plötsligt fick jag ont i knät i en rusch uppför en backe. Menisken i höger knä hade spruckit visade det sig senare. Kul …

Var inte helt säker på hur det funkade att springa med opererad menisk, men som det verkar nu så funkar det … Visst man känner att det glappar lite i knät, men det gör inte ont.