Hittat en ny blogg om nybörjare

Har lagt upp en länk till en ny blogg på sidan för andra löparbloggar. Den handlar om Hanna som skall springa Karlstads stadslopp. Hanna har inte sprungit alls förut och får coachning för att kunna genomföra loppet! Kul och inspirerande läsning!

Jag inser nu att när man kommit en bit på vägen, jag springer 5 km regelbundet och längre, upp emot en mil ibland, så blir kanske min blogg inte lika intressant för de som var där jag var för ett år sedan. Får inte glömma bort att skriva för helt otränade, det är verkligen de som behöver inspirationen att komma ut i spåret!

Om jag skall ge något tips till nybörjare så är det att absolut INTE fokusera på att springa hela sträckan. Gå mycket i början! Om man springer för tidigt, för mycket, kommer sannolikt två saker att hända; dels uppfattar man träningen som tråkig, jobbig och dels överanstränger man leder, ben, fötter etc och kanske tvingas sluta springa. Det ABSOLUT viktigaste när man vill börja träna är att skapa en rutin så att kan kommer ut igen, regelbundet. Har man lyckats klara detta, drygt ett halvår, över en semester och över jul så har man kommit långt. Man behöver inte få panik för att man missar träningar, bara man kommer tillbaka till rutinen igen.

Något annat man ser runt om kring sig är folk som blir fanatiska, man skall träna så mycket, jämt. Hela livet blir uppslukat av träning! Passa Er!! Det är ett tecken på beroende. Om man inte klarar av att få in träningen i ett normalt liv utan att offra en massa annat så kommer det att få konsekvenser på ett eller annat sätt!

Härskogen 5+5

I söndags blev det Härskogen. Sprang första varvet på 5:an, hela varvet. Ganska tungt på slutet måste jag säga. Har börjat titta mer på klockan vilken tid man tar sig runt på och det är inte bra, blir lätt att man höjer tempot lite för mycket bara för att komma runt på en bra tid i stället för att låta pulsen styra så att man inte drar på sig mjölksyra. Men, kom runt på 30 minuter och med tanke på att det är ett kuperat motionsspår så tycker jag det är bra.

Sen gick jag ett varv till och kunde hålla pulsen i zon 2 i princip hela tiden, dvs. mellan 125-140 ungefär. Det blir bra träning det. Hade jag bara gått hade jag aldrig fått upp pulsen så högt så att springa först och gå efteråt måste vara en bra kombo känns det som.

1200 kalorier, snäppet mindre än om jag sprungit hela milen, man jag tror man vinner på att variera träningen.

Haft lite ont i ryggen/höfterna igen, tagit voltaren i två dagar och det känns redan bättre.

Löparblogg för nybörjare?

Ser att det börjar hitta in en del besökare på bloggen. Som mest har jag nu haft 32 på en dag, kul!!

Många söker på löparblogg och nybörjare (och jag vet att det är svårt att hitta sådana som är bra). Detta är ju kanske inte en instruktionsblogg på det sättet, utan mer en dagbok hur jag springer, så har ni några tips på andra bra löparbloggar, gärna för nybörjare, så länkar jag gärna till dom på min länksida. Lägg en kommentar bara så lägger jag upp dom.

Skall lägga in en kategori för långpass också (långpass för mig är 1 mil eller 1 timme eller mer, vilket oftast blir samma sak i mitt tempo) då blir det lättare att hålla reda på hur många långpass man gör.

Partille vandringsled Paradiset 1 mil

Att springa på vandringsleder är kul. Man har fullt upp med att kolla hur man sätter fötterna så man tänker inte så mycket på att det är jobbigt. Ibland måste man gå för att det är för halt, eller fullt med vatten eller för brant o. dyl. I går var det ganska torrt som tur var, lyckades klara mig utan att bli blöt om fötterna. Kom på mig själv med att springa uppför en brant bara för att jag inte ville gå, korkat, så jag gick i stället… Pulsen sjunker ju inte så det blir bra träning ändå.

Hade bestämt mig innan för att köra ganska lågintensivt så att springa uppför långa backar låg ju inte i linje med det direkt. Låg runt 160 (vilket egentligen är över zon 3, men jag tror inte att mina zoner i pulsklockan stämmer så bra med mig) i puls vilket jag tycker är ganska behagligt. Fick en känsla av att jag kunde springa hur långt som helst, härligt!!

Det är fin natur i ”Paradiset”, jo det heter faktiskt så, denna del av Partille. Fick tipset på leden från Annelie Pompes bok ”Vandring kring Göteborg”, den kan jag rekommendera.

Tyvärr stämde inte kartan i boken med den skyltade leden så jag kom inte runt på det sättet som jag tänkt mig. Kom tillbaka till bilen i stället på Gavelåsvägen. Lyckades dock hitta en till grön/vit markering som jag fortsatte på och kom runt som Annelie beskriver i boken. Lyckades tappa bort stigen i skogen också så jag irrade runt lite, men det är ju lite av tjusningen. Totalt med extrasträckor uppskattar jag min löpning till drygt en mil. Själva leden är 7,5 km, men den går från punkt A till B så man får springa asfalt för att få ihop det till en slinga. En hel del backar blir det …

Just det, gjorde slut på drygt 1300 kalorier, bra … Får se detta som startskottet för Stadsloppet i Karlstad, snart bara en månad kvar!

Kilene 5 km i söndags

Som jag skrev tidigare är det lite svårt att få till tillfällen att springa just nu, men i söndags kom jag ut och sprang 5:an i Kilene i alla fall. Det gick bra måste jag säga. Det var väldigt mjuk, dom hade lagt på ännu mera spån på vissa ställen så det var lite som att springa i skumgummi.

För första gången lyckades jag springa ifrån min fru (tänkte dra ett tort skämt där, men jag avstår …). Om det var för att jag har fått bättre kondition eller att hon hade problem med andningen, mycket pollen troligen, eller en kombination kanske.

Ett litet träninstips föresten till er som brukar ta tid. Det kan ju vara lite knäckande om man springer långsammare än man brukar (nu brukar jag inte ta tid, men jag ser ju ändå tiden eftersom pulsklockan alltid är på så ..): starta klockan lite tidigare någon minut eller så, dels får man ju svårt att jämföra tider och dels (om man är tidsfascist) får man fullt upp med att försöka räkna ut vilken tid man egentligen har vid olika km-markeringar och har man mycket annat att tänka på brukar det ju gå lättare att springa!

Idag skall jag ut och springa en vandringsled i Partille som jag aldrig testat, skall bli spännande! Börjat känna av lite ont i ryggen/höfterna igen (har inte styrketränat på en månad) får hoppas att jag kan bli av med det snart.

Hej eller …?

Som sagt, det blev Prästtjärn idag igen. Känner att jag måste hitta ett alternativ till detta som ligger inom räckhåll… Idag sprang jag åt andra hållet och fick mördarbacken utför på slutet i stället. Det gick någon minut långsammare än sist, men vem bryr sig …

Har tänk lite på varför nästan ingen hejar när man är ute på slingan. Om man inte möter en käft på 3 km och så möter man någon så tittar dom bort eller ner i marken, märkligt beteende, är folk så folkskygga? Klart man inte kan heja på alla om man är i Skatås där man möter folk hela tiden, men om man möter 2-3 personer på en halvmil kan det ju vara trevligt.

Så jag bestämde mig för att nästa person som tittar bort skall jag heja på ändå och det gjorde jag. Nån hejade tillbaka efteråt, nån låtsades som det regnade (vilket det ju faktiskt gjorde…) och nån såg ut att bli förvånad. Kul, var det i alla fall, så det kan ni ha som tidsfördriv och så kan man se hur många ”hej” man plockar på en runda. Om dom hejar tillbaka så gills det inte, bara dom som inte hejar får räknas. Jag fick två idag!

Låg som mest på 180 i puls vid slätlöpning, märkligt att man kan ha så hög puls utan att det känns superjobbigt, det kanske är det som kallas kondition …

För mycket semester

Precis hemkommen från New York förra veckan så stack vi iväg till Funäsdalen på fredag och kom hem i går kväll. I morgon åker vi till Karlstad, Hammarö och kommer hem på tisdag. Ett himla farande kors och tvärs just nu känner jag. Även om det är roligt är det svårt med träningen. Försöker desperat få till en gång i veckan som det är nu.

I torsdags han jag med Prästtjärn (det gick oförtjänt bra, hade inte ont och höll ett högt tempo (för att vara mig, alltså …)) och i dag blir det väl en runda till där. Måste försöka trycka in något på Kilenegården när jag är i Karlstad.

Har knappt tid att blogga just nu, men jag får komplettera med lite bilder och info lite senare. I Funäsdalen har vi köpt en stuga så det kan bli en del längdåkning där till vintern. Det skall bli roligt!

Ser att bloggen fått en del nya läsare och det känns riktigt kul! Har ni några tankar så skriv gärna en kommentar!!

Gång i New York

På nio dagar i New York, Manhattan, har man hunnit med att gå en del. Jag åkte i mina Nikeskor och de var de enda jag hade med mig. Tänkte att det måste ju vara bra att gå i löparskorna! Men där hade jag fel …

Redan på planet dit, fattar ingenting, fick jag ont under högerfoten. Hur mycket går man runt på ett flygplan?? Så när vi väl kom fram och skulle börja gå runt gjorde det väldigt ont, gick runt och haltade och fick trampa snett med foten hela tiden.

Tanken var att jag skulle köpa nya skor där borta, shoppingen skulle ju vara så fantastisk, men det tog 4 dagar tills jag hittade några, en lång pina!

Sedan köpte jag några skor till, bla så hittade jag ett par Saucony löparskor som jag köpte lite på vinst och förlust för 350:-, bra pris. Det var dom jag hade när vi sprang i Central Park. Tyvärr fick jag ont i dem också, fast på ett annat sätt. Märkligt att jag skall ha så svårt med skor och ännu märkligare att jag fick ont i mina Nike när jag gick, jag får ju inte ont i dom när jag springer.

Köpte ett par träningströjor också och en lager 2 tröja av märket Under Armour. Det springer man sällan på i Sverige, men de har bra och snygga kläder.

En annan kul grej i förbifarten, jag gick ner tre kilo i vikt. Trodde att jag skulle gå upp. Kanske var det all gång och inget småätande på kvällarna som gjorde det. Oavsett så tackar man och tar emot!

I kväll blir det Partille och Prästtjärn igen, då får vi se om konditionen försämrast efter förkylningen (som verkar vara på sluttampen).

Sista dagen blev det en runda i Central Park!

Var fortfarande lite förkyld i söndags, men man vet ju aldrig om man kommer hit igen så det blev en liten runda trotts allt. Var ute i ca 40 minuter.

Gick upp tillsammans med min fru innan barnen och innan frukost och började springa ner mot Första avenyn. Fick för mig att det skulle vara färre trafikljus där, men eftersom vi tog vänster vid FN-skrapan så var det lika mycket som överallt i New York.

Om man skulle bo i New York och försöka träna reglebundet och få variation skulle det inte var det lättaste. Att springa på gatorna är ganska meningslöst eftersom man måste stanna för rödljus hela tiden. Inga sammanhängande gångvägar eller cykelvägar eller något sånt. Det är bara i Central Park som man kan springa utan att behöva stanna, men där är det mycket folk, speciellt på helgerna, jösses …

Vid 8-tiden i söndags var det inte riktigt så här mycket folk som tur var. Vi tog en liten sväng genom parken och eftersom vi var ute så tidigt kunde vi springa på de mindre gångvägarna. Det går inte senare på dagen då få man hålla till på vägen som går genom parken annars får man stå i kö …

Sedan sprang vi tillbaka mot hotellet. Tog 5:e avenyn ner och sedan en vänstersväng vid 48:gatatan och vidare till Lexington aveny där vi bodde. Borde väl vara ca 6 km gissar jag. Kände mig inte i någon vidare form. Förkylningen gjorde nog sitt och sedan har man ju gått precis hur mycket som helst varje dag. Det är slitsamt att vara i New York 🙂

Alla som varit i New York som man har pratat med har varit väldigt lyriska om stan. Riktigt så lyrisk är nog inte jag, osäker på om man är sugen på att åka tillbaka eller inte. New York Marathon känns i alla fall väldigt avlägset. Det blir ganska jobbigt att åka i väg och springa efter en tidsomställning så man får nog åka några dagar innan i så fall.

Fick köpt lite löparkläder också, men det kan vi ta mer vid ett senare tillfälle…

Inte ont idag.

Med tanke på att jag sprang nästan en mil i går så tycker jag att jag borde känna något i dag, men det gör jag inte. Det kanske är så, trotts allt, att om man springer regelbundet så bygger man upp, eller i alla fall vänjer kroppen vid det. Jag har alltid haft mina misstankar att man sliter ut kroppen om man springer, men jag kanske har haft fel, hoppas det!

Jag tycker inte om folk som beklagar sig och gnäller, det har ju blivit väldigt populärt nu, med Facebook och allt, stackar mig som är sjuk eller stackars mig som få ta hand om mina sjuka barn. Ja, livet är sånt, lev med det har man lust att skriva! De som verkligen har det värst brukar inte skriva något, konstigt nog … I alla fall, det jag ville säg var att om jag skriver här i bloggen att jag har ont än här, än där, så är det för att jag själv skall veta det tills ett senare tillfälle, kunna gå tillbaka och kolla, inte för att gnälla. Det är absolut inte synd om mig, jag kan ju faktiskt springa, det är inte alla som kan, men jag vill gärna veta hur var det för ett år sedan etc. annars glömmer jag. Tidigare har jag alltid fått sluta att springa för att jag fått ont, men denna gången verkar det som att jag kommit längre. Kan springa på asfalt och lite överallt.

Jag skriver bloggen för min egen skull, men skulle nån hitta den är det ju roligt och skulle nån ha nytta av den är det ju helt otroligt!

Jag hittade gamla noteringar sedan 2005 på ett papper om sträckor jag sprungit/gått och tider. Det var intressant, trodde att jag hade slängt dom. Jag får scanna dom och spara dom här så att dom inte kommer bort igen …