Idag hade jag möjlighet att springa på morgonen. Det är ovanligt, men jag skulle med sonen till läkaren och vi skulle vara där kl. 10 så det fanns ingen poäng med att åka till jobbet och vända. Jädrar vad svettigt det var, hade frossa den sista kilometern. Vilket är bäst, värme eller kyla, det är frågan..

Tyvärr hade jag glömt min träningsbag nånstans så jag fick springa utan pulsbandet. Arrrghh, inte kul!! När man har pulsklockan att titta på kan man alltid se hur ”trött” man är. Har jag bara 155 slag i minuten så ”vet” jag att jag inte är trött och kan gasa lite mer. Nu visste jag inte det och fick gå på känsla. Det kändes jobbigare, jag fick inga indikationer på att jag hade låg puls och kunde helt fokusera på oväsentligheter som att det gör ont i ryggen eller benen eller nått annat. Pulsklocka ÄR bra, sen får folk säga vad dom vill!

Läste en artikel i iForm där folk uttalar sig om varför dom springer. Nästan alla sa att det var så skön efteråt. Det tycker inte jag. Kommer man in i rätt flyt så är det väldigt härligt under själva löpningen (joggningen), man känner sig stark. Redan nu i kväll var jag sugen på att springa igen, men jag får hålla mig några dagar.

Borde väl ta det lite lugnt, vet inte riktigt hur mycket tuffare det är för kroppen att springa asfalt än grus, så att man inte får ont i knän eller fötter igen.