Huh! Sprang Prästtjärn efter jobbet, 5:an. Jädrar vad segt det var idag!
Går på diet för att komma ner några kilo i vikt och man har ju inte kolhydratladdat precis. Fick gå ganska mycket. Det blev intervallträning helt enkelt. Lyckades i alla fall pricka en glugg i regnandet så jag blev inte blöt som tur var!
Förra onsdagen (ja, jag har varit dålig på att blogga. Varit i Prag över helgen bla. och kört Segway. Kändes otroligt primitivt att gå efter det, inte bra … :-)) sprang jag Prästtjärn i ösregn.
Ett tips till alla som springer i regn, ta på en keps, så slipper ni får vatten i ansiktet. Blöt blir man ju ändå så om man svettas inifrån eller det kommer regn utifrån spelar ingen jättestor roll. Fast det kan bli lite kallt om det bara är några plusgrader ute.
Sen har det varit uppehåll (med springandet alltså) till nu!
Sprang Kilene idag, 5:an först, sedan gick jag 2:5:an och sprang sista biten. Lyckades bränna över 1200 kalorier! Det känns att man inte riktigt är i samma form som innan sommaren, men jag sprang i alla fall 5:an på 29 minuter ca, så helt kass är det ju inte heller.
Nån stans tycker jag det är lite skönt när det är konditionen som inte räcker. Om benen och kroppen känns bra, men pulsen stiger över 180 och man nästan får tryck över bröstet vet man i alla fall att ”detta passet gör nytta för konditionen”.
En sak som är tacksamt med att börja springa när man är lite äldre är att man kan utvecklas och bli bättre. Är man redan vältränad går kurvan bara nedåt med ålder och det kan ju inte kännas så roligt. Men så är det inte för mig 🙂
Har läst att för otränade så räcker det med 15 minuter i veckan med hög puls, nära maxpuls, för att förbättra sin kondition. Så i dag blev den bättre!
Såå, jag var bara tvungen att testa och springa lite. Fick bli en kort vända. Hade inget pulsband och när jag skulle starta klockan hängde den sig, som en dator … Så jag fick springa i blindo, så att säga. Kändes att det var ett tag sedan, men inga problem att springa hela i alla fall, skönt!
Nu får vi se vad hälsenan säger i morgon, är det inte värre vågar jag mig nog snart ut igen. Jag har ju kvar min tid till läkaren för ultraljudsbehandling.
Tog en tur till Kilene i går morse och sprang 5:an. Hade fortfarande lite ont i hälsenan. Första kilometern fick jag ta det väldigt lugnt för det kändes ganska mycket. Sen började jag tänka på annat, räkna steg och tänkta på löpstil och sånt. Läste att man skall ta 180 steg per minut (90 per ben) om man skall springa optimalt. Jag tar lite längre steg så jag kommer inte upp i det. Försökte få ner steglängden, men det är ganska svårt. Får fortsätta att jobba på det.
Nu är det mycket snack om att landa mitt på foten eller framfoten och barfotalöpning och allt detta. Undrar vad dom kommer fram till om fem år, att detta var helt fel och att alla skador har ökat? Eller var det kanske rätt ändå?
Det blev en ganska lugn runda. Har ju inte sprungit så mycket, typ en gång i veckan, men konditionen kändes inget fel på. Synd att man alltid skall ha ont bara.
Dom har fyllt på med ännu mer flis på Kilene igen. Det vara som att springa på en enda lång skumgummimadrass. Bra och dåligt. Jobbigare blir det, men skonsamt för knän och leder. Får det sätta sig nån månad blir det nog perfekt sen!
Skriver ett separat inlägg om hälsenan.
Då har man sprungit med inlägg i skorna för första gången i går onsdag. Stoppade inläggen i mina Nikeskor. Kändes inte alls konstigt, som att springa med vanliga skor, fast lite skönare.
Trodde aldrig att jag skulle vänja mig vid inläggen när jag först provade dom. Kändes som jag skrev att ha en pingisboll under foten. Nu blir det bara inlägg tills vidare. Foten sitter fast bättre i skon också, lite mer slalompjäxkänsla så att säga!
Körde Kilenegården 2,5:an. Gjorde ett test på första 2,5:an. Sprang i ett högt tempo för att testa konditionen och kollade om jag kunde komma runt på under 12.30 – Det gick, 12.28! Inte illa. Tror inte att jag sprungit så fort sedan jag var 15 år (och 30 kilo lättare)!! Himla nöjd. Då får nästa mål bli 5 km under 25 då, pust …
Satte mig och vilade efter 2,5:an i några minuter och spottade mjölksyra. Sedan joggade jag ett varv till. Kom runt hela 5 km sträckan på under 30 trotts sittpaus. Det kändes också bra! Nu blev det mycket tider kände jag, inte så kul kanske, men dokumentation är bra. Om ni läser hur det började här på bloggen kan ni se att jag uppfyllt mitt mål och nu får jag fundera ut ett nytt. Jag behåller mitt gamla, det är alltid bra så att man inte glömmer!
Just det, för er andra med Mortons eller andra fotproblem, skaffa inlägg och ge inte upp. Om man inte behandlar i tid kan det bli operation och men för livet. För mig tog det två veckor exakt att vänja sig, men det kan tydligen ta längre tid också!
Vilken folkfest!!! Det blev nytt deltagarrekord detta året också (osäker på om de räknar de åren då det hette Götajoggen) 4424 tror jag eller i närheten i alla fall.
Plats 1803 och tiden 58.47. Nöjd med att komma under timmen, fast jag trodde att jag skulle kunne pressa in under 55 minuter, men det gick inte.
Det var lite svårt att få plats att springa första halvan av loppet och om man sprang förbi någon fick man ödsla med en del kraft så det kändes dumt. Hade koll på pulsklockan hela tiden och sista halvan låg jag över 180. När vi kom in på Drottninggatan var det tur att det stog hur mycket folk där som helst, annars hade det varit nära att man börjat gå. Någon flygande 100-metrare var inte att tänka på. Det var en som sprang den, men han sprang jag om igen 300 m längre fram, då gick han.
Efteråt var jag trött, glad och hade blåsor under fötterna:
Jag sprang inte med mina nya inlägg, det vågade jag inte (men det har jag gjort nu). Jag sprang i mina Nike. (Bilden ljuger lite, för jag bytte skor precis efteråt)
Det blir helt klart en anmälan nästa år igen och det är redan flera som har flaggat för att de vill hänga på. Det vore roligt för det blev lite ensamt vid start och mål när man inte hade någon att prata med. Jag får blogga ikapp lite de närmaste dagarna. Har varit i Funäsdalen och fjällvandrat och ligger efter lite nu.
Så här roligt hade vissa det:
Foten är helt bra nu föresten, det var den inte på Stadsloppet, då kände jag av den och fram tills i går. Har använt mina inlägg flitigt och gått i dem hela tiden även på fjällen, men mer om det senare!
Då var det klart! Under timmen också, ca 58.30 (återkommer med exakt tid). Det får man vara nöjd med. Hade hoppats på 55 minuter, men det gick inte!
Jag får återkomma om någon vecka med mer info och lite bilder också. Just nu är jag i Funäsdalen på en ganska taskig 3G-uppkoppling och att blogga funkar så där..
Folkfest var det i alla fall och nytt deltagarrekord, drygt 4400 deltagare så jag valde ett bra år att böra min tävlingskarriär på 🙂
Så nu får jag väl uppgradera min status som löpare från nybörjare till glad amatör! Glad är jag för kul var det, när är nästa lopp och vilket blir det ??….
Kollade lite på min puls jag hade i måndags när jag sprang milen. Medelpuls på 178 och maxpuls på 194. Ny maxpuls igen. Ganska otroligt att man kan hålla så hög puls så länge. Nog det tuffaste passet jag kört nånsin faktiskt! Hela passet över zon 3. Jag får nog justera zongränserna lite …
Så här såg pulskurvan ut:
I morgon skall jag till en ortopedingenjör och få inlägg i mina skor. Jag behöver tydligen det för att inte få ont i fötterna, jag har ”Foppafötter” sa han. Nästan kändis alltså 🙂
Foten känns bättre och bättre!! Idag sprang jag på morgonen 1 mil efter GPS på asfalt. Började springa i Partille och sprang upp till Kortedala ungefär och vände och tillbaka. Det kändes längre och gick ganska tungt. Förvånansvärt tungt. Jag trodde att det skulle kännas lättare. Det gick på ca 1.02 vilket jag inte är helt nöjd med. Under en timme hade jag velat komma. Antingen var jag dåligt förberedd eller så gick GPS:en fel eller så har jag helt enkelt inte den formen jag trodde jag hade…
På vägen tillbaka låg jag kring 180 i puls hela tiden, det är ganska mycket det, så jag vågade inte öka något. Vi får se hur det går på lördag.
Märker att hjärnan kan vara både vän och fiende. Om man börjar fokusera på att det går tugnt och gör ont då är det inte bra, men om man måste tänka på något annat, typ mötande cyklister eller trafik går det ofta mycket bättre.
Nu blir det nog vila sig i form tror jag!
Ja, så känner man det just nu. Har precis sprungit 5:an i Härskogen. Lyckades hamna mitt i en orienteringstävling för familjer. Det var hur mycket folk och bilar som helst, parkeringsvakter och hela köret. Som tur var sprang jag mot alla andra så det gick ganska bra ändå. Tog mig runt på 29 minuter trotts att jag inte orkade springa sista backen utan fick gå den. Det är jag nöjd med. Hittade gamla papper från 2005 (7 år sedan alltså, då var jag 37 år) och där sprang jag Härskogen på 32 minuter ca. Är väl nån form av indikation på att formen inte är helt kass.
NU hoppas jag bara på att foten inte skall börja spöka mer för att jag har belastat den hårdare. Märker jag inget i morgon kväll är det nog lugnt … Hoppas … Hoppas … Känner fortfarande av foten, men det har sakta blivit bättre.
Lyckades höja min maxpuls till 185, det kändes bra. På måndag morgon blir det ett pass runt Prästtjärn om foten tillåter. Då blir det åter lite pulsträning och sen blir det väl ett lugnare pass på onsdag, lite slätlöpning och på lördag är det Stadsloppet!!
Listade ut att man kan använda Stadsloppet som seedning till Göteborgsvarvet om man springer på 47 minuter eller bättre, men det gör jag nog inte …