Gråbo – Lövsjöspåret 1 mil+

Fick min första kommentar här på bloggen i går, kul! Ni hittar det här!

I söndags blev det Lövsjöspåret i Gråbo. Roligt att springa på nya ställen. Det är en bra anledning att se fram emot att få sticka ut och springa nästa gång, att få springa någonstans där man inte sprungit förut. Spåret börjar vid eljusspåret och går sedan genom ett småhusområde som ligger otroligt vacker i skogen bland några sjöar och med bryggor direkt vid tomterna. Här skulle man kunna tänka sig att bo. Närhet till sjöar och närhet till skog. Sedan går spåret in i skogen. Det var lite småknöligt att springa på vissa ställen där skogmaskiner hade kört. Låg en del grenar på marken, lätt att fastna. Sprang största delen, gick upp för några backar. Spåret är 8 km långt och sista delen kommer man ut på grusväg igen (det är väl ingen jätterolig del i och för sig). Sen kommer man tillbaka in på elljusspåret. Där fortsatte jag runt så det borde innebära 8 + 2,5 km totalt. Brände smått otroliga (för att vara mig) 1300 kalorier. Större delen i zon 3.

Det var det längsta jag varit ute på mycket länge, sedan i sommras skulle jag tro. Då gick jag större delen och sprang uppför backar. Nu sprang jag större delen och gick uppför några backar. Det har blivit skillnad på konditionen. Kände av i kroppen i går att jag varit ute, stel och lite öm i höfterna. Idag känns det bättre. Får vila ytterligare någon dag innan man ger sig ut igen nu när man känner sig någorlunda ok i kroppen.

I torsdags var blev det Härskogen igen. Sprang 5 km och gick sedan ytterligare 2,5:an.Inte så himla mycket mer att säga om det. Skönt att kunna springa i lite lättare kläder nu, det går lättare faktiskt!

Man ser mycket mer folk ute som joggar nu. En del ser ganska trötta/tunga ut. Måste säga att det ger en viss tillfredsställelse att veta att man är en av de få som hållit igång hela vintern – känns bra!

Prästtjärn

Då blev det Prästtjärn idag. Lite ovanligt på en söndag, men resten av familjen skulle till Sportlife i Partille så då passade det ju bra. Sprang utan mössa för första gången på 4 månader, skönt. Kan det bli varmt nu då …

Sprang så gott som hela, bara den sista backen vid vattentornet gick jag. Kände att benen hade blivit bra tunga om jag sprungit den också (eller springa är väl fel ord egentligen när det går långsammare än när man joggar).

Man tänker en del när man springer, det är bra, och jag kom att tänka på hur jag tänkte. Jag tänkte: en backe, det är jobbigt, tungt, snart kommer plan mark eller nedförsbacke då kan man vila. Och så kom jag på att om man tänker att man vilar på plan mark och nedför så måste man ju ha kommit en bit. Många skulle ju tycka att det var jobbigt bara det! Kände mig lite nöjd med dom tankarna.

I mål så tog jag ”mördarbacken” vid panncentralen tre ggr till och lät pulsen sjunka till ca 130 i mellan. Hade maxpuls på 190, inte illa. Kände mig lite vimmelkantig efteråt, borde haft med mig något att äta, sånt är jag kass på … Tänkte lägga upp en pulskurva på bloggen, men jag har inte tid med det, tyvärr ..

Jag är ganska kass på att lägga in bilder också, bloggen blir ju lite tråkig pga. det, men jag skall snart till New York och då tänkte jag springa lite i central Park, då får jag ta mig i kragen och lägga in lite bilder även om det blir i efterhand.

Prästtjärn utan dubbskor

Tog en runda kring Prästtjärn efter jobbet, denna gång utan dubbskor. Känns bra att all snö har försvunnit, dock var det lite slaskigt.

För första gången sprang jag med musik. Har inte tyckt om att göra det tidigare, har velat höra andningen, men nu när man har pulsklocka kan man ju kolla på den i stället. Enda nackdelen är väl att man inte tänker lika mycket, annars brukar jag tänka på vad jag skall skriva på bloggen och sånt (och sen glömmer man ändå av hälften tills man kommer hem) nu blev det mer att man lyssnade på musiken. Men variation är ju aldrig fel, så det blir nog fler rundor med musik.

Sprang nästan hela. Fick ont i njuren, kändes det som, så jag gick en bit, och blev omsprungen av en kvinna med hund, men sen gick det över så jag kunde fortsätta igen. När jag kom ”i mål” gjorde jag några backlöpningar uppför mördarbacken vid panncentralen, de var väl halvsmart, tog kanske i lite väl mycket och kände att hjärtat inte räckte till riktigt, undrar om det är nyttigt … Fast det är väldigt skönt när man känner att kroppen inte sätter begränsningen utan att det är konditionen som gör det, då har man kommit en bit på väg!

Har tagit Voltaren nu i sex dagar och all smärta jag kände i höfterna är i princip borta. Ganska otroligt. Undrar bara vad som händer när jag slutar äta Voltaren, kommer det tillbaka då tro?

Hittade denna bloggartikeln om kost idag, den kändes sund. Bra att veta om man funderar på att springa något lopp och tankarna går mer och mer åt det hållet.
http://www.marathon.se/inspiration/hur-%C3%A4ter-man-f%C3%B6r-att-prestera

Kari Martens på onsdag

På onsdag skall jag på föreläsning och lyssna på Kari Martens, Mr Ironman. Det skall bli lite spännande. Från 106 kg och helt otränad nybörjare till en person som klarar inte bara en Ironman, utan 10?! Jag får väl tillägga att håller man på så är det lite (mycket) fanatiskt, egentligen inget att se upp till, men man kan åtminstonde ha det som ett bevis för att det går, bara viljan finns. Sen hörde jag att han sa något som jag tyckte lät bra: ”Spring så sakta du kan”. Skall man springa långt skall man springa sakta, logiskt

Ni hittar Karis blogg här!

Ett år utan ont i knäna

Det händer mig nästan alltid – Jag får ont i knäna när jag börjar springa (och på 100 andra ställen i kroppen med ..). Nu har jag dock kunnat springa i snart ett år utan att få ont. Vad är skillnaden? Ja, ni kan gå in och läsa mer på bloggen under rubriken ”Så började det”, tricket är att inte starta för hårt helt enkelt. Nu, efter snart ett år springer jag hela sträckor. Jag går fortfarande en del, men springer mer och mer. Om ni känner det minsta ont i knän eller benhinnor så ta det lugnt, tids nog kommer ni kunna springa, men låt det ta den tid som krävs. Vissa kan springa direkt, vissa behöver ett år eller kanske två för att bygga upp kroppen för att klara påfrestningarna.

Dessutom är det mycket lättare att bibehålla sitt sug om man inte springer och tar ut sig som en tokig varje gång!

Sen kan det vara ganska smart att föra en dagbok också, själv skriver jag den här bloggen (fast det är bara jag som läser den än), men jag kan gå tillbaks och kolla och jämföra, det är motiverande.

5 i Härskogen

Dags för Härskogen, 5:an igen. Kan inte påstå att det är många som springer där nu. Jag är nog faktiskt ensam. Dom man möter går. Och det är inte helt enkelt att springa i snön. Det är inte helt platt, utan håligt av alla fotspår. Det är vingligt att springa och betydligt jobbigare, men det är säkert bra träning så länge man inte stukar foten. Det var -7 idag och kändes riktigt varmt!

Jag har bara ett lager på benen, men tre på kroppen. Tajt lager-1 tröja med långa ärmar. Lager-2 tröja med långa ärmar och en vindjacka utanpå. Mössa och löparvantar. Funkar bra, lite kallt om man bara skall gå, men idag sprang jag hela.

Tror jag listat ut varför pulsklockan inte ger värden ibland (den krånglade idag igen så det fanns ingen poäng med att försöka hålla sig i någon speciell zon). Tror batteriet börjar ta slut helt enkelt. Märkte att om jag höll upp handen närmare pulsbandet så fick jag värden. Får byta batteri och kolla. Tränade på att inte gå efter uppförsbackar i stället (öh, hur lät det då?) Jag sprang fortrare än jag brukar uppför backarna och sedan joggade jag för att få bort mjölksyran. Hittar man en bra form för detta är det lättare på sikt inbillar jag mig …

Tänkte lite på Stadsloppet i Karlstad som jag nu skickat in anmälan till. Jag satte en uppskattad löptid på 55 minuter. Egentligen tror jag nog att det blir lite längre, kanske över timmen, men många sätter nog får låga tider så man vill ju inte hamna för långt bak heller. Skall bli intressant att se hur det är att springa ett lopp på plan mark och med en massa annat folk runt omkring. Det är ju ”bara” en mil så det känns överkomligt. Målsättningen får väl bli att inte komma sist. Är väl en bra målsättning för en som är nybörjare på tävlingar. Borde kanske gå ner några kilo innan loppet. Vi får se hur det blir med det, men att springa omkring med 6-7 kilo för mycket är ju ingen större vits med. Har sett en del andra löparbloggar där det skrivs om löpning som viktminskning, men tro mig, det är ingen genväg. Man får springa MYCKET om man skall minska i vikt. Är man dessutom överviktig och inte van att springa blir det jobbigt. Börja med maten i stället, det funkar garanterat! Sen kan man börja gå, gärna längre promenader på över en timme och sen kan man börja springa! Babysteps som det heter på engelska, ett bra uttryck, successivt eller små steg i taget låter bara byråkratiskt …

Dåligt med bloggar för nybörjare

Nu har jag googlat runt en del och letat efter löparbloggar för nybörjare, de som verkligen aldrig har sprungit, och det kan jag säga att det finns inte många. Googlar man på ”löparblogg” och ”nybörjare” kommer min blogg på första sida, ganska otroligt med tanke på att jag började skriva i december (2011).

De allra flesta löparbloggar handlar om mer eller mindre elittränade personer, som tränar inför något maraton eller någon annan tävling. Och så finns det drösvis med bloggar med folk som bara vill visa upp sig och skryta, och det är väl bra att de får chansen till det om de har det behovet, men det intresserar inte mig i alla fall.

Det vore roligt om någon hittade in till min blogg. Lite kommentarer, synpunkter och frågor hade piggat upp, men man får ge det lite tid. Jag har helt medvetet inte gjort någon som helst reklam för bloggen, varken på blogglistor eller Facebook. Hittar någon hit så lär enda sättet vara med hjälp av Google. Detta är ett litet experiment för att se om det går och hur lång tid det tar, men det är en annan historia…

Hur som helst, jag kommer att fortsätta leta efter bra löparbloggar och hittar jag någon så länkar jag till den, men just nu känns det lite tunt för de som verkligen är nybörjare och knappt orkar springa, som jag!

Ni hittar mina länkar till intressanta löparbloggar på den här sidan!

5 i -10

Ja, idag var det kallt, -10 grader! Inte utan att man känner sig lite extrem när man är ute och springer i sånt väder, mitt i natten (det känns så när det är nattsvart) och på snö. Men så himla märkvärdigt är det inte. Hade tänkt köra i zon 2 hela sträckan, men pulsklockan la av igen …. F..n. I måndags var det dags för dommen och som vanligt fick jag ”Incomplete training week”, jag trodde att jag skulle kunna fixa det förra veckan, men icke. Klockan är lite väl petig tycker jag och nu när den la av igen så lär inte denna vecka heller bli ok, skit!

Jag mötte några tappra löpare på den elbelysta delen kring Prästtjärn, men på den andra delen var jag ensam. Man hinner tänka lite när man springer. Tänkte att jag skulle kolla runt på lite andra löparbloggar. Har faktiskt inte kollat på en enda annan löparblogg, eller jo, en, den handlade om barfotalöpning, det känns lite halvfarligt om man springer på något vasst.

Hittar jag någon bra som handlar om löpning för nybörjare och har bra tips för träning och motivation så länkar jag till den.

Just det, jag hade bara tunna löparhandskar på mig, det var väl kallt innan jag fått upp värmen, får ta på mig lite varmare nästa gång.

Bloggen är publik …

Notis

Nu är bloggen publik så vem som helst kan snubbla in här! Om ni skulle gör det så skall jag väl nämna att den fortfarande är under uppbyggnad så det kommer att komma lite mer struktur och information vad det lider …

Alla kommentarer och inlägg uppskattas även om ni har andra erfarenheter. Alltid kul med olika erfarenheter och infallsvinklar …