Då var det äntligen dags! Varvet ligger lite tidigt på året och man hinner inte riktigt vässa formen tycker man, men det är otroligt roligt när det väl bara är någon dag kvar.

Förberedelserna i år har funkat kanon, kände mig visserligen lite krasslig på fredagen (dagen innan) och tog en liten whisky, kliade i halsen och hade lite ont i lederna, men på lördags morgon var allt 100 igen!

Jag packade väskan, kollade spårvagnarna, käkade frukost och lunch, sen var det bara att sticka iväg. Startade i grupp 17 kl. 15.07.

Jag hade en plan, att inte springa för fort i början och att hålla pulsen vid 160 ca, i alla fall inte över 165. Det krävdes disciplin skall jag säga, när mer eller mindre otränade människor sprang om på löpande band ville man inte hålla igen, inte alls, men jag lyckades. Jag hade järnkoll på pulsen genom hela loppet och pulskurvan såg ut som en linje med början vid 160 och slut vid 192! Nere vid Lindholmen efter en mil ca började tempot kännas lagom, nu stämde farten med hur trött jag kände mig. Efter TV-huset och uppför Götaälvbron flöt allt på bra, där brukar det börja bli tungt och när jag rundade Nordstan kände jag att jag hade bra med krafter kvar. Hade tagit två påsar gel hittills för att inte gå in i väggen senare. Uppför Avenyn kunde jag för första gången (detta är mitt fjärde varv) springa om folk och det kändes otroligt bra. Först vid övre Husargatan och över bron in i Slottsskogen kändes det riktigt tungt. Sista 300 meterna la jag (som vanligt) på en spurt och sprang om några hundra, alltid kul att sluta så även om loppet i sin helhet inte gick så fort.

Men, kom i mål på 2.25 drygt, pers igen med 5 minuter ca. Förra året 10 och nu 5 himla nöjd och himla kul, vilken dag!! Då är det bara att börja förbereda sig för nästa år nu då! Då kanske man kan våga springa lite fortare, jag springer ju trotts allt milen under timmen normalt sett.

Här är lite tider från varvet och det som är intressant att se är hur placeringarna förändras, verkar att hålla igen i början var ett vinnande koncept!