I torsdag hade jag ett pass med PT:n. Det låter kanske lite ambitiöst, precis som om man va värsta löparen, men om man inte kan så mycket så är det bra att få kunna fråga lite (och träna också såklart). Vi sprang tillsammans upp till ett skogsparti. Där fick jag springa uppför en backe med en stock på axlarna ett par gånger, inte så skönt.

Sen sprang vi vidare bla. uppför en backe, körde på tills jag var helt slut och höll på att falla ihop av syrebrist på toppen, då tyckte han att jag skulle fortsätta springa, det är inget man utsätter sig själv för direkt!

Pratade lite om GBG-varvet också och han menade att det är inte konstigt att man får ont om man inte brukar springa så långt, det är helt naturligt, bara att öva på längre sträckor och mer på asfalt.

Glömde mitt pulsband, det var irriterande!