Pass med PT

I torsdag hade jag ett pass med PT:n. Det låter kanske lite ambitiöst, precis som om man va värsta löparen, men om man inte kan så mycket så är det bra att få kunna fråga lite (och träna också såklart). Vi sprang tillsammans upp till ett skogsparti. Där fick jag springa uppför en backe med en stock på axlarna ett par gånger, inte så skönt.

Sen sprang vi vidare bla. uppför en backe, körde på tills jag var helt slut och höll på att falla ihop av syrebrist på toppen, då tyckte han att jag skulle fortsätta springa, det är inget man utsätter sig själv för direkt!

Pratade lite om GBG-varvet också och han menade att det är inte konstigt att man får ont om man inte brukar springa så långt, det är helt naturligt, bara att öva på längre sträckor och mer på asfalt.

Glömde mitt pulsband, det var irriterande!

Träningstankar

Har läst lite och funderat lite sedan Göteborgsvarvet. Har även haft en PT-timme med min Ultratriathlon PT. (Nu skall alltså jag inte börja träna Ultratriathlon om någon trodde det, men han håller på med det).

Att man får ont på nya ställen efter ett längre lopp är inte så konstigt, kroppen är helt enkelt inte van. Så det som krävs är dels att stärka upp kroppen med styrketräning och dels springa mer och längre.

Jag har konstaterat att jag är svag i höfterna och har fått lite övningar för det. Sedan bör jag försöka få in tre löppass i veckan i stället för bara två som det är nu. Bör också få in ett pass som är lite längre, 8 – 15 km. Tror att det kan göra ganska stor skillnad faktisk.

Just nu  känns inte att springa 5 km som långt (fast jag kommer ihåg att jag tyckte det i början, då var jag glad om jag kunde springa 2,5) och två 5 km pass blir bara en mil i veckan och det är inte så mycket.

Sen har jag själv listat ut att det kan vara farligt att träna för mycket intervall och kondition, det belastar kroppen mer och risken för skador ökar. Just nu känner jag mig ganska skadefri, bara lite känningar i höger lår fortfarande. Tanken i alla fall är att öka längden och mängden, inte farten i första hand. Vi får se hur det går!

5 km asfalt

Har fortfarande ingen lust att springa på elljusspår med all is. Så i lördags blev det 5 km ca tror jag, från dörren. Var ute i 33 minuter så det borde bli 5 km med mitt tempo.

Efteråt har jag känt av baksida höger lår igen. Om ni läser Åsas kommentar till det förra inlägget så verkar hon ha samma problem och det känns ju inget vidare, löpförbud…

Alltså, att springa är kul, speciellt om man inte sprungit förut och aldrig känt känslan av att ha bra kondition. Att då kunna ta sig ut och få känna detta är helt underbart, känna kraften i benen och andningen. Att sen få skada efter skada och inte kunna springa känns så himla tråkigt, men blir deppig helt enkelt.

Det blev inget seedningslopp i helgen inför Göteborgsvarvet heller, var väl lika bra det kanske.

Bytte batteri i mitt pulsband. Har haft problem med att det tappar kontakten och ställer sig på 0, fast det hjälpte inte. Undra om det är kylan som gör att det inte funkar?

Väntar på tid hos sjukgymnast, får se om det kan hjälpa.

Just det, höll på att glömma. Jag fick tre PT-timmar av min fru i julklapp. Så i eftermiddag skall jag till Petri Hallberg som skall få coacha mig lite. Han är ultratriatlet (en liten annan division milt uttryckt) så han borde kunna lära ut ett och annat kan man hoppas. Återkommer om hur det var!