Prästtjärn 5:an och nu vila!

Sprang Prästtjärn idag. Ville verkligen köra max och så gärna komma ner under 30 min, men det gick inte. Kom in på prick 31 minuter och jag tror faktiskt att det är personbästa. Kanske inte konditionen är så dålig som jag trodde. Tryckte på max på slutet och låg precis på möjlksyranivån, men benen kom tillbaka utan att stumna! Jag är nöjd!

Nu blir det vila fram till lördag, Göteborgsvarvet 2013, när det smäller. Ang. skor så väljer jag nog de nya Adidas Energy Boost. Idag kändes dom himla bra (inte så långt förvisso).

Köpte ett nytt band till min Polar pulsklocka också, det var lite nyare i konstruktion och funkade klockrent, härligt! 200 spänn kostade det och det var det värt.

Kanske inte mer blogginlägg förrän till helgen, håll tummarna, 2.16 är tiden jag vill in under, allt annat är bonus!!

Genrep GBG varvet, 1,5 mil längsta i mitt liv!

Jaha, då har man satt personligt längsta rekord, eller vad man säger. Sprang Kilene, milen och direkt 5:an därefter, 1,5 mil.

Första milen gick ganska bra 1,03 så det är jag nöjd med. Sedan började jag känna mig lite trött. Hade sprungit i mina nya Adidas Boost skor och de är lite vingliga, speciellt på mjukt underlag. Min högerfot trampar jag ganska snett med så jag sprang och fokuserade på att räta steget (bra att ha något att tänka på också), men efter en mil började vänsterfoten krångla i stället, kände att jag trampade ganska snett och fick en blåsa också. Jag var så trött i foten då så det gick inte att får steget bättre, bara att springa på. Tog mig runt på 1.35 totalt och det är jag nöjd med i alla fall.

Funderade på hur varvet kommer att bli. Det är inte terräng så det bör vara lite lättare, sen kan man få lite draghjälp av alla andra och publiken, men dras man med i för högt tempo får man mjölksyra och det vill man absolut inte. Får studera banan lite innan, inte springa för fort så att man inte orkar Götaälvbron och stumnar, bättre att ha lite marginal och öka på slutet (önsketänkande). Ok, 1,5 mil nu, på lördag 2,1 undrar om det är stor skillnad? Stadsloppet i Karlstad känner jag att jag har koll på men detta känns som en utmaning!

Målsättning, ta sig runt (helst utan att gå) ca 2.15, men nöjd bara jag tar mig runt. I Stadsloppet ställer jag lite högre krav i år, slå förra årets resultat på 58 min, men helst under 55, det bör gå om inte någon skada blir värre, nu känns det ändå ganska ok igen, inte helt 100, men 90 i alla fall!

Slänger nog in ett pass på måndag (eller senast tisdag) och sen blir det vila till lördag. Frågan är skall jag springa i mina nya ”vingliga” boost skor eller skall jag ta dom gamla?

5 km förra torsdagen + 8 km gång i går …

Ingen superträning just nu direkt. Förra torsdagen sprang jag Härskogen på is. Snö som smält och stelnat. Tur att jag hade dubbskorna med mig, hade tagit de vanliga skorna på mig, men fick byta. Annars hade det inte gått!

Kändes som att bröstet skulle sprängas på slutet, sprang hela 5:an. Benen kändes inte tunga och ingen mjölksyra, men syreupptagningen räckte inte. Ganska skönt på något sätt när det är så och inte tvärt om tycker jag.

I går gick jag 8:an på Skatås. Har känt av baksida lår igen i höger ben eller ”hamstring” som jag fattat att muskeln heter. Även när jag gick kändes det jättemycket efter ett tag, som om jag fick kramp. Alltså det känns som jag bara håller på med rehab för någon skada hela tiden. Tydligen kan man få problem med den om man springer mer på tå än häl (och jag har ju försökt ändra lite) kanske är det därför. Styrketräning rekommenderas, jag vet dock inte hur det är med fortsatt löpning, om det är bra, dåligt eller inte spelar någon roll.

Har börjat fundera på seedning inför Göteborgsvarvet också, men det kanske är dumt att springa det loppet om inte låret är bättre, så jag är i valet och kvalet just nu.

2,5 km + 2,5 med inlägg i skorna +farttest

Då har man sprungit med inlägg i skorna för första gången i går onsdag. Stoppade inläggen i mina Nikeskor. Kändes inte alls konstigt, som att springa med vanliga skor, fast lite skönare.

Trodde aldrig att jag skulle vänja mig vid inläggen när jag först provade dom. Kändes som jag skrev att ha en pingisboll under foten. Nu blir det bara inlägg tills vidare. Foten sitter fast bättre i skon också, lite mer slalompjäxkänsla så att säga!

Körde Kilenegården 2,5:an. Gjorde ett test på första 2,5:an. Sprang i ett högt tempo för att testa konditionen och kollade om jag kunde komma runt på under 12.30 – Det gick, 12.28! Inte illa. Tror inte att jag sprungit så fort sedan jag var 15 år (och 30 kilo lättare)!! Himla nöjd. Då får nästa mål bli 5 km under 25 då, pust …

Satte mig och vilade efter 2,5:an i några minuter och spottade mjölksyra. Sedan joggade jag ett varv till. Kom runt hela 5 km sträckan på under 30 trotts sittpaus. Det kändes också bra! Nu blev det mycket tider kände jag, inte så kul kanske, men dokumentation är bra. Om ni läser hur det började här på bloggen kan ni se att jag uppfyllt mitt mål och nu får jag fundera ut ett nytt. Jag behåller mitt gamla, det är alltid bra så att man inte glömmer!

Just det, för er andra med Mortons eller andra fotproblem, skaffa inlägg och ge inte upp. Om man inte behandlar i tid kan det bli operation och men för livet. För mig tog det två veckor exakt att vänja sig, men det kan tydligen ta längre tid också!

45 min asfalt i Partille

Normalt sett på måndagmorgon brukar jag styrketräna. Jag tänkte dock passa på att vässa formen nu inför Stadsloppet (skriver det i varje inlägg nu känner jag) och byta till löpning. Fick till och med med mig en arbetskamrat ut och det var bra visade det sig.

Vi sprang från Sportlife i Partille till längst bort i Utby, en liten tur genom Utby och tillbaka igen. Ca. 45 minuter även denna gång. På vägen tillbaka höjde jag tempot till nästan max vad jag kunde (om man menar tempo man kan hålla någon längre tid alltså). Tryckte på så att pulsen kom upp över 180 och mjölksyran började komma. Då slog jag av och tog det lugnt igen. Kollegan sprang då om mig, vilket så klart var en utmaning, men jag orkade inte riktigt hänga på med min då ganska höga puls. Bra lärdom, men också bra träning.

Inga problem annars, allt kändes bra, inte ont någonstans, skönt!!

På torsdag kör jag samma runda igen om allt klaffar (men då skall jag se till att GPS:en funkar från start) ensam och tänkte springa exakt en mil med ett jämnare tempo. Blir en bra värdemätare tror jag!

Sen har jag ytterligare ett mål innan Stadsloppet och det är att springa från Partille till Lerum. Det är 1,4 mil och backigt, men det känns som en bra idé att ha något längre lopp i kroppen också. Då kanske en mil känns kort :-)