Gång i New York

På nio dagar i New York, Manhattan, har man hunnit med att gå en del. Jag åkte i mina Nikeskor och de var de enda jag hade med mig. Tänkte att det måste ju vara bra att gå i löparskorna! Men där hade jag fel …

Redan på planet dit, fattar ingenting, fick jag ont under högerfoten. Hur mycket går man runt på ett flygplan?? Så när vi väl kom fram och skulle börja gå runt gjorde det väldigt ont, gick runt och haltade och fick trampa snett med foten hela tiden.

Tanken var att jag skulle köpa nya skor där borta, shoppingen skulle ju vara så fantastisk, men det tog 4 dagar tills jag hittade några, en lång pina!

Sedan köpte jag några skor till, bla så hittade jag ett par Saucony löparskor som jag köpte lite på vinst och förlust för 350:-, bra pris. Det var dom jag hade när vi sprang i Central Park. Tyvärr fick jag ont i dem också, fast på ett annat sätt. Märkligt att jag skall ha så svårt med skor och ännu märkligare att jag fick ont i mina Nike när jag gick, jag får ju inte ont i dom när jag springer.

Köpte ett par träningströjor också och en lager 2 tröja av märket Under Armour. Det springer man sällan på i Sverige, men de har bra och snygga kläder.

En annan kul grej i förbifarten, jag gick ner tre kilo i vikt. Trodde att jag skulle gå upp. Kanske var det all gång och inget småätande på kvällarna som gjorde det. Oavsett så tackar man och tar emot!

I kväll blir det Partille och Prästtjärn igen, då får vi se om konditionen försämrast efter förkylningen (som verkar vara på sluttampen).

Sista dagen blev det en runda i Central Park!

Var fortfarande lite förkyld i söndags, men man vet ju aldrig om man kommer hit igen så det blev en liten runda trotts allt. Var ute i ca 40 minuter.

Gick upp tillsammans med min fru innan barnen och innan frukost och började springa ner mot Första avenyn. Fick för mig att det skulle vara färre trafikljus där, men eftersom vi tog vänster vid FN-skrapan så var det lika mycket som överallt i New York.

Om man skulle bo i New York och försöka träna reglebundet och få variation skulle det inte var det lättaste. Att springa på gatorna är ganska meningslöst eftersom man måste stanna för rödljus hela tiden. Inga sammanhängande gångvägar eller cykelvägar eller något sånt. Det är bara i Central Park som man kan springa utan att behöva stanna, men där är det mycket folk, speciellt på helgerna, jösses …

Vid 8-tiden i söndags var det inte riktigt så här mycket folk som tur var. Vi tog en liten sväng genom parken och eftersom vi var ute så tidigt kunde vi springa på de mindre gångvägarna. Det går inte senare på dagen då få man hålla till på vägen som går genom parken annars får man stå i kö …

Sedan sprang vi tillbaka mot hotellet. Tog 5:e avenyn ner och sedan en vänstersväng vid 48:gatatan och vidare till Lexington aveny där vi bodde. Borde väl vara ca 6 km gissar jag. Kände mig inte i någon vidare form. Förkylningen gjorde nog sitt och sedan har man ju gått precis hur mycket som helst varje dag. Det är slitsamt att vara i New York 🙂

Alla som varit i New York som man har pratat med har varit väldigt lyriska om stan. Riktigt så lyrisk är nog inte jag, osäker på om man är sugen på att åka tillbaka eller inte. New York Marathon känns i alla fall väldigt avlägset. Det blir ganska jobbigt att åka i väg och springa efter en tidsomställning så man får nog åka några dagar innan i så fall.

Fick köpt lite löparkläder också, men det kan vi ta mer vid ett senare tillfälle…

Lövsjöspåren 9 – Gråbo

Idag blev det gröna Lövsjöspåret. Förra helgen var det det blåa jag sprang. Det blåa är 8 km och det gröna är 9 (fast om man tittar på kartan ser det ut som om det skiljer mer). Jag får ta på mig GPS:en nån dag och kontrollera.

Gick bra, sprang hela, eller var tvungen att gå på några ställen för att ta mig över vattenpölar och lera annars sprang jag hela. Inte samma naturupplevelse här som på 8:an. Här var det grusväg, kalhyggen och kraftledningsgator, men det är alltid roligare att springa i skogen och framförallt att springa där man inte sprungit förut.

Jag är inte mycket för att ta tid, håller mig hellre till pulsklockan, men jag noterade att jag kom runt på 1.03. Det är jag nöjd med måste jag säga.

Senare delen av spåret låg jag på ca 170 i puls hela tiden. Jag kände att jag balanserade på gränsen till mjölksyra, men det kändes bra att kunna springa med den pulsen utan att ha ont och vara helt slut. Ett bra pass, men inget jättekul spår. Skall bli intressant att känna hur det känns i höfterna om någon dag nu!

Nästa löp-pass blir i Central Park, New York (åker på torsdag). Gissa om jag ser fram emot det!!

Prästtjärn

Då blev det Prästtjärn idag. Lite ovanligt på en söndag, men resten av familjen skulle till Sportlife i Partille så då passade det ju bra. Sprang utan mössa för första gången på 4 månader, skönt. Kan det bli varmt nu då …

Sprang så gott som hela, bara den sista backen vid vattentornet gick jag. Kände att benen hade blivit bra tunga om jag sprungit den också (eller springa är väl fel ord egentligen när det går långsammare än när man joggar).

Man tänker en del när man springer, det är bra, och jag kom att tänka på hur jag tänkte. Jag tänkte: en backe, det är jobbigt, tungt, snart kommer plan mark eller nedförsbacke då kan man vila. Och så kom jag på att om man tänker att man vilar på plan mark och nedför så måste man ju ha kommit en bit. Många skulle ju tycka att det var jobbigt bara det! Kände mig lite nöjd med dom tankarna.

I mål så tog jag ”mördarbacken” vid panncentralen tre ggr till och lät pulsen sjunka till ca 130 i mellan. Hade maxpuls på 190, inte illa. Kände mig lite vimmelkantig efteråt, borde haft med mig något att äta, sånt är jag kass på … Tänkte lägga upp en pulskurva på bloggen, men jag har inte tid med det, tyvärr ..

Jag är ganska kass på att lägga in bilder också, bloggen blir ju lite tråkig pga. det, men jag skall snart till New York och då tänkte jag springa lite i central Park, då får jag ta mig i kragen och lägga in lite bilder även om det blir i efterhand.

Föreläsning med Kari Martens

Ja, vad skall man säga. Lite halvgalen. Ok, men kanske inte så inspirerande som man hade hoppats. Det framgick inte riktigt om han jobbar fortfarande eller om han har sin träning som ett heltidsjobb (jag gissar att han har det). Men jag fick bekräftat att jag gör någotlunda rätt i alla fall. D.v.s. ta det lugnt och höj tempot gradvis. Börja med att gå … Ja, vad är det jag ha tjatat om …

Nu, i och för sig, när man hållit på ett tag och vill springa mer, blir det svårare och svårare att gå, det känns som ett steg bakåt och det är lite farligt.

Har faktiskt fått en en egen tanke om att springa marathon någon gång (fick denna tanke innan föreläsningen skall jag väll tillägga), helst New York Marathon, det finns en viss klang över det tycker jag. Skall i alla fall till New York nu i april så det får bli några löprundor i centralpark i alla fall, det känns rätt när man är där! Det ser jag fram emot …