Skatås 1,8 mil genrep inför Göteborgsvarvet

I torsdags, alltså för en vecka sedan, sprang jag Skatås 1,8 mil för första gången nånsin. Snacka om kuperat! Tänkta att jag skulle ta det lugnt, och så blev det, med råge!! Kom runt på 2.42 nästan tre timmar, helt sjukt.

Länge tänkte jag att jag skulle minsann springa hela vägen, men efter 1,7 km ca tog jag tokslut. Väggen kallas det … Var nästan jobbigt att gå. Man känner att det är på väg, eller jag gör i alla fall, för jag blir helt plötsligt sjukt hungrig. Har varit med om det förut, men då har jag inte haft så långt kvar och inte så mycket uppför så de har det gått bra ändå, men nu blev det stopp.

Hade inte med mig något att dricka och inga kolhydrater så det kanske inte är så konstigt. Har laddat med lite gel nu inför varvet, jag vet hur det brukar kännas efter Götaplatsen, det är då det blir tungt!

Annars är formen ok, inte bästa nånsin, men helt ok för att vara i maj. Alltid svårt så här tidigt på året. Säsongsbästa på 8 km och 5 km i veckan.

Nu handlar det nog om självdisciplinen att kunna hålla nere farten första milen, får inte gå för fort, 1.05 är helt ok.

Målet är att komma under 2.30 (nä, jag springer inte fortare). Skall försöka hålla pulsen under 165 (helst 160) hela tiden, vilket nog blir svårt för jag har analyserat gamla lopp och då legat på över 170. Hmm, har jag fått bättre kondition eller bara blivit äldre? Vikten är helt ok nu, nere i 89 kg.

Kul skall det bli i alla fall, ut och heja på oss!!

Partille – Lerum 1,3 mil m.m.

Ja, det var ett tag sedan jag bloggade nu. (känns som jag skriver det varje gång). Men vi skall flytta, från villa i Lerum till lägenhet i stan så allt är nerpackat, även datorerna, och det har varit sjukt mycket på jobbet så har inte haft någon tid att blogga där.

Hur som helst, jag har hållit igång och sprungit. Kommit upp i lite längder och i förrgår sprang jag från Partille till Lerum för andra gången på ett par veckor. Gick skapligt, men fick lite ont i höften (höger) och vänster hålfot. Just smärtan när man springer långt är problemet nu, har inga problem med konditionen. Har också fått lite tankar kring lågpulsträning, dvs inte köra på max som jag lätt har en tendens att gör annars. Så jag försöker ligga under 165 i puls hela vägen, och det gör att det inte går så himla fort.

Har även sprungit milen i Skatås och milen på Kilenegården ett par gånger, så det har blivit lite längre sträckor. Nånstans är jag ändå rädd för att det inte skall räcka för Göteborgsvarvet och nu är det bara två veckor kvar. Sjukt vad tiden sprang iväg …

Fått lite ont i ryggen, har inte varit på gymmet sedan i januari, så nu på måndag måste jag verkligen dit. Ett halvår utan gym och sen kommer värken, det har jag märkt förut också.

Jag rapporterar efter Göteborgsvarvet hur det gick. Är även anmäld till Stadsloppet i Karlstad i år igen!

Indoor walking

Det var ett tag sen jag skrev nu. Ingen förändring direkt. Höger hälsena spökar fortfarande. Har inte sprungit något tyvärr!

Idag var jag i alla fall på ett Indoor walking pass för första gången i mitt liv. Det var faktiskt kul. Kändes ganska mycket som att springa och blev lite variation också med låga ställningar och sånt. Passade mig! Det kan jag helt klart tänka mig köra igen.

Det var kul också för de flesta hade pulsband så man kunde se pulsen på en projektor fram i salen. Jag hade kanske ställt min maxpuls 5 slag för lågt (det fick man göra när man gick in i salen), men jag låg väldigt högt i puls hela tiden jämfört med andra.

Kände inget i hälsenan på passet så detta är nog ett bra komplement!

Rudspåret Karlstad med släkting

Har sprungit Rudspåret i Karlstad två gånger med en släkting. Han är inte så vältränad just nu. Har sprungit tidigare (för 15 år sedan) och varit riktigt snabb. Dock har tid och kilon tagit ut sin rätt och nu kan jag säga att han hade det tungt. Spåret är bara 2,5 km och innan vi sprang ihop hade han inte sprungit hela utan gått vissa delar (inget fel i det). Nu pushade jag honom och han sprang hela. När vi kom runt fortsatte jag ett varv till och han vände och gick, när vi möttes sprang vi tillsammans i ”mål”.

En liten annorlunda känsla att springa med någon med sämre kondition (som att springa med mig själv för två år sedan skulle jag tro). Jag fick inte upp min puls, medan han knappt orkade prata.

När jag sprang Stadsloppet sprang det några från IF Göta som sprang baklänges och peppade oss andra att springa (oklart om de hade sprungit från start dock), nu kände jag mig som dom, en ganska trevlig känsla måste jag säga! Man är inte nybörjare längre, man har kommit en bit på väg helt enkelt!

Dags för Energy Boost!

Ja, vet inte var jag skall börja riktigt… Har varit i London med familjen, ingen löpning där, men en himla massa gående. Var orolig för mina fötter, förra våren fick jag ju nervinflammation när vi gick i New York i en vecka. Nu hade jag mina inlägg i hela tiden. Det gick skapligt och fötterna höll i alla fall.

När vi knallade runt i London råkade jag se Adidasbutiken och den nya Boost-tekniken. Hade inte hört talas om denna innan. Testade ett par löparskor, Adistar Boost, men vågade inte köpa dem direkt. Gick hem och googlade och tänkte att har man problem med fötterna kan det ju vara värt att testa. Gick tillbaka nästa dag och då var dom sålda :-( Surt, men jag köpte ett par Energy Boost istället. Inte lika mycket stöd, bra eller dåligt?!?

Nu har jag hunnit testa dom i alla fall, först Härskogen 5:an och i söndags 5:an två varv. Tänkte ganska mycket på min stegisättning och försökte justera steget. Jag känner tydligare i dessa skorna att jag trampar lite snett, men de är himla sköna på foten, inga skavsår efter en mil heller som jag fick senast.

Nu är det snart nära Göteborgsvarvet. Träningen har ju lidit, nu springer jag hyfsat, har ont, lite, men det har inte blivit värre. Får bli något långpass till och så får vi se om jag vågar köra något tempo-också!

Måste skaffa nytt pulsband till min klocka också, mitt måste vara utslitet, för det funkar 30% av tiden.

Stadsloppet Karlstad 2012

Vilken folkfest!!! Det blev nytt deltagarrekord detta året också (osäker på om de räknar de åren då det hette Götajoggen) 4424 tror jag eller i närheten i alla fall.

Plats 1803 och tiden 58.47. Nöjd med att komma under timmen, fast jag trodde att jag skulle kunne pressa in under 55 minuter, men det gick inte.

Det var lite svårt att få plats att springa första halvan av loppet och om man sprang förbi någon fick man ödsla med en del kraft så det kändes dumt. Hade koll på pulsklockan hela tiden och sista halvan låg jag över 180. När vi kom in på Drottninggatan var det tur att det stog hur mycket folk där som helst, annars hade det varit nära att man börjat gå. Någon flygande 100-metrare var inte att tänka på. Det var en som sprang den, men han sprang jag om igen 300 m längre fram, då gick han.

Efteråt var jag trött, glad och hade blåsor under fötterna:

Jag sprang inte med mina nya inlägg, det vågade jag inte (men det har jag gjort nu). Jag sprang i mina Nike. (Bilden ljuger lite, för jag bytte skor precis efteråt)

Det blir helt klart en anmälan nästa år igen och det är redan flera som har flaggat för att de vill hänga på. Det vore roligt för det blev lite ensamt vid start och mål när man inte hade någon att prata med. Jag får blogga ikapp lite de närmaste dagarna. Har varit i Funäsdalen och fjällvandrat och ligger efter lite nu.

Så här roligt hade vissa det:

Foten är helt bra nu föresten, det var den inte på Stadsloppet, då kände jag av den och fram tills i går. Har använt mina inlägg flitigt och gått i dem hela tiden även på fjällen, men mer om det senare!

Hyfsad puls …

Kollade lite på min puls jag hade i måndags när jag sprang milen. Medelpuls på 178 och maxpuls på 194. Ny maxpuls igen. Ganska otroligt att man kan hålla så hög puls så länge. Nog det tuffaste passet jag kört nånsin faktiskt! Hela passet över zon 3. Jag får nog justera zongränserna lite …

Så här såg pulskurvan ut:

I morgon skall jag till en ortopedingenjör och få inlägg i mina skor. Jag behöver tydligen det för att inte få ont i fötterna, jag har ”Foppafötter” sa han. Nästan kändis alltså :-)

 

Genrep, 1 mil asfalt

Foten känns bättre och bättre!! Idag sprang jag på morgonen 1 mil efter GPS på asfalt. Började springa i Partille och sprang upp till Kortedala ungefär och vände och tillbaka. Det kändes längre och gick ganska tungt. Förvånansvärt tungt. Jag trodde att det skulle kännas lättare. Det gick på ca 1.02 vilket jag inte är helt nöjd med. Under en timme hade jag velat komma. Antingen var jag dåligt förberedd eller så gick GPS:en fel eller så har jag helt enkelt inte den formen jag trodde jag hade…

På vägen tillbaka låg jag kring 180 i puls hela tiden, det är ganska mycket det, så jag vågade inte öka något. Vi får se hur det går på lördag.

Märker att hjärnan kan vara både vän och fiende. Om man börjar fokusera på att det går tugnt och gör ont då är det inte bra, men om man måste tänka på något annat, typ mötande cyklister eller trafik går det ofta mycket bättre.

Nu blir det nog vila sig i form tror jag!

Cykel igår

Jaha, foten har börjat krångla igen så nu kan jag varken springa eller gå vettigt. Det blev en cykeltur i går i alla fall. Vi var i Karlstad (Hammarö) så det blev en tur till Fiskvik och tillbaka. Samma upplevelse som sist, fick inte upp pulsen. Låg mellan 140 och 160. Försökte jag trycka på lite mer så kom mjölksyran farande i benen och då blir det automatiskt att man slår av på tempot.

Var ute i dryga 50 minuter i alla fall. När jag kom tillbaka var låren som stockar och bar mig knappt. En ganska skön känsla det också i och för sig, men jag hade hellre sprungit. Får se hur det blir i denna veckan nu. Kanske får man söka läkare igen … Ev. cyklar jag till jobbet i morgon 1,5 mil, vi får se …

45 min asfalt i Partille

Normalt sett på måndagmorgon brukar jag styrketräna. Jag tänkte dock passa på att vässa formen nu inför Stadsloppet (skriver det i varje inlägg nu känner jag) och byta till löpning. Fick till och med med mig en arbetskamrat ut och det var bra visade det sig.

Vi sprang från Sportlife i Partille till längst bort i Utby, en liten tur genom Utby och tillbaka igen. Ca. 45 minuter även denna gång. På vägen tillbaka höjde jag tempot till nästan max vad jag kunde (om man menar tempo man kan hålla någon längre tid alltså). Tryckte på så att pulsen kom upp över 180 och mjölksyran började komma. Då slog jag av och tog det lugnt igen. Kollegan sprang då om mig, vilket så klart var en utmaning, men jag orkade inte riktigt hänga på med min då ganska höga puls. Bra lärdom, men också bra träning.

Inga problem annars, allt kändes bra, inte ont någonstans, skönt!!

På torsdag kör jag samma runda igen om allt klaffar (men då skall jag se till att GPS:en funkar från start) ensam och tänkte springa exakt en mil med ett jämnare tempo. Blir en bra värdemätare tror jag!

Sen har jag ytterligare ett mål innan Stadsloppet och det är att springa från Partille till Lerum. Det är 1,4 mil och backigt, men det känns som en bra idé att ha något längre lopp i kroppen också. Då kanske en mil känns kort :-)