Har fortfarande ingen lust att springa på elljusspår med all is. Så i lördags blev det 5 km ca tror jag, från dörren. Var ute i 33 minuter så det borde bli 5 km med mitt tempo.

Efteråt har jag känt av baksida höger lår igen. Om ni läser Åsas kommentar till det förra inlägget så verkar hon ha samma problem och det känns ju inget vidare, löpförbud…

Alltså, att springa är kul, speciellt om man inte sprungit förut och aldrig känt känslan av att ha bra kondition. Att då kunna ta sig ut och få känna detta är helt underbart, känna kraften i benen och andningen. Att sen få skada efter skada och inte kunna springa känns så himla tråkigt, men blir deppig helt enkelt.

Det blev inget seedningslopp i helgen inför Göteborgsvarvet heller, var väl lika bra det kanske.

Bytte batteri i mitt pulsband. Har haft problem med att det tappar kontakten och ställer sig på 0, fast det hjälpte inte. Undra om det är kylan som gör att det inte funkar?

Väntar på tid hos sjukgymnast, får se om det kan hjälpa.

Just det, höll på att glömma. Jag fick tre PT-timmar av min fru i julklapp. Så i eftermiddag skall jag till Petri Hallberg som skall få coacha mig lite. Han är ultratriatlet (en liten annan division milt uttryckt) så han borde kunna lära ut ett och annat kan man hoppas. Återkommer om hur det var!