Prästtjärn 5, läkarbesök m.m.

I går sprang jag Prästtjärn för första gången sen våren 2013! Känns lite sjukt att det var så länge sedan. Vart tar tiden vägen egentligen?

Det gick sådär, kan man väl säga. Jag hade som mål att ta mig runt utan att gå och det lyckades jag med, men mer var det inte. 37 minuter blev tiden. Det var i och för sig ganska mörkt och sista biten såg jag nästan ingenting, hade ingen pannlampa så jag fick ta det lite försiktigt, kanske hade blivit någon minut bättre i ljus.

Det som var lite trist var att jag kände av hälsenan efter 3 km ca. Förstod först inte om det var nån skit i skon eller om det var senan, men det kände jag i morse, senan var öm igen. På med lite tåhävningar alltså. Det verkar som om det är backarna som gör att det blir problem, så till er som har problem med hälsenor, spring plant!

GPS:en var inte klockren igår heller, tog bra tid på sig innan den startade och sedan hade den inte reggat första km när jag tankade upp info på Suuntos site. Den hade dock koll på sträckan ändå så värdena verkade stämma.

Var hos läkaren för ett par veckor sedan. Har som jag nämnt tidigare ont under båda fötterna från och till. Nedsjunkna framfotsvalv har jag tydligen och jag måste använda inlägg i skorna hela tiden, det kommer inte att bli bättre med tiden, snarare tvärt om. Igår var jag hos en ortopedtekniker och skaffade mig ett par inlägg till, har redan ett par, men nu köpte jag ett par tunnare, mer för ”finskor”. Bara att hoppas att det onda går över om man börjar använda dessa regelbundet nu då. Lite jobbigt annars för det sticker, bränner och gör ont under fötterna. Ja är det inte det ena så är det det andra …

Måst säga att jag har viss förståelse för folk som slutar träna. Får den känslan ibland, konditionen var mycket bättre för ett halvår sedan och nu orkar man knappt runt utan att gå, men inte ge upp, bit ihop så kommer väl konditionen tillbaka igen, och då blir det kul på nytt!

2 reaktion på “Prästtjärn 5, läkarbesök m.m.

  1. Härligt att du ändå kämpar på! Har själv startat upp igen efter förra årets turer med hamstrings och diskbråck, följt av en massa jobbproblem och allmänt dåligt allting. Men nu börjar det arta sig. Nytt jobb på gång och nu har jag sprungit i ungefär en månad. Jag skyndar så långsamt att det är pinsamt. Inga branta backar, inga tempoökningar, bara tugga på, långsamt och länge. Peppar peppar, so far so good. Det MÅSTE bli ett GV i år!
    Så kämpa vidare och var försiktig!

    • Vad roligt att höra att det går åt rätt håll! Jag förstår precis vad du menar med att springa långsamt. Jag fick ju erfara att backar inte är bra nu senast jag var ute. Får dock känslan att springa i backar ger bättre kondition. Har sprungit plant nu ett par månader och jag tycker inte det händer så mycket på konditionen. Lite trist, men man får väl öka längden i stället till att börja med! Syns på varvet!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>