I går morse blev jag av med gipset på högerbenet efter fem veckor, det var ofantligt skönt. Gipset i sig var inget direkt problem, det var mer att behöva kryckor hela tiden. Man kan inte ta med sig några saker, inte ens hämta en kopp kaffe. Två gånger lyckades jag dessutom trilla, en gång efter dusch, vilket också är ett eget kapitel, och en gång när jag gick in genom ytterdörren och det var blött ute. Tur att det inte hände något, det hade ju varit snyggt!

I alla fall, bort med gipset och på med en så kallad fotortos. Känns ganska mycket som en slalompjäxa. Man kan till och med pumpa upp den så att den sitter tajt på benet.

Denna skall jag ha i fyra veckor till. Det ligger kilar i hälen som jag skall plocka bort en i veckan så att vinkeln på foten går tillbaka till den vanliga i lugnt tempo så att hälsenan inte belastas för mycket.

Det jag inte hade räknat med var att jag skulle få ont under hälen, jag trodde lite naivt att jag skulle kunna gå som vanligt om än lite haltande, men icke. När jag lägger vikt på hälen gör det väldigt ont. Jag gissar att detta kanske är som när man har hälsporre. Läkaren sa något om det i förbifarten att vissa tycker att det gör ont under hälen, men jag hade inte upplevt det då så jag frågade inget direkt. Jag gissar att det helt enkelt är så att hälen måste vänja sig vid trycket, jag har ju inte sått på den på fem veckor.

Jag har fått reda på att problemet jag hade med inflammation i hälsenefästet i kombination med att benet växt ut heter Haglunds deformitet.