Idag blev det Härskogen med Bungystavar, dvs. gång. Gick först 5:an och sedan 2,5:an. Synd att jag inte hade ett träningsprogram igång på pulsklockan för jag fick riktigt mycket träning i zon 2. Byngystavarna är riktigt bra till det. I morgon får det blir någon löprunda, men jag har inte bestämt var än.
Tog en runda kring Prästtjärn efter jobbet, denna gång utan dubbskor. Känns bra att all snö har försvunnit, dock var det lite slaskigt.
För första gången sprang jag med musik. Har inte tyckt om att göra det tidigare, har velat höra andningen, men nu när man har pulsklocka kan man ju kolla på den i stället. Enda nackdelen är väl att man inte tänker lika mycket, annars brukar jag tänka på vad jag skall skriva på bloggen och sånt (och sen glömmer man ändå av hälften tills man kommer hem) nu blev det mer att man lyssnade på musiken. Men variation är ju aldrig fel, så det blir nog fler rundor med musik.
Sprang nästan hela. Fick ont i njuren, kändes det som, så jag gick en bit, och blev omsprungen av en kvinna med hund, men sen gick det över så jag kunde fortsätta igen. När jag kom ”i mål” gjorde jag några backlöpningar uppför mördarbacken vid panncentralen, de var väl halvsmart, tog kanske i lite väl mycket och kände att hjärtat inte räckte till riktigt, undrar om det är nyttigt … Fast det är väldigt skönt när man känner att kroppen inte sätter begränsningen utan att det är konditionen som gör det, då har man kommit en bit på väg!
Har tagit Voltaren nu i sex dagar och all smärta jag kände i höfterna är i princip borta. Ganska otroligt. Undrar bara vad som händer när jag slutar äta Voltaren, kommer det tillbaka då tro?
Hittade denna bloggartikeln om kost idag, den kändes sund. Bra att veta om man funderar på att springa något lopp och tankarna går mer och mer åt det hållet.
http://www.marathon.se/inspiration/hur-%C3%A4ter-man-f%C3%B6r-att-prestera
Då var man tillbaka igen efter en vecka i Funäsdalen. Har varit riktigt roligt, åkt utför, offpist, skoter och lite längd. Blev inte så mycket längd eftersom barnen var med och dom vill verkligen inte åka längdskidor, där är det bara utför som gäller och då vill dom ha mig med!
Hemma igen så sprang jag i torsdags i Härskogen, isigt värre. Dubbarna biter inte riktigt när det är hårt packad snö som smält, frusit och blivit is. Klart att det är bättre än att springa med vanliga skor, det hade inte gått, men man får ta det väldigt försiktigt. I går var jag ute och gick med min fru. Vi hade Bungystavar båda två, jag köpte såna för någon månad sedan. Man höjer pulsen 10-20 slag extra om trycker ordentligt när man går.
I dag blev det Gråbo och elljusspåret där. Det är ju bara 2,5, men det blev tre varv. Första sprang jag hela, andra sprang jag intervall och tredje gick jag i högt tempo. Lyckades bränna 975 kalorier, ganska bra. Det var lite tungt, men det var kanske dagsformen. Har tagit Voltaren i två dagar nu för höfterna och det känns redan bättre. Bara en tablett om dagen, vi får se om några dagar
Tänk vad synd det är om de som bor i San Francisco t.ex. som aldrig får testa på det här med att springa i snö och kolmörker. Behöva springa hela dagarna i stekande sol och svettas, inte kul 🙂 Tacka vet jag pannlampa och dubbskor, det är grejer det!
Man börjar bli van att springa i mörker nu, tur att man inte är mörkrädd. Har en känsla av att det är betydligt färre tjejer som skulle ge sig ut på en obelyst stig i mörkret på detta sätt. Inte för att det är många killar heller, man möter ju ingen precis! Tog 5:an runt Prästtjärn igen. Pulsklockan la av igen (men i skrivande stund har jag faktiskt bytt batteri så nästa gång skall den nog funka) så då kunde jag ju lika gärna springa hela sträckan, men det var lite tungt måste jag säga. Benen kändes väldigt tunga så jag gick en del.
Undrar varför det är så, att vissa dagar känns det så himla tungt? Kanske beror på vad man ätit eller om man håller på att bli förkyld eller något. Hade kanske inte ätit så mycket kolhydrater idag och det blev ett väldigt glapp mellan lunch och när jag sprang och inga mellanmål där emellan, kanske var det därför.
Nu bär det iväg till fjällen en vecka och utförsåkning så det blir nog inga inlägg i bloggen på någon dryg vecka!
Dags för Härskogen, 5:an igen. Kan inte påstå att det är många som springer där nu. Jag är nog faktiskt ensam. Dom man möter går. Och det är inte helt enkelt att springa i snön. Det är inte helt platt, utan håligt av alla fotspår. Det är vingligt att springa och betydligt jobbigare, men det är säkert bra träning så länge man inte stukar foten. Det var -7 idag och kändes riktigt varmt!
Jag har bara ett lager på benen, men tre på kroppen. Tajt lager-1 tröja med långa ärmar. Lager-2 tröja med långa ärmar och en vindjacka utanpå. Mössa och löparvantar. Funkar bra, lite kallt om man bara skall gå, men idag sprang jag hela.
Tror jag listat ut varför pulsklockan inte ger värden ibland (den krånglade idag igen så det fanns ingen poäng med att försöka hålla sig i någon speciell zon). Tror batteriet börjar ta slut helt enkelt. Märkte att om jag höll upp handen närmare pulsbandet så fick jag värden. Får byta batteri och kolla. Tränade på att inte gå efter uppförsbackar i stället (öh, hur lät det då?) Jag sprang fortrare än jag brukar uppför backarna och sedan joggade jag för att få bort mjölksyran. Hittar man en bra form för detta är det lättare på sikt inbillar jag mig …
Tänkte lite på Stadsloppet i Karlstad som jag nu skickat in anmälan till. Jag satte en uppskattad löptid på 55 minuter. Egentligen tror jag nog att det blir lite längre, kanske över timmen, men många sätter nog får låga tider så man vill ju inte hamna för långt bak heller. Skall bli intressant att se hur det är att springa ett lopp på plan mark och med en massa annat folk runt omkring. Det är ju ”bara” en mil så det känns överkomligt. Målsättningen får väl bli att inte komma sist. Är väl en bra målsättning för en som är nybörjare på tävlingar. Borde kanske gå ner några kilo innan loppet. Vi får se hur det blir med det, men att springa omkring med 6-7 kilo för mycket är ju ingen större vits med. Har sett en del andra löparbloggar där det skrivs om löpning som viktminskning, men tro mig, det är ingen genväg. Man får springa MYCKET om man skall minska i vikt. Är man dessutom överviktig och inte van att springa blir det jobbigt. Börja med maten i stället, det funkar garanterat! Sen kan man börja gå, gärna längre promenader på över en timme och sen kan man börja springa! Babysteps som det heter på engelska, ett bra uttryck, successivt eller små steg i taget låter bara byråkratiskt …
Fick med hela familjen till Kilenegården idag, det är ovanligt! Vi tog 5:an, några av oss i alla fall. Min fru hade fått såna där Bungystavar så hon gick med dom. Jag gick och sprang om vart annat. Svårt att hålla sig i zon 2. Efter 5:an tog vi 1:an ett varv till. Jag fick låna hennes stavar. Dom var faktiskt riktigt bra. Jag trodde det vara en typiskt reklamgrej, men dom funkade faktiskt. Jag låg i zon 2 hela tiden utan att springa, kanon! Får kanske skaffa ett par egna. På vägen hem klev jag ur bilen lite tidigare och sprang de sista 3 km. Kändes skönt att få springa lite också. Hårt underlag kändes bra med. Det är trevligt med jul, man får unna sig av det goda, det måste man kunna göra, men efter ett par dagar börjar det kännas som att det räcker!
Just det, jag fick en massa löpar-grejor av min fru i julklapp, bl.a. en anmälan till ett motionslopp, Stadsloppet i Karlstad. Det förpliktigar ju lite, men jag känner mig ganska trygg redan nu och det är inte förrän den 16:e juni så man hinner ju träna lite till innan dess. Sen fick jag lite kläder och en pannlampa med externt batteri, en Silva X-trail! Skall tydligen vara någon värstinglampa … passar ju mig bra 🙂 …
Tyvärr var den trasig så den har jag inte kunnat testa. Får bli att byta den sen när man kommer tillbaka till vardagen igen! Återigen en kul pryl som gör att man tar bort en ursäkt för att ge sig ut och springa om det är mörkt, det är viktigt, det får inte finnas några ursäkter, bort med dom …
Det var ett tag sedan jag sprang Skatås sist. Ett par månader skulle jag tro. Vet inte vad jag tycker egentligen, ganska mycket långa raksträckor, kunde varit mer kuperat. Känns bra för dom som åker rullskidor (fast det gör ju inte jag än). Sprang större delen, men gick på vissa ställen. Min fru har fått ont i höften och kan inte springa så långa sträckor. Passar mig bra också för då kan man få ner pulsen lite så att pulsklockan blir nöjd (fast det blir det inte ändå, Time for a recovery week, ett jädra gnällande ..). Annars är min fru den av oss som har bäst kondition, hon tränar en massa annat också. Hon har också en pulsklocka och hon ligger nästan hela tiden på 20 under mig i puls. Har jag 165 så har hon 145, helt otroligt. Jag har har alltså 20+ på PCW-indexskalan (Pusle Compared to Wife). Måste vara ett bra mått på om konditionen blir bättre, å andra sidan kanske hennes också kan bli bättre, fast inte lika mycket.
I onsdags sprang jag Härskogen igen, 5:an, inte mycket att säga om, repris på söndagens inlägg. Tror att jag skall göra ett separat inlägg om pulskurvor och sånt, det är lite kul …
En liten söndagsrunda. Valde 5:an i Härskogen. Sprang första 2,5 km, gick sedan en km sprang utmed sjön, gick uppför näst sista backen och sprang sista backen.
Kan konstatera att jag springer mer och mer nu. I början var det springa, gå, springa, gå, men nu springer jag större delen. Tror faktiskt att jag börjar få bättre kondition, helt otroligt, det trodde jag aldrig!
Har ett litet problem med pulsklockan och programmet jag använder. Nu när jag börjat springa mer så åker jag upp i zon 3 hela tiden. Klockan tycker att jag skall ta en ”Recovery week” och har tyckt det i fyra veckor nu – tåkigt. Jag skall alltså inte ligga i zon 3 enligt klocka utan mest i zon 2 och en del i zon 1. Jag har dock ingen lust att bara gå/jogga, jag vill ju springa också … Kanske måste jag byta program i klockan …
Jag antar att många av er känt som jag: Att springa är tråkigt, man spelar hellre fotboll eller badminton eller innebandy för det är så himla tråkigt att springa, eller?
I alla fall tycker jag så! Eller har tyckt kanske jag skall säga, har jag ändrat mig? Ja, jag hoppas det i alla fall. Vad gör man för fel då? … Man har för höga mål, vill för mycket, så det vanligaste felet är nog att man knäcker sig direkt. Man får för sig (plötslig inspiration) att börja springa och så sätter man igång, springer 5 km och kommer i mål helt död. Kanske gör man det några gånger till, men sen spyr man bara på det och slutar. Typ så …
SÄTT INTE FÖR HÖGA MÅL! Sikta bara på att höja nivån, sakta men säkert. Är man helt otränad och inte orkar springa ett steg är ju detta en ganska tacksam uppgift …
Jag har alltid tyckt att; skall man springa så skall man springa hela sträckan, inte hålla på att gå som någon gammal panschis, det är lite förnedrande. Vad är skillnaden nu då?
Ja, jag skaffade en pulsklocka en Polar FT 80. Det var nog helt rätt för mig. Startade ett program för att förbättra konditionen och sen var det inte så svårt längre. Enligt klockan skall jag ta det lugnt … väldigt lugnt (kanske beror detta på att jag har så himla dålig grundkondition?). Jag är helt enkelt tvungen att gå en massa. Springer jag åker jag upp i puls direkt och då blir klockan inte nöjd och mitt program uppgraderas inte. Klockan köpte jag i våras (2011) och jag är fortfarande lika het på att använda den. Dessutom kan man ju tanka upp informationen på Polars website och kolla pulskurvor och annat skoj. För alla tekniknördar som har motivationsproblem säger jag bara – KÖP!!!
Här kommer mina bästa råd:
1. Se till att det blir kul! Gör vad som helst, köp nya skor varje månad, skaffa prylar, GPS:er, klockor, kläder, läs tidningar, gör vad som helst bara det blir så kul som möjligt!
2. Skaffa en rutin. Rutinen behöver inte vara varje tisdag eller varje söndag. Det kan vara en gång varje vecka och senare två gånger varje vecka, men HÅLL rutinen annars är det ingen rutin. Tar du semester eller blir sjuk, se till att komma tillbaka så fort som möjligt igen. Vinter är ingen ursäkt att inte springa …
3. Gör det lätt! Springa passar mig för jag behöver inte boka tid för ett pass, jag är kass på att boka tider och kass på att hålla tider. Springa kan man göra NÄR SOM HELST, den som säger något annat ljuger för sig själv…
4 Vänta på belöningen, den kommer, men det kan ta lite tid. Ge det 4 -5 månader i alla fall. Kondition kommer inte blixtsnabbt även om det står så i alla tidningar, men det är värt att vänta på: En härlig känsla!!
5. Sätt mätbara mål (eller andra mål, typ tävlingar) som gör att du kan märka att du förbättrar dig! När du uppnått ditt mål, sätt upp ett nytt, men kom ihåg dina gamla så att du inte glömmer av att du utvecklats!
6. Gör dig oberoende! Jag vet att många vill ha med sig en träningskompis och det är ju roligt ibland, MEN, skaffa också rutin på att träna själv! Gör dig oberoende av andra. Det är inte det minsta farligt att bege sig ut och springa en runda ensam. Gör man sig beroende av andra kommer man inte att lyckas. Jag har sett många exempel på det …
Lycka till!
Jag har ingen bra kondition, har aldrig haft, så detta är ett experiment för att se om jag kan få det. Kan jag kan alla, jag lovar! Kom tillbaka om några månader eller ett år och se hur det gick …
Målet är att kunna springa 1 mil kanske längre utan att vara helt slut och framför allt att kroppen skall hålla.
Förra sommaren tyckte jag att jag kommit igång lite. Hade sprungit några varv i elljusspåret, 2,5 eller 5 km. Framåt hösten började jag och min fru gå/springa lite längre sträckor ca 1 mil. Vi sprang uppför backarna och gick på plan mark, ganska bra träning inbillar jag mig. Pang, helt plötsligt fick jag ont i knät i en rusch uppför en backe. Menisken i höger knä hade spruckit visade det sig senare. Kul …
Var inte helt säker på hur det funkade att springa med opererad menisk, men som det verkar nu så funkar det … Visst man känner att det glappar lite i knät, men det gör inte ont.