Partille vandringsled Paradiset 1 mil

Att springa på vandringsleder är kul. Man har fullt upp med att kolla hur man sätter fötterna så man tänker inte så mycket på att det är jobbigt. Ibland måste man gå för att det är för halt, eller fullt med vatten eller för brant o. dyl. I går var det ganska torrt som tur var, lyckades klara mig utan att bli blöt om fötterna. Kom på mig själv med att springa uppför en brant bara för att jag inte ville gå, korkat, så jag gick i stället… Pulsen sjunker ju inte så det blir bra träning ändå.

Hade bestämt mig innan för att köra ganska lågintensivt så att springa uppför långa backar låg ju inte i linje med det direkt. Låg runt 160 (vilket egentligen är över zon 3, men jag tror inte att mina zoner i pulsklockan stämmer så bra med mig) i puls vilket jag tycker är ganska behagligt. Fick en känsla av att jag kunde springa hur långt som helst, härligt!!

Det är fin natur i ”Paradiset”, jo det heter faktiskt så, denna del av Partille. Fick tipset på leden från Annelie Pompes bok ”Vandring kring Göteborg”, den kan jag rekommendera.

Tyvärr stämde inte kartan i boken med den skyltade leden så jag kom inte runt på det sättet som jag tänkt mig. Kom tillbaka till bilen i stället på Gavelåsvägen. Lyckades dock hitta en till grön/vit markering som jag fortsatte på och kom runt som Annelie beskriver i boken. Lyckades tappa bort stigen i skogen också så jag irrade runt lite, men det är ju lite av tjusningen. Totalt med extrasträckor uppskattar jag min löpning till drygt en mil. Själva leden är 7,5 km, men den går från punkt A till B så man får springa asfalt för att få ihop det till en slinga. En hel del backar blir det …

Just det, gjorde slut på drygt 1300 kalorier, bra … Får se detta som startskottet för Stadsloppet i Karlstad, snart bara en månad kvar!

Stuga i Funäsdalen

Som jag nämde tidigare har vi köpt en stuga i Funäsdalen, Härjedalen eller fritidshus om man så vill. Vi känner nu att när barnen börjar bli större så blir det färre skidresor till alperna och då passar det bättre för oss med Sverige. Längdåkning kommer det att bli mer av och mindre utför.

Längdåkning är ju en väldigt trevlig träningsform, skonsam och bra för konditionen och är man dessutom uppe på fjället och åker kan man inte ha det bättre en solig dag! Att Funäsdalen sen har världens bästa längskidområde och att spåren börjar 50 m från vår stuga gör ju inte saken sämre. Läs mer om spåren här!

Sedan finns det också en hel del vandringsleder på fjället. De kallas för Guldturer. Skall bli kul med lite fjällvandring som omväxling. Ev. blir det en tur till upp strax innan midsommar och då får man utforska lite mer, omgivningar och leder och dyl.

150 m från vår stuga börjar en av lederna, nr 24. Tror kanske inte att man springer dessa, men att vandra lite längre är ju också bra träning och framför allt en härlig naturupplevelse (börja låta som en skogmulle nu känner jag, vilket jag inte är …). Här börjar leden:

Ni kan läsa mer om vandring i Härjedalen här!

Snacka om kontraster, ena veckan i New York och nästa i Härjedalen. Tror det bor ca 10 tusen i Härjedalen, det är väl ungefär lika många som får plats i någon av de större skyskraporna …

Gång i New York

På nio dagar i New York, Manhattan, har man hunnit med att gå en del. Jag åkte i mina Nikeskor och de var de enda jag hade med mig. Tänkte att det måste ju vara bra att gå i löparskorna! Men där hade jag fel …

Redan på planet dit, fattar ingenting, fick jag ont under högerfoten. Hur mycket går man runt på ett flygplan?? Så när vi väl kom fram och skulle börja gå runt gjorde det väldigt ont, gick runt och haltade och fick trampa snett med foten hela tiden.

Tanken var att jag skulle köpa nya skor där borta, shoppingen skulle ju vara så fantastisk, men det tog 4 dagar tills jag hittade några, en lång pina!

Sedan köpte jag några skor till, bla så hittade jag ett par Saucony löparskor som jag köpte lite på vinst och förlust för 350:-, bra pris. Det var dom jag hade när vi sprang i Central Park. Tyvärr fick jag ont i dem också, fast på ett annat sätt. Märkligt att jag skall ha så svårt med skor och ännu märkligare att jag fick ont i mina Nike när jag gick, jag får ju inte ont i dom när jag springer.

Köpte ett par träningströjor också och en lager 2 tröja av märket Under Armour. Det springer man sällan på i Sverige, men de har bra och snygga kläder.

En annan kul grej i förbifarten, jag gick ner tre kilo i vikt. Trodde att jag skulle gå upp. Kanske var det all gång och inget småätande på kvällarna som gjorde det. Oavsett så tackar man och tar emot!

I kväll blir det Partille och Prästtjärn igen, då får vi se om konditionen försämrast efter förkylningen (som verkar vara på sluttampen).

Lövsjöspåren 9 – Gråbo

Idag blev det gröna Lövsjöspåret. Förra helgen var det det blåa jag sprang. Det blåa är 8 km och det gröna är 9 (fast om man tittar på kartan ser det ut som om det skiljer mer). Jag får ta på mig GPS:en nån dag och kontrollera.

Gick bra, sprang hela, eller var tvungen att gå på några ställen för att ta mig över vattenpölar och lera annars sprang jag hela. Inte samma naturupplevelse här som på 8:an. Här var det grusväg, kalhyggen och kraftledningsgator, men det är alltid roligare att springa i skogen och framförallt att springa där man inte sprungit förut.

Jag är inte mycket för att ta tid, håller mig hellre till pulsklockan, men jag noterade att jag kom runt på 1.03. Det är jag nöjd med måste jag säga.

Senare delen av spåret låg jag på ca 170 i puls hela tiden. Jag kände att jag balanserade på gränsen till mjölksyra, men det kändes bra att kunna springa med den pulsen utan att ha ont och vara helt slut. Ett bra pass, men inget jättekul spår. Skall bli intressant att känna hur det känns i höfterna om någon dag nu!

Nästa löp-pass blir i Central Park, New York (åker på torsdag). Gissa om jag ser fram emot det!!

Prästtjärn

Jaha, torsdag, Prästtjärnsdag. Det blir ofta så. Idag sprang jag hela, precis hela, gick inte några backar. Det gick inte så fort, men det gick, sprang till och med om några som joggade/gick, tillhör inte vanligheterna. Fick lite ont i ryggen när jag kommit upp på toppen, känns som om man har mjöksyra i ryggen, vet inte om det är så eller bara att man blir trött i ryggen eller något. När man sprungit ett tag utför så släpper det, men det är obehagligt när det gör ont, värre med ryggen än benen.

Nere igen tog jag ”mördarbacken”. Blev två backlöpningar i dag. Kommer ihåg att jag blev lite yr efter tre gånger förra gången. Kände ett sug efter något att äta, men hade givetvis inget med mig (att man aldrig lär sig), så när jag kom hem tog jag en bit överbliven tårta, mums. Hade ju gjort av med drygt 900 kalorier så det kan man ju unna sig. Hela rundan i zon 3.

Nu blir det nog bara en runda till (och styrketräning på måndag) innan vi åker till New York. Tänker ta med joggingskorna och sedan köpa nya joggingkläder där, alla säger ju att det skall vara så himla bra shopping, så man får väl lita på det!

Gråbo – Lövsjöspåret 1 mil+

Fick min första kommentar här på bloggen i går, kul! Ni hittar det här!

I söndags blev det Lövsjöspåret i Gråbo. Roligt att springa på nya ställen. Det är en bra anledning att se fram emot att få sticka ut och springa nästa gång, att få springa någonstans där man inte sprungit förut. Spåret börjar vid eljusspåret och går sedan genom ett småhusområde som ligger otroligt vacker i skogen bland några sjöar och med bryggor direkt vid tomterna. Här skulle man kunna tänka sig att bo. Närhet till sjöar och närhet till skog. Sedan går spåret in i skogen. Det var lite småknöligt att springa på vissa ställen där skogmaskiner hade kört. Låg en del grenar på marken, lätt att fastna. Sprang största delen, gick upp för några backar. Spåret är 8 km långt och sista delen kommer man ut på grusväg igen (det är väl ingen jätterolig del i och för sig). Sen kommer man tillbaka in på elljusspåret. Där fortsatte jag runt så det borde innebära 8 + 2,5 km totalt. Brände smått otroliga (för att vara mig) 1300 kalorier. Större delen i zon 3.

Det var det längsta jag varit ute på mycket länge, sedan i sommras skulle jag tro. Då gick jag större delen och sprang uppför backar. Nu sprang jag större delen och gick uppför några backar. Det har blivit skillnad på konditionen. Kände av i kroppen i går att jag varit ute, stel och lite öm i höfterna. Idag känns det bättre. Får vila ytterligare någon dag innan man ger sig ut igen nu när man känner sig någorlunda ok i kroppen.

I torsdags var blev det Härskogen igen. Sprang 5 km och gick sedan ytterligare 2,5:an.Inte så himla mycket mer att säga om det. Skönt att kunna springa i lite lättare kläder nu, det går lättare faktiskt!

Man ser mycket mer folk ute som joggar nu. En del ser ganska trötta/tunga ut. Måste säga att det ger en viss tillfredsställelse att veta att man är en av de få som hållit igång hela vintern – känns bra!

Prästtjärn

Då blev det Prästtjärn idag. Lite ovanligt på en söndag, men resten av familjen skulle till Sportlife i Partille så då passade det ju bra. Sprang utan mössa för första gången på 4 månader, skönt. Kan det bli varmt nu då …

Sprang så gott som hela, bara den sista backen vid vattentornet gick jag. Kände att benen hade blivit bra tunga om jag sprungit den också (eller springa är väl fel ord egentligen när det går långsammare än när man joggar).

Man tänker en del när man springer, det är bra, och jag kom att tänka på hur jag tänkte. Jag tänkte: en backe, det är jobbigt, tungt, snart kommer plan mark eller nedförsbacke då kan man vila. Och så kom jag på att om man tänker att man vilar på plan mark och nedför så måste man ju ha kommit en bit. Många skulle ju tycka att det var jobbigt bara det! Kände mig lite nöjd med dom tankarna.

I mål så tog jag ”mördarbacken” vid panncentralen tre ggr till och lät pulsen sjunka till ca 130 i mellan. Hade maxpuls på 190, inte illa. Kände mig lite vimmelkantig efteråt, borde haft med mig något att äta, sånt är jag kass på … Tänkte lägga upp en pulskurva på bloggen, men jag har inte tid med det, tyvärr ..

Jag är ganska kass på att lägga in bilder också, bloggen blir ju lite tråkig pga. det, men jag skall snart till New York och då tänkte jag springa lite i central Park, då får jag ta mig i kragen och lägga in lite bilder även om det blir i efterhand.

Härskogen 5 km

Då blev det Härskogen i dag. Det var på vippen att det inte blev något, men hade det inte det hade det inte blivit förrän på söndag och det hade varit ett lite väl lång uppehåll, tur!

Sprang större delen. Tvingade mig själv att gå efter några backar och det är det som är svårt känner jag nu, att kunna gå ibland. Gör man inte det får man lätt känslan att det är väldigt tungt och då kan man tappa sugen, inte bra… Tvinga sig själv att gå, bara någon minut eller så räcker. Det hade börjat torka upp så jag kunde använda vanliga skor, skönt! Ligger på 165 – 170 i puls i snitt på plan löpning nu, är det lagom tro?

Just det, hade inte ont i ryggen alls idag, otroligt skönt!! Man börjar möta lite folk i spåret nu också, det är trevligt och skapar lite extra motivation!

Prästtjärn och Kilenegården

I torsdags blev det Prästtjärn efter jobbet. På med dubbskorna igen efter 10 cm nysnö, var det verkligen nödvändigt skulle det inte bli vår nu? Sprang hela sträckan, men det var tugnt.

Över helgen åkte vi till Karlstad och i söndags blev det Kilene. Jag inbillar mig alltid att när jag kommer hit och springer skall det gå lätt. Spåren här är inte lika backiga som Härskogen eller Prästtjärn, men av någon anledning blir det aldrig så lätt. Kanske just därför, att man förväntar sig att det skall bli lätt. Konditionsmässigt gick det inte tungt, men jag fick ont i ryggen för första gången på länge. Förr hade jag alltid ont i ryggen när jag sprang, men det var säkert ett halvår sedan eller så. Jobbigt att det kom tillbaka igen. Hoppas att det var en engångsföreteelse. Det är himla störande att springa med smärta någonstans i kroppen, man kan inte tänka på något annat även om man vill. Det blev dubbskor även här, det var fruset, men ingen snö.

5 km både i Partille och på Hammarö och sedan ytterligare 2,5 km gång på Hammarö. Mycket zon 3 träning, bara på 2,5:an blev det zon 2.