Härskogen 5 i mörker

Såå, nu var man tillbaka igen i skogen. Det gick ju sådär att springa när man gick på diet så därför har det inte blivit så mycket bloggande. Effekten blev 2 kilo ca, får se om jag kan pressa ner det lite till genom lite disciplin (=inte vin varje kväll :-))

Har dock varit i Funäsdalen och åkt längdskidor, kul att göra det i oktober!! Här är för övrigt en länk till hemsidan för vår stuga (om någon nu skulle vara intresserad av det).

Kände mig ganska snabb i kväll trotts kläder och lite regn. Gick dock inte så snabbt som jag trodde. Tror att jag blev lite lurad av mörkret, det gör att det känns som att man springer lite snabbare. Fick dock bra träning, min fru sprang om mig på slutet och det har man ju lite svårt att tolerera så jag fick öka lite och ta henne på spurten. Bröstkorgen höll på att sprängas kändes det som, 192 i maxpuls blev det.

Kilene 2,5

Såå, jag var bara tvungen att testa och springa lite. Fick bli en kort vända. Hade inget pulsband och när jag skulle starta klockan hängde den sig, som en dator … Så jag fick springa i blindo, så att säga. Kändes att det var ett tag sedan, men inga problem att springa hela i alla fall, skönt!

Nu får vi se vad hälsenan säger i morgon, är det inte värre vågar jag mig nog snart ut igen. Jag har ju kvar min tid till läkaren för ultraljudsbehandling.

Anåfjället Funäsdalen + bergsklättring Funäsdalsberget

Lite ”bakbloggande” om veckorna som gått. Veckan innan midsommar var vi i Funäsdalen. Det blev lite bergsklättrande uppför Funäsdalsberget och någon dag senare en vandring upp till Anåfjällets topp.

Bergsklättringen kan ge lite adrenalinkickar. Man börjar klättra bakom kyrkan på 600 m.ö.h. ca och sedan är det 400 höjdmeter upp till toppen. Sista biten när man klättrar är det ganska brant och utsikten är helt enorm. Den som inte får adrenalin då har inte anlag för svindel. Hela famlijen klättrade och det krävs inga förkunskaper. Man hyr utrustning på Toppsport nere i Funäsdalen (det är dom som gjort leden) och sedan är det bara att klättra! Min fru hade pulsband på sig och jag tror att det blev över 1000 kalorier så bra träning är det också. Är tvungen att bjuda på lite bilder, titta och njut (klicka på bilderna för att förstora):

Någon dag senare gick vi som sagt upp till Anåfjället. Ett ganska lättillgängligt, men ändå imponerande fjällmassiv. 1300 m.ö.h. ligger den ena toppen på. Ca 4 timmar tog det upp och ner igen. Det var lite vildavästernkänsla där uppe. Miljön kändes inte som i Sverige i alla fall det kan jag lova, titta på detta bara:

Kul med snö på midsommarafton. Bor vi i Sverige eller Alaska? Härjedalen är Sveriges högst belägna landskap även om det ”bara” ligger i mitten av Sverige. Det är därför det är så extremt snösäkert här på vintrarna. Här ligger t.e.x. Sveriges högs belägna by, kyra och Sveriges högst belägna landsväg, Flatruet! Skidbackarna i Härjedalen har bottenstation på ungefär samma höjd som Zell am See, fast bergen är inte riktigt lika höga, men vill man åka längd eller skoter kan alla andra ställen slänga sig i väggen!

Han med att testa elljusspåret utanför stugan på Röstberget också, 2,5 km. Den var nog gjord för skidåkning för den var stenig och rotig värre och så hade dom sett björn i skogen också dagen innan …

Blev lite sugen på detta, kanske inte hela sträckan, men det finns en halvmara också! Helags marathon!

Stadsloppet Karlstad 2012

Vilken folkfest!!! Det blev nytt deltagarrekord detta året också (osäker på om de räknar de åren då det hette Götajoggen) 4424 tror jag eller i närheten i alla fall.

Plats 1803 och tiden 58.47. Nöjd med att komma under timmen, fast jag trodde att jag skulle kunne pressa in under 55 minuter, men det gick inte.

Det var lite svårt att få plats att springa första halvan av loppet och om man sprang förbi någon fick man ödsla med en del kraft så det kändes dumt. Hade koll på pulsklockan hela tiden och sista halvan låg jag över 180. När vi kom in på Drottninggatan var det tur att det stog hur mycket folk där som helst, annars hade det varit nära att man börjat gå. Någon flygande 100-metrare var inte att tänka på. Det var en som sprang den, men han sprang jag om igen 300 m längre fram, då gick han.

Efteråt var jag trött, glad och hade blåsor under fötterna:

Jag sprang inte med mina nya inlägg, det vågade jag inte (men det har jag gjort nu). Jag sprang i mina Nike. (Bilden ljuger lite, för jag bytte skor precis efteråt)

Det blir helt klart en anmälan nästa år igen och det är redan flera som har flaggat för att de vill hänga på. Det vore roligt för det blev lite ensamt vid start och mål när man inte hade någon att prata med. Jag får blogga ikapp lite de närmaste dagarna. Har varit i Funäsdalen och fjällvandrat och ligger efter lite nu.

Så här roligt hade vissa det:

Foten är helt bra nu föresten, det var den inte på Stadsloppet, då kände jag av den och fram tills i går. Har använt mina inlägg flitigt och gått i dem hela tiden även på fjällen, men mer om det senare!

Hyfsad puls …

Kollade lite på min puls jag hade i måndags när jag sprang milen. Medelpuls på 178 och maxpuls på 194. Ny maxpuls igen. Ganska otroligt att man kan hålla så hög puls så länge. Nog det tuffaste passet jag kört nånsin faktiskt! Hela passet över zon 3. Jag får nog justera zongränserna lite …

Så här såg pulskurvan ut:

I morgon skall jag till en ortopedingenjör och få inlägg i mina skor. Jag behöver tydligen det för att inte få ont i fötterna, jag har ”Foppafötter” sa han. Nästan kändis alltså 🙂

 

Genrep, 1 mil asfalt

Foten känns bättre och bättre!! Idag sprang jag på morgonen 1 mil efter GPS på asfalt. Började springa i Partille och sprang upp till Kortedala ungefär och vände och tillbaka. Det kändes längre och gick ganska tungt. Förvånansvärt tungt. Jag trodde att det skulle kännas lättare. Det gick på ca 1.02 vilket jag inte är helt nöjd med. Under en timme hade jag velat komma. Antingen var jag dåligt förberedd eller så gick GPS:en fel eller så har jag helt enkelt inte den formen jag trodde jag hade…

På vägen tillbaka låg jag kring 180 i puls hela tiden, det är ganska mycket det, så jag vågade inte öka något. Vi får se hur det går på lördag.

Märker att hjärnan kan vara både vän och fiende. Om man börjar fokusera på att det går tugnt och gör ont då är det inte bra, men om man måste tänka på något annat, typ mötande cyklister eller trafik går det ofta mycket bättre.

Nu blir det nog vila sig i form tror jag!

Mellan hopp och förtvivlan …

Ja, så känner man det just nu. Har precis sprungit 5:an i Härskogen. Lyckades hamna mitt i en orienteringstävling för familjer. Det var hur mycket folk och bilar som helst, parkeringsvakter och hela köret. Som tur var sprang jag mot alla andra så det gick ganska bra ändå. Tog mig runt på 29 minuter trotts att jag inte orkade springa sista backen utan fick gå den. Det är jag nöjd med. Hittade gamla papper från 2005 (7 år sedan alltså, då var jag 37 år) och där sprang jag Härskogen på 32 minuter ca. Är väl nån form av indikation på att formen inte är helt kass.

NU hoppas jag bara på att foten inte skall börja spöka mer för att jag har belastat den hårdare. Märker jag inget i morgon kväll är det nog lugnt … Hoppas … Hoppas … Känner fortfarande av foten, men det har sakta blivit bättre.

Lyckades höja min maxpuls till 185, det kändes bra. På måndag morgon blir det ett pass runt Prästtjärn om foten tillåter. Då blir det åter lite pulsträning och sen blir det väl ett lugnare pass på onsdag, lite slätlöpning och på lördag är det Stadsloppet!!

Listade ut att man kan använda Stadsloppet som seedning till Göteborgsvarvet om man springer på 47 minuter eller bättre, men det gör jag nog inte …

Cykel igår

Jaha, foten har börjat krångla igen så nu kan jag varken springa eller gå vettigt. Det blev en cykeltur i går i alla fall. Vi var i Karlstad (Hammarö) så det blev en tur till Fiskvik och tillbaka. Samma upplevelse som sist, fick inte upp pulsen. Låg mellan 140 och 160. Försökte jag trycka på lite mer så kom mjölksyran farande i benen och då blir det automatiskt att man slår av på tempot.

Var ute i dryga 50 minuter i alla fall. När jag kom tillbaka var låren som stockar och bar mig knappt. En ganska skön känsla det också i och för sig, men jag hade hellre sprungit. Får se hur det blir i denna veckan nu. Kanske får man söka läkare igen … Ev. cyklar jag till jobbet i morgon 1,5 mil, vi får se …

45 min asfalt i Partille

Normalt sett på måndagmorgon brukar jag styrketräna. Jag tänkte dock passa på att vässa formen nu inför Stadsloppet (skriver det i varje inlägg nu känner jag) och byta till löpning. Fick till och med med mig en arbetskamrat ut och det var bra visade det sig.

Vi sprang från Sportlife i Partille till längst bort i Utby, en liten tur genom Utby och tillbaka igen. Ca. 45 minuter även denna gång. På vägen tillbaka höjde jag tempot till nästan max vad jag kunde (om man menar tempo man kan hålla någon längre tid alltså). Tryckte på så att pulsen kom upp över 180 och mjölksyran började komma. Då slog jag av och tog det lugnt igen. Kollegan sprang då om mig, vilket så klart var en utmaning, men jag orkade inte riktigt hänga på med min då ganska höga puls. Bra lärdom, men också bra träning.

Inga problem annars, allt kändes bra, inte ont någonstans, skönt!!

På torsdag kör jag samma runda igen om allt klaffar (men då skall jag se till att GPS:en funkar från start) ensam och tänkte springa exakt en mil med ett jämnare tempo. Blir en bra värdemätare tror jag!

Sen har jag ytterligare ett mål innan Stadsloppet och det är att springa från Partille till Lerum. Det är 1,4 mil och backigt, men det känns som en bra idé att ha något längre lopp i kroppen också. Då kanske en mil känns kort 🙂