Göteborgsvarvet 2014 – ingen höjdare…

Så var det dags då, Göteborgsvarvet igen! Full av förväntan och pirrigt värre. Startgrupp 16 i år, lite bättre än förra året. Kollade pulsen innan jag började springa 150 slag/minut, hmm, det där är ju inte helt ok, borde ligga på 80 ca.

Började springa och allt gick bra, Första 5 på 31 minuter, första milen på 1.06 ca. Nu kände jag att detta kan bli bra, håller ett lugnt tempo och sparar lite krafter. Känner man sig pigg på slutet kan man ju alltid öka!

Sen händer det som inte skall hända, igen! Får ont, detta året i höftböjarna/ljumskarna förra året var det mer inne i höfterna. Det gör rikigt ont så jag går uppför Götaälvbron och hoppas att det skall släppa, det gör det såklart inte, så fort jag börjar springa gör det skitont igen, så ont att jag inte riktigt kan förmå mig att springa hela vägen. Jag går/springer sakta uppför Avenyn och sista biten till Slottsskogen, kommer i mål på 2.42 något, en minut sämre än förra året. Inte vad jag hade planerat.

Trotts betydligt längre träningssträckor, 1,3 och 1,8 mil innan på asfalt blir det alltså så här. Får väl börja springa 2,5 mil till nästa år…

Sprang hela loppet med extremt hög puls och 170-190 hela tiden, bra träning i alla fall 🙂

Hade givetvis ont under fötterna också, men jämför med höfterna var det inget. Ja, ja nu står Stadsloppet i Karlstad på tur, där blir det nog konditionen som avgör, för det var det inte här i alla fall!

Träningsläger i Finland!

I wish!! Jo, jag har varit i Finlad (Imatra) och tränat på att dricka öl!! 🙂 Dricker normalt sett inte så mycket öl (mest vin:-) ), men nu blev det ett antal varje dag.

Lyckades ta mig ut på en runda som blev 1,4 mil, delvis extremt kuperad, de brantaste backar jag sprungit i, så brant att det var risk att trilla och sedan 7 km slätt. Givetvis ingen kanontid, men det var inte meningen heller!

Sen blev jag förkyld, superförkyld, sitter fortfarande i och det var 2 veckor sedan nu. Inte den bästa uppladdingen inför GBG-varvet precis.

Sprang Kilene i helgen ändå, 1.04, kasst, men får skylla på att jag inte ville fresta på med en förkylning i kroppen.

Nu vill jag få till ett långpass till inom kort och sedan ett kortare pass med lite tempo till helgen eller i början på nästa vecka, sen får det vara färdigladdat och den 17:e maj smäller det!

Kilene och Lerum-Partille

Nu har man kommit upp lite i längd på löpningen! I söndags sprang jag Kilene, milen igen. Kände av andningen, ansträngningsastma. Hade egentligen tänkt ta Bricanyl innan, men glömde av det. Gick väl ganska ok ändå, men det tog 7 km innan andningen kändes ok. Sprang runt på 1.02, putsade min tid från sist med 30 sekunder och det var nog mest för att jag kände till tiden och ville springa fortare, man är ju sån 🙂

I går sprang jag från jobbet i Partille och hem, till Lerum. 1,3 mil är det enligt GPS:en. Tog 1.30 ganska exakt. Inte så fort, men poängen är att vänja kroppen vid sträckan inte att träna kondition. Känns nästan lite nervöst att springa så långt. Av någon anledning får man för sig att så fort man springer över 1 mil skall det hända något, som att kroppen inte skall orka med och att man skall få ont och behöva gå, men inget hände! Eller, ont fick jag, i fötterna och det stör mig grymt mycket för det har jag inte haft problem med förut (jo, lite). I högra foten får jag ont under trampdynan, hålfoten, gör bara riktigt ont, inte det minsta trevligt och den vänstra foten somnar/domnar bort. Försöker få bort det genom att knipa med tårna och ändra löpsteget och farten och lite allt möjligt, men det funkar sådär.

Hälsenan spökade också, var lite orolig för jag började känna av den efter 4 km ca och sen höll det i sig hela vägen. Stretchade excentriskt när jag kom fram och väntade med spänning tills jag vaknade i morse, det är då domen kommer, gör det ont när man kliver ur sängen är det kört, men det gjorde det som tur var inte, puh …

Sprang utan inlägg i skorna, men med mina gamla Nike structure skor, de har ju mycket bättre pronationsstöd än mina Adidas Boost som är neutrala. Kommer nog inte att springa så långt i dom igen, nästa test blir med mina Adidas utan inlägg.

Jag börjar fundera på om jag skall försöka göra ett par egna inlägg som är mer för löpning, mina gjutna inlägg är lite väl extrema för löpning tror jag. Kanske ta ett par inlägg och köpa någon kudde och klistra på, nått får jag göra i alla fall.

Måste återigen berömma min Suunto Ambit 2 klocka. Så himla bra, och så skönt att kunna se vilken fart man håller. Nu bär det iväg på semester till Finland en vecka. Har packat ner löpargrejerna (är egentligen ingen sån fanatiker som packar grejerna på semester) eftersom det är Göteborgsvarvet om prick en månad och en dag. Målet i år får blir först och främst att slå förra årets resultat, men även att springa under 2.30, mer än så vill jag inte hoppas, det får bli bonus i så fall!

Härskogen igen och 6 km asfalt.

Man bestämmer sig för att gör en sak och sen gör man precis tvärt emot, smart! Hade ju sagt att jag skulle vänta med backiga banor tills hälsenan kändes bättre, men tvärt emot sprang jag Härskogen igen. Min fru och dotter ville så vad gör man?

Men, det gick faktiskt bra! Sprang hela, långsamt förvisso, drygt 33 minuter, men hälsenan kändes bra! Där föll en liten sten måste jag säga!

Sen, i lördags, sprang jag plant på asfalt, det gick väl ok det också, men det är irriterande att konditionen inte är vad den var i somras!

NU har det slagit mig också att det bara är två månader kvar tills Göteborgsvarvet 2014! Panik!! Inte riktig panik kanske, men kort om tid kvar! Måste komma igång med mer frekvens nu, ett backpass, ett slätpass och ett långpass i veckan är tanken. Klarar jag tre pass i veckan och två, tre, på över milen så bör det vara ganska lugnt, får inte balla ur nu! Måst plocka bort ett par kilon från magen också (nån som känner igen sig?)!

Om ett par dagar är det magnetröntgen av fötterna också, dom spökar ju fortfarande lite, sticker i dom och gör ont ibland.

Sprang med löpargrupp.

I tisdags var jag ute och sprang med en löpargrupp vid Riddarsten. Min granne övertalade mig att hänga med, Göteborgsvarvets löpargrupp i Lerum. Normalt sett är den uppdelad i tre nivåer, men nu hade det inte riktigt kommit igång och då kör de lite mer på frivillig basis och då är det bara en grupp (läs: de som är lite bättre).

Det var på gränsen kan jag säga. Intervaller och backe. Kommer man sen lite på slutet finns inte riktigt tid att vila lika mycket som de som kommer i början. Till slut fick jag kramp i magen och kände även lite i baksida vänster lår (alltså inte höger som krånglat tidigare). Krampen släppte efter tio minuter ca. och jag och grannen kunde ändå jogga hem.

Bra träning var det i alla fall. Man får passa sig så man inte blir skadad bara när man ligger på gränsen. Nu på tisdag kör de igång på riktigt och då är det tre olika grupper, jag tar inte den snabbaste i alla fall…

Är ändå nöjd att jag var med och känner att om jag tränar mer regelbundet kan jag nog höja min nivå ett snäpp till. Ser fram emot det 🙂

Funderar på att skaffa en löparklocka till också, en där man kan se snittfart bättre än på min, Garmin säger en del folk, nån som har åsikter?

Stadsloppet Karlstad 2013

Ja, då var det avklarat! Jag tycker det är en himla skön känsla innan loppet, alla är förväntansfulla, lite pirrigt. Lite väl pirrigt denna gången kanske, strax efter start hade jag redan en puls på 150, det brukar ta mig några minuter att komma dit annars.

Allt gick bra i starten, hade ett bra tempo och följde 50-ballongen ett tag. Sen fick jag släppa, men det gjorde inte så mycket, 50 var ju knappast en rimlig tid för min del just nu ändå! Vid första drickat tog jag sportdryck och gick medan jag drack. Vid 5 km låg jag 1,30 under halvtimmen, nu var man uppvärmd så nu kan man ju öka …

Gick vid andra drickat också för att få ner pulsen som nu låg stadigt över 180. Hmm, med så hög puls vågar man inte riktigt öka så jag låg kvar i samma tempo. Höll utkik efter km-markeringarna, men det kom inga, förrän vid 9 km, och då var det ju så dags. Insåg att jag klart skulle komma under timmen, men knappt skulle slå min tid från förra året på 58.47. Vågade inte spurta förrän jag såg målet heller och gjorde samma miss som på Göteborgsvarvet. Jag trodde en reklambåge var målet, men det var det inte och fick glatt spurta vidare ytterligare 200 meter. Kom in på 58.30 enligt egen klocka.

Maxpuls på 192 så så mycket mer fanns inte att ge på slutet. Borde nog inte gått vid drickat och kanske försökt att hålla ett lite högre tempo sista 5 km.

Så, jag slog förra årets tid, men bara knappt. Det var väldigt varmt dock, solen stekte bra ett tag (på oss som löpte för de som tittade på frös tydligen). Får försöka träna lite på att hålla ett högre marschtempo, köra lite 5 km sträckor och se vad jag kan få ner tiden till. Nästa år tar jag nog GPS:en på också, alltid bra att veta sin fart om man saknar markeringar och vill göra en bättre tid. Sen är det bra att ha något att tänka på också när man springer!

Har mailat till Stadsloppet också för jag fick aldrig någon officiell tid, trist, men jag vill ju i alla fall att det skall framgå att jag var med och sprang.

Inga direkta skadeproblem eller annat, det känns väldigt bra i alla fall!!

Gubbarna springer!

Har ni inte kollat in den här sidan från Göteborgsvarvet så gör det! Börja med att skriva in efternamnet och leta rätt på den löpare ni vill se springa i listan. Ni kan lägga till flera stycken. Zooma in ett snäpp och dra upp farten, tryck på play! Nu kan du t.ex. jämföra hur du sprang mot vinnaren 🙂 Ni kan även få mellantider och hastigheter om ni klickar på ”show details” strax under namnet!
Klicka här!

 

Göteborgsvarvet 2013.

Ja, det var pirrigt innan, har aldrig sprungit så långt i hela mitt liv och alltså var det första gången för mig att springa Göteborgsvarvet! På förmiddagen gick jag bara och väntade på att klockan skulle gå, min starttid var ju 15.46, en dryg timme efter prisutdelning!

Fick skjuts till tåget och satte mig och väntade. Hörde strax att det var inställt och buss skulle ersätta, men ingen buss kom. Fick ringa frugan som som tur var, var i närheten, hon körde in mig till Drottningtorget där jag skulle möta en kollega. Vi tog oss efter lite ytterligare småstrul till Slottsskogen i alla fall där vi mötte upp ytterligare en kollega.

Kollade upp var väskorna skulle lämnas och gjorde oss i ordning, pulsklocka, smörjde fötterna med vaselin m.m. Drack ordentligt, det var 27 grader varmt, varmaste dagen på året!

Så då var det dags. Började springa. Det här gick helt enligt plan, lugnt och fint, allt kändes kanon! Första kilometern på 35 min. Inte snabbt, men med de värsta uppförsbackarna avklarade så kan det ju bara bli lättare nu, eller hur?

Efter Älvsborgsbron, kom man ner utmed norra älvstranden och där är det ju platt och lättsprunget, men nu blev det inte som planerat. Min puls låg farligt högt, 176 ca, och jag blev lite orolig att trötta ut mig för mycket så jag slog av på tempot lite. Efter ytterligare några km fick jag ont, ont på ett sätt jag aldrig fått förut, ont i höfterna precis som om jag fått en skada. Det värkte rejält. Efter ytterligare ett par km tog jag vatten och gick lite, fick ner pulsen, men värken var kvar. Hade ingen lust i hela världen att springa vidare, men gjorde det ändå. Sprang fram till Götaälvbron där jag gick uppför. Sen sprang och gick jag blandat uppför Avenyn mot Götaplatsen. 4 km kvar, kollade klockan 2.10, utvilad och i superform hade jag kanske kunnat springa 4 km på 20 min, man absolut inte nu, så jag fortsatte att småjogga, gick lite och joggade igen. 1 km kvar, spurt, nä, första gångbron innan Slottsskogsvallen, nu spurtade jag, trodde att målet var vid sista bron, men det var det ju inte, det var ju inne på stadion såklart och att sluta spurta nu var ju förnedrande så jag fortsatte, sprang nog om 2-300 löpare de sista 400 metrarna, det var som dom stod stilla, det var helt klart loppets höjdpunkt! (och ett tips om ni vill att fotograferna skall ta bilder på er, dom tog 9 bilder bara på min spurt :-))

Så, det fanns alltså lite kraft kvar, men smärtan i höfterna gjorde att jag under loppet inte kunde förmå mig att springa fortare. Har funderat på detta (och skall fortsätta), men det jag tror är: Jag har aldrig sprungit på asfalt (nästan i alla fall), så stegisättningen blir hårdare. Mitt löpsteg är nog inte heller det bästa och här är ju frågan om man överhuvudtaget kan få till ett som är bra. Längden, har aldrig sprungit längre än 1,5 mil och det bara en gång så kroppen är inte van vid påfrestningen. Blåsor på fötterna fick jag också trotts vaselin, får testa något annat nästa gång.

Så här såg mina tider ut:

Nu två dygn senare har jag en otroligt träningsvärk i både höfter och vader. Så detta har varit en lärdom.

Men, nöjd måste jag säga att jag är ändå och nästa år, då blir det under 2.30 i alla fall (fast så klart, jag vet att jag borde kunna bra mycket bättre men målen får vara realistiska).

På kvällen blev det lite firande!

Jag skall lägga upp lite roliga länkar snart där man bla. kan kolla hur alla springer på en karta med små gubbar som kutar omkring, kul om man vill jämföra med andra eller bara får mer statistik om hur man själv sprang!

Håll tummarna!

Två timmar tills tåget till Göteborg går. Bara väntan nu…

Har skaffat vaselin till fötterna, energigel och sportdryck. Värmen kan nog bli ett problem, varmaste dagen på året, inte helt optimalt. Håller tummarna för lite regn.

Har nergraderat min målsättning med tanke på värmen till att bara komma runt, får bli under 2.30.

Får se om jag gör ett inlägg senare i kväll eller inte. Spännande är det i alla fall för:

1. Har aldrig sprungit Göteborgsvarvet förut
2. Har aldrig sprungit så långt i hela mitt liv

Läste i Aktiv träning också, de hade testat mina Energy Boost skor och de fick bra kritik, så det kändes ju bra. Sen är jag nog den enda som har blå Energy Boost skor för de verkar inte säljas i Sverige än!

Nu bär det iväg!!